Han har kallats för Farstas Mick Jagger och en ny Cornelis Vreeswijk. På 90-talet fick han stipendier och grammisar och spelade oavbrutet. Men Stefan Sundström ledsnade på det stökiga turnélivet, på sig själv och på att jämt vara full.

I Hundåren pratar han om sin konflikträdsla och feghet, om varför han försökt lägga av med musiken, om priset för ett långt äktenskap, om sex, Gud och döden och om varför han inte är avundsjuk på sin framgångsrika kompis Thåström. 

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.