Ärligare Talat

I det trettonde avsnittet av Ärligare Talat möter vi Linus Zackrisson, grundaren av Understand - Fonden mot psykisk ohälsa. Understand arbetar för ett samhälle där alla människor mår bra, bland annat genom utbildning och påverkansarbete och genom att ge pengar till forskning och andra verksamheter med liknande mål.

Linus är förutom grundare och styrelseordförande i Understand också föreläsare och rådgivare, framförallt inom HR och LinkedIn. Hans engagemang för psykisk ohälsa grundar sig i hans egna erfarenheter. Linus insåg i vuxen ålder att han hade flera beteenden som försatte honom i situationer som är vanliga för personer med någon form av psykisk ohälsa. Han kontaktade då själv psykiatrin för att få bukt med sina problem. Han blev först hänvisad att söka sig till en privat psykolog då man i den offentliga vården inte tyckte att han uppvisade tillräckliga symptom. Han fick dock efter en tids kamp möjlighet att träffa en psykolog som lyssnade och förstod han problematik. Därefter följde en period då han fick arbeta mycket med sig själv för att överkomma sitt bekräftelsebehov och sin rädsla för konflikt.

Ellinor adopterades som tvååring från ett barnhem i Bogotá, Colombia. Hon har alltid vetat om att hon är adopterad och som liten var det något hon var närmast stolt över. Första gången hon upplevde en sorg över att inte veta så mycket om sitt ursprung var när hon började sexårsverksamheten och alla barnen skulle presentera sig och göra ett arbete kring sin bakgrund. Hon minns då att många hade med sig bandet de fått runt armen på BB och att de kunde berätta om hur stora de var när de föddes och visa bilder från när de låg emot sin mammas bröst. Det var första gången som Ellinor kände vad hon kallar ”en bottenlös ensamhet”.

Genom livet har Ellinor sedan tampats med en känsla av utanförskap som orsakat henne både depression och ångest. Hon har funnit tröst i sin kristna tro som hon fann i tonåren och med tiden har hon lärt sig att leva som den hon är. Hon kommer dock aldrig undan frågan ”Vart kommer du ifrån?”.

I det elfte avsnittet av Ärligare Talat berättar Natasha om hennes tuffa uppväxt som genomsyrats av mobbing, svek och självskadebeteende.

När Natasha var 15 år gammal sa hennes mamma åt henne att lägga sin nyckel på köksbordet och dra där ifrån. Det var kulmen på en lång och svår barndom.

Som liten sökte Natasha desperat efter den uppmärksamhet hon inte fick. Oftast var hon arg istället för ledsen för att de gav större reaktioner från omgivningen. Som mörkhyad kände hon att hon hade svårt att passa in, såväl i skolan som i sin egen familj; som hon beskriver som vit. Hon är uppvuxen med sin mamma, hennes man och deras barn. Hennes biologiska pappa har hon ingen kontakt med.

För att försöka passa in och få vänner så umgicks Natasha med personer som hon egentligen inte identifierade sig med och som i regel var taskiga mot henne. Hon plattade sitt krulliga hår och gjorde vad hon kunde för att anpassa sig men inget dög. Hon kände att allt hon gjorde betraktades som fel och redan som liten fick hon genomlida en allvarlig identitetskris.

Efter att hon blivit utslängd av sin mamma föll hon allt djupare in i ett destruktivt beteende. Hon drack för att dämpa sin ångest och skar sig för att känna något annat psykisk smärta. Ingen runtomkring verkade se eller förstå.

Idag är Natasha 31 år, hon har två barn och har nyss startat företag. Hennes livsstil som egenföretagare underlättar för henne att leva med diagnosen borderline som hon fått i vuxen ålder.

Efter en lång karriär som journalist på Sveriges Radio bestämde sig Anne till slut för att prova vingarna och starta eget. Knappt ett år senare sitter Anne en kväll hemma i sin soffa och känner något konstigt i sitt ena bröst. Det är två små tumörer som Anne just har upptäckt.

I avsnitt tio av Ärligare Talat berättar Anne om sitt liv som cancersjuk. Hon berättar om operationen, cellgiftsbehandlingen och oron som nybliven egenföretagare. Framförallt pratar Anne om sin upplevelse av att tappa håret. För henne var det länge den största skräcken, framförallt därför att hon kände att omvärlden då skulle se henne som sjuk. Med hjälp av sin dotter övervann hon skräcken när de klippte ”en riktigt ful frisyr” på henne, så att det inte skulle kännas lika farligt att raka av det. Allt detta filmade de och lade ut på sociala medier. Filmen fick stor spridning och efter det så använde Anne sociala medier som ett verktyg i sin resa mot att bli frisk. Hon säger att sociala medier fungerat som hennes egna ”ihopsnickrade hemmapsykolog” som hon kunnat vända sig till. Samtidigt som hon genom sina inlägg kunnat hjälpa många andra kvinnor samma sits.

