Har vi skapat en kristendom där vi försöker tiga ihjäl själens mörka passager och gör allt för att hitta en genväg förbi dödsskuggans dal? Själens dunkla natt drabbar oss alla men på olika sätt. Om detta kan många heliga genom hela kyrkans historia vittna. Kan de hjälpa oss att utveckla mörkerseende? Och vad menar psalmisten med orden »mörkret är inte mörkt för dig« (Ps 139:12)?