I förra veckans program berättade vi om 18-åriga Elita. När hon var 11 år hamnade hon i ett 10 månader långt apatiskt tillstånd. Hon var ett apatiskt flyktingbarn. Idag säger vi ibland också ett barn med uppgivenhetssyndrom. Familjen hade flytt från Tjetjenien och var länge utvisningshotad, men fick i mars 2003 till uppehållstillstånd i Sverige efter många år på flykt. Familjen består idag av fem personer, mamma, pappa och dom två småsystrar Madina och Elisa. Elita var ett av de första flyktingbarnen som blev apatisk här i vårt land.
Vår reporter Marie-Louise Kristola gjorde 2003 och 2004 flera program om Elita. Nu 6 år senare har hon fått möjlighet att spela in en längre intervju med Elita. I förra veckans program berättade Elita om vad hon kommer ihåg om tiden innan hon föll i djup sömn. Och idag fortsätter hon sin berättelse. Marie-Louise Kristola frågar bl a om det går att komma ihåg hur det hela började, hur var det innan Elita kom in i det här apatiska tillståndet? Elita började i skolan i augusti 2003, mindre än ett halvår efter att hon vaknat upp ur sitt depressiva tillstånd.
I programmet hör du också utdrag ur det andra av två Tendens-program som också handlar om familjens kamp för att hon skulle återvända till livet. Neuropsykologen Soya Gramnäs berättar hur hon hjälpte Elita att vakna, Jenny Hagberg , hennes lärare om hur det var när hon började skolan igen och en radiointervju berättar Madina, en av småsystrarna bl a om hur det var att kunna leka med sin storasyster igen.
På förra veckans hemsida finns de båda Tendens-programmen som sändes 2003 och 2004 att lyssna på. Och här till vänster ligger även två andra program om apatiska flyktingbarn som vi på Barnen sände 2005. "Jag tappade lusten att leva" och "Leken berättar det orden inte kan säga".
Reporter Marie-Louise Kristola
Producent Ylva Mårtens