Saga har genom hela sitt liv tampats med sin sexualitet och ångesten inför att inte bli accepterad av sin omgivning. Till skillnad från de som följer normen behöver de som bryter den ofta stå till svars för vilka de väljer att vara menar Saga. Hon säger att hon precis som de flesta förändras genom livet och att det därför kan vara svårt att definiera vem man är.

Som barn hette hon Robert och hon växte upp i det lilla samhället Eringsboda norr om Ronneby. I avsnittet berättar hon bland annat om just det och hur det var att växa upp som transperson på en plats där alla känner alla. Idag är Saga författare och skådespelare. År 2015 vann hon en Guldbagge för Bästa kvinnliga huvudroll i filmen ”Nånting måste gå sönder” och blev därmed den första öppet transidentifierade person att både nomineras och vinna. Just nu är hon aktuell med den autofiktiva boken ”Våra tungor smakar våld”.

I det åttonde avsnittet av Ärligare Talat får vi höra Cevin berätta om hur han missbrukat hela sin uppväxt. Han säger att ett av hans tidigaste minnen är när han som elvaåring tillsammans med en kompis dricker nästan en hel flaska sprit. Han berättar om hur hans tonår och tidiga vuxenliv präglats av missbruk, destruktiva vänskapsrelationer och misär. Han berättar samtidigt att han alltid levt med känslan av att livet måste ha mer att erbjuda och en dag fick han nog. Det var svårt att få rätt hjälp och det krävdes att Cevin tog till drastiska åtgärder för att någon skulle höra hans desperata rop. Efter en lång och mödosam resa är Cevin idag drogfri, han ser positivt på framtiden och han älskar sitt liv.

I det sjunde avsnittet av Ärligare Talat så får vi lyssna till entreprenören och DJn Janne som berättar om sitt spelberoende. Det började helt oskyldigt när Janne i tonåren fick spela för småpengar på sin brors onlinepokerkonto. I artonårsåldern fick han en broschyr om spelberoende av sin mamma. Han tyckte att bara ett av tio varningstecken stämde in på honom och oroade sig därför inte nämnvärt. Med tiden skulle han komma att bocka av fler och fler tecken ända tills en förödande natt på ett hotellrum som slutade med att han tänkte ”det måste vara såhär det känns när livet tar slut”.

I det sjätte avsnittet av Ärligare Talat möter vi Sanna som under en längre tid har tampats med tuffa perioder av mörker; som hon själv uttrycker det. Efter en påfrestande period av hårt arbete var Sanna inte längre sig själv och en vän hjälpte henne att söka vård. Sanna var inte bara utarbetad, hon led av depression och ätstörningar.

Utåt har Sanna alltid varit och är en sprudlande glad person men vad många inte vet är att det ofta har varit ett spel för gallerierna. Sanna har upplevt att det funnits en förväntan att hon ska vara glad och hon har till varje pris försökt leva upp till det. Sanna har själv satt ord på den pressen hon kände och det blir starkt när hon delar med sig av ett stycke som hon skrivit under den perioden i sitt liv.

I det femte avsnittet av Ärligare Talat hör vi Emelie berätta om hur hon tampats med sin anorexi ända sedan hon var liten. Hon berättar om hur allt började och hur hon ständigt förnekade problemen för sig själv och sin omgivning. Då Emelie var 16 år gammal kom hennes 7 år yngre lillasyster och mätte hennes midja med ett måttband och konstaterade att Emelie var tio centimeter smalare än hon själv. Hennes lillasyster var rädd att hon skulle dö om hon inte började äta snart.

I det fjärde avsnittet av Ärligare Talat möter vi Amelie, Kasper och Moa som har pluggat tillsammans på Academy of Music and Business i Tingsryd. I ett djupt och känslomässigt samtal hör vi alla tre öppna upp sig och berätta om deras respektive erfarenheter av psykisk ohälsa. Kasper berättar om sin ångest som han burit på sedan han bara var elva år gammal. Moa berättar om den skam och skuld hon levt med efter att ha utsatts för sexuella övergrepp som liten och vikten av den behandling hon genomgått. Amelie pratar om den stora osäkerhet hon alltid känt. Hon säger själv att hon 97 av 100 gånger tänker att allt kommer att gå fel.