- Pappa överlevde Auschwitz, men fick TBC. De opererade bort halva ena lungan och några revben, som han sparade i garderoben. Det var äckligt, säger Sylvia Kalischer.

Såg du hans ärr?

- Freig nisht. Jag minns inte.

Betraktar du dg som överlevare?

- Jag föddes 1941 och hade under andra omständigheter kunnat ha mördats, som många i min familj. På det sätter är jag nog en överlevande och hör hemma i de överlevandes krets, säger Lasse Dencik.

- En gång bjöd mamma de svenska grannarna på ett kaffekalas. Hon bakade centraleuropeiska kakor, fyllda med vallmo. Men det blev ett väldigt fiasko. Hennes kakor, som hon hade arbetat så mycket med, låg kvar ouppätna. Grannarna hade väl väntat sig kanelbullar. Efteråt satt mamma vid bordet och grät.

- 1957 blev det skilsmässa. Min mor och jag och bror Paul, kallas Palle, flyttade till Långholmsgatan 24. Min mor gick bort alldeles för ung, jag var bara 17 år. Palle och jag bodde kvar i lägenheten själva, säger Lennart Mankowitz.

- Jag tror inte mamma kände sig helt accepterad av pappas judiska familj. Min farmor och mina fastrar tyckte att mamma var lite fin av sig. Kommentaren var att ´innan hon gick ner till tvättstugan, så gick hon till frisören´, säger Gun Lieberman.

- Jiddischteater är en motståndshandling. Den berättar att vi är här, vi har en historia och en framtid, säger Willmar Sauter.

- Mina morföräldrar, Bernhard och Berta Birnick, var väldigt ortodoxa, väldigt strikt kosher. En gång köpte min mamma och hennes syskon räkor i fiskaffären. De sprang hem till mormor och morfar på Ringvägen och gömde sig i deras garderob. Där satt de och åt upp räkorna, säger Hans Fink.

- Mamma lyckades överleva Förintelsen och kom till Sverige. Hon väntade med att berätta vad hon varit med om tills jag var tretton, fjorton år. Det var väldigt klokt, tror jag, säger Ulf Sender.

- Jag hade inga syskon och bara mina kusiner som var judar. När jag skulle fylla fjorton var jag var Glämsta för första gången. Det förändrade hela mitt liv. Där var det hundra på ett fat, säger Suzanne Kaplan.

- Min mamma och moster Kicki flyttade upp från Landskrona och startade Klädes-tjänst på Hornsgatan 114. De var i tjugoårsåldern. När Agnon fick nobelpriset i litteratur 1966 hyrde han fracken där.