I det här avsnittet tar jag avstamp i en reel på sociala medier som väckte både ilska och eftertanke i mig.
Om hur kvinnor beskrivs som känslosamma, irrationella och omöjliga att förstå. Men också om vår mänskliga längtan efter kontakt – och hur lätt den förvandlas till strategier istället för nyfikenhet.

Vi pratar om:

Och om du längtar efter ett rum bortom prestation, krav och yta – där kroppen, intuitionen och det levande får ta plats – så hittar du mitt community här:

Vildkvinnans rum

Där möts vi i sagor, meditationer, ceremonier och samtal som hjälper oss att återvända till något mer sant.

I det här avsnittet pratar jag om feminin läkning.

En väg bort från prestation, kontroll och “skärp dig”-strategier –
och tillbaka till kroppen, känslan och det som är sant.

Jag delar också personligt om min egen process
och vad som händer när vi slutar försöka fixa oss själva
och istället börjar lyssna.

Du får höra om:

– varför du inte hittar tillbaka till din kraft genom att göra mer
– skillnaden mellan maskulin och feminin väg till läkning
– varför trötthet, känslor och vilsenhet inte är fel
– vad som faktiskt händer när du börjar lyssna inåt

Och om du känner igen dig i det här…

så vill jag bjuda in dig till ett gratis webinar nästa vecka:

Anmäl dig här: Gratis webinar i feminin läkning

I veckans avsnitt av Självsnällpodden utforskar jag det jag kallar systersåret – såret mellan kvinnor. Det där osynliga avståndet som får oss att jämföra, tävla, backa eller prata om varandra istället för med varandra.

Jag pratar om varifrån det kommer – de historiska och kulturella rötterna till att kvinnor lärts att inte lita på varandra – men också om hur vi kan hela det.
Genom närvaro, spegling, och modet att möta våra egna känslor av irritation, avund och otillräcklighet som vägvisare till djupare självacceptans.

Det här avsnittet är en hyllning till systerskapet, till cirklarna som växer fram, till kvinnor som håller varandra – utan krav, utan konkurrens.

Och till dig som längtar efter att få vila i gemenskapen, finns en ny Patreon-meditation: “Meditation för kravlös gemenskap”, där du får uppleva att cirkeln blir hel när du kliver in i den.

Det har tagit lång tid att göra detta avsnitt.
Det tog ännu längre tid att sätta en rubrik på avsnittet.
För jag reder i mitt egen känslotrassel kring tankar om döden, sorg och att leva fullt ut.

Jag möter mina föräldrar i deras slutskede och brottas med tankar och känslor när jag rensar ut deras lägenhet. Hur minnen kan rymma både kärlek och ilska, både sorg och glädje och att man kan sörja två mödrar – den man har och den man aldrig fick.

Att vara människa är att hålla både ljus och mörker. Och kanske är det vad jag vill säga med detta avsnitt. Eller så vill jag säga att det är okej att både vara ledsen och tacksam. Eller kanske vill jag berätta om min mormorsmor Hilma som jag aldrig fick lära känna. Eller allt det och lite till.

Under många avsnitt har vi pratat om Vildkvinnan. Den fria, vilda kvinnan som finns under lager av anpassning, prestation och duktighet. Men hur kan vi ens leva nära vårt vilda jag idag – mellan deadlines, Vabb och mobiltelefoner? Hur får vi allt att gå ihop? Blir Vildkvinnan ännu ett måste på min att-göra-lista?

I avsnitt 60 ser vi hur det är möjligt att leva nära sitt genuina jag i en galen värld. Vi tittar på utmaningar i gränslandet mellan ansvar och skuldkänslor, prestation och stillhet, att betraktas och att känna.

Vad förknippar du med orden kraft? Ork och energi? Motivation och drivkraft? Passion? Eller är det en kraft som kommer från något heligt, något större än vår fysiska verklighet?

I avsnitt 59 utforskar vi Vildkvinnans sjunde och sista livsbud – Jag är kraften. Vi funderar kring vad kraft är och att vi kanske ofta känner en avsaknad eller brist på den. Och vad beror det på att så många upplever att de är rädda för sin egen kraft?

Är du beredd att utforska din egen kraft?

Vi har kommit till Vildkvinnans sjätte livsbud. Jag lyssnar. Intuitionen blir vägledande när jag söker tystnaden.

Vi lever i en tid där ljud och information ständigt omger oss. Poddar, nyheter, flöden, tips och råd – aldrig har vi haft tillgång till så mycket kunskap. Ändå är det många som beskriver en känsla av att vara mer vilsna än någonsin.

Mitt i detta brus finns en annan röst, en som inte ropar högt eller tränger sig på. Den viskar. Den kommer inifrån. Det är intuitionens röst – och för att höra den behöver vi tystnad.

Så i detta avsnitt kommer vi utforska vad intuition är och hur vi kan öva upp den.

Genom historien har skapandet alltid varit heligt. Nornorna vävde våra öden, kvinnorna i vävstugan delade berättelser och sånger medan trådarna löpte mellan händerna. Och völvan – hon bar en annan sorts väv. Hennes trådar var ord, hennes väv var magi. Hon sjöng galder för att hela, vägleda och skydda.

Men där hon en gång stod mitt i striden och lät sin röst vibrera genom världen, tystnade hon när samhällets makter fruktade hennes styrka.

Ändå finns den rösten kvar. I mig. I dig. I alla kvinnor som någon gång känt orden eller sången fastna i halsen. Och när vi släpper fram den – oavsett om det är en viskning, en melodi, eller ett tydligt ‘nej’ – då väver vi oss själva fria igen.

I avsnitt 57 pratar vi rösten, kreativiteten och hur vi kan öppna för flow.

Vi människor är ofta snabba att fly undan våra känslor. Inte för att vi är lata eller rädda i största allmänhet – utan för att det finns goda skäl. De flesta av oss har tidigt fått lära oss att vissa känslor är farliga, fula eller oönskade. Ilska, skam, sorg, rädsla – alla de där känslorna som skaver i kroppen – har vi ofta fått höra att vi ska “tänka bort”, “rycka upp oss från” eller “släppa taget om”.

Men känslor försvinner inte bara för att vi ignorerar dem. De lagras i kroppen och letar efter en väg ut. När vi inte tillåter oss att känna, blir priset ofta högt: stress, oro, relationsproblem, sömnsvårigheter, smärta och en gnagande känsla av att vara frånkopplad från sig själv.

Att börja känna kan därför upplevas som både skrämmande och ovant. Men i själva verket är det en av de viktigaste nycklarna till läkning och inre trygghet. Om vi tillåter oss att känna så blir de en vägvisare till vårt genuina jag.

Unger många år har jag skrivit, undervisat och föreläst om självkänsla och självmedkänsla. Jag har till och med skrivit en bok i Konsten att vara självsnäll. Och i ärlighetens namn så står det mig upp i halsen. Alla VET att de behöver vara snälla mot sig själva. Alla VET att vi behöver ta en paus ifrån presterandet. Och ändå så gör vi det inte.

Under dessa år i möte med tusentals människor så kände jag att det är något som fattas för att kunskapen om kärlek till sig själv ska kunna landa. Och det var i sökandet efter min inre Vildkvinna som det gick upp för mig vad det var – vi har brist på tillit.

Ett enkelt ord som innebär allt. I detta avsnitt utforskar vi just det ordet eller snarare den känslan. En känsla som börjar i kroppen – inte i hjärnan.

Vi har under vägen till att väcka vår inre Vildkvinna kommit till det tredje livsbudet – Kärleken blir enkel och rak när jag slutar villkora mig själv.