För tre år sedan fick Knutte Wester i uppdrag att skapa ett minnesmärke över romernas historia i Göteborg – en grupp, en historia och en stad som han saknar förankring i. Han tackade efter mycket tvekan ja och påbörjade den svåraste resa som hans konst någonsin tagit med honom på. För KONSTNÄREN:s chefredaktör Sofia Curman berättar han om att lyssna som konstnärlig metod, att lyssna för mycket, att bränna ut sig, att säga upp sig och att till slut hitta en lösning i det mest oväntade. I maj 2020 invigs verket Romanoparken, sång om en plats. Knutte Wester har blivit en av våra mest älskade skulptörer. Han skapar ofta tillsammans med människor i mycket utsatta situationer – som barn på barnhem i Riga eller nyanlända på flyktingförläggningar i norra Sverige. Deras berättelser ger han form, ofta i barngestalter gjutna i brons.