De borgerliga partierna röstar alla för att omvandla licensavgiften till en public service-skatt, trygga rum verkar påfallande otrygga och trots handelskrig och ekonomiska sanktioner bryr sig folk fortfarande inte särskilt mycket om frihandel.

Istället för en licensavgift, som man kan välja bort genom att inte äga en TV (eller säga att man inte äger en) röstade en stor majoritet i riksdagen i veckan för att göra public service skattefinansierat. Smedjans redaktörer Lars Anders Johansson och Blanche Jarn funderar över hur borgerligheten egentligen tänkte här – och vad skatten innebär för de ofrivilliga finansiärerna.

Vidare diskuterar vi frihandel, en viktig frihetsfråga som få intresserar sig för. Är det kopplingen mellan frihandel och välstånd som är för abstrakt för att engagera, eller är frågan en sådan som först hamnar högt upp på dagordningen när frihandelsmotståndarna blir tillräckligt aktiva?

Slutligen tar vi upp begreppet trygga rum, något som är tänkt att vara platser där alla kan känna sig trygga – men hur trygg är man egentligen när man inte får yttra åsikter som kan såra, kränka, provocera eller milt irritera någon annan?

Turn on, tune in, freak out!