Vad är egentligen bäst eller kanske sämst? Vuxenlivet eller att få vara ett barn igen med allt vad det nu innebär. Inget ansvar men också noll frihet, vi gnäller om livets måsten, fyfan för att tänka på att ha en buffert? Vadå buffert? Och du har faktiskt inget val, det är bara att knega för pengarna måste in för brödet måste köpas. Nanna har också, som så många gånger förr stuckit ut och då menar vi, påriktigt, stuckit ut. Lava tipsar om sommarens bok, att läsa om profeten kanske inte är så dumt under semestern?