Mitt namn är Parva Pirzadeh och tillhör Bahai-samfundet i Lund

Idag tänkte jag läsa ett stycke rakt upp och ner från boken “Anföranden i Paris”. Det är en bok som samlat ‘Abdu’l-Bahás tal under hans resor till europa under början av 1900-talet.

Det jag läser nu är från den 4 januari 1913 från Cadogan Gardens, London

Rubriken lyder: De fyra slagen av kärlek

Vilken kraft kärleken är! Det är den underbaraste och den största av alla levande krafter.

Kärleken ger liv åt det livlösa. Kärleken tänder en flamma i det hjärta som är kallt. Kärleken skänker hopp till de hopplösa och gläder de sorgsnas hjärtan. I tillvarons värld finns det verkligen ingen större kraft än kärlekens. När människans hjärta glöder av kärlekens flamma, är hon redo att offra allt till och med sitt liv. I evangeliet står det att Gud är kärlek.

Det finns fyra slags kärlek. Det första är den kärlek som flödar från Gud till människan. Den består av den outtömliga nåden, den gudomliga glansen och den himmelska upplysningen. Genom denna kärlek har människan begåvats med fysisk existens, tills hon genom den Helige Andes andedräkt denna samma kärlek får evigt liv och blir en avbild av den levande Guden. Denna kärlek är ursprunget till all kärlek i skapelsens värld.

Det andra slaget är den kärlek som flödar från människan till Gud. Detta är tro, dragning till det gudomliga, och upplysning genom himmelrikets ljus. Denna kärlek är ursprunget till all välgörenhet. Denna kärlek får människornas hjärtan att reflektera strålarna från Verklighetens Sol.

Det tredje är Guds kärlek till Guds eget jag eller egen identitet. Detta är transfigurationen* av Hans skönhet, återspeglingen av Honom Själv i Hans skapelses spegel. Detta är kärlekens sanna natur, den urgamla kärleken, den eviga kärleken. Genom en stråle av denna kärlek existerar all annan kärlek.

Det fjärde är människans kärlek till människan. Den kärlek, som existerar mellan troendes hjärtan är framsprungen ur idealet om andarnas enighet. Denna kärlek uppnås genom kunskap om Gud, så att människorna ser den gudomliga kärleken reflekteras i hjärtat. Var och en ser i den andre Guds skönhet reflekterad i själen och då de finner denna likhetspunkt, dras de till varandra i kärlek. Denna kärlek skall göra alla människor till vågor på samma hav, denna kärlek skall göra dem alla till stjärnor på en himmel och till frukterna på ett träd. Denna kärlek skall förverkliga en sann endräkt och bilda grundvalen för verklig enighet.