- Ibland hade mamma hemska drömmar. Men jag frågade aldrig vad hon hade drömt. Jag ville inte veta det, säger Susanne Levin.

- Blev du inte nyfiken på hennes drömmar?

- Nej, du är inte klok. Varför skulle jag ha blivit det? Då har du inte förstått. Nu ska jag förklara för dig, att jag ville inte ha med henne att göra, jag ville inte vara som min mamma. Jag ville inte ha lidit som hon. Förstår du inte det? Min mamma hade lidit. Jag ville inte lida. Jag ville inte ha så mycket att göra med min mamma så att jag blev identisk med hennes erfarenheter från Förintelsen.

Foto: Cato Lein