Genom historien har skapandet alltid varit heligt. Nornorna vävde våra öden, kvinnorna i vävstugan delade berättelser och sånger medan trådarna löpte mellan händerna. Och völvan – hon bar en annan sorts väv. Hennes trådar var ord, hennes väv var magi. Hon sjöng galder för att hela, vägleda och skydda.

Men där hon en gång stod mitt i striden och lät sin röst vibrera genom världen, tystnade hon när samhällets makter fruktade hennes styrka.

Ändå finns den rösten kvar. I mig. I dig. I alla kvinnor som någon gång känt orden eller sången fastna i halsen. Och när vi släpper fram den – oavsett om det är en viskning, en melodi, eller ett tydligt ‘nej’ – då väver vi oss själva fria igen.

I avsnitt 57 pratar vi rösten, kreativiteten och hur vi kan öppna för flow.