Det blir inget shalom utan skit, sa du. Jag håller med. Shalom är dock inget magiskt som bara sker, utan kräver förstås arbete, ofta hårt arbete. I mötet med andra ser vi oss själva, och då kan vi få syn på en hel del skitiga saker. Då gäller det att ha en mild blick på sig själv för att våga närma sig det, och för att våga närma sig andra. Att acceptera sig själv är en nödvändighet för att kunna acceptera andra. För det behövs strategier, och i det här poddsvaret delar jag med mig av två strategier som jag använder mig av.

Låten jag tipsar om heter The one in the glass, jag lägger förstås till den i vår spellista.