Gabriela och Maria blåser liv i Chileadoption.se podd. I detta avsnitt pratar vi om vilka vi är eller vilka vi tror vi är. Både Gabriela och Maria är adopterade från södra Chile, båda födda 1975. Gabriela skickade från Chile till Sverige som en nästan 1 1/2 åring (tror hon), och Maria som 10 veckors baby. I och med rapporteringen 2017, om stulna chilenska barn fick Gabriela och Maria börja om från början med att leta efter sin identitet.

Från Sveriges riksdag idag:

Jon Thorbjörnson från Vänsterpartiet har idag talat om hur vi barn stals och hur vi fördes ut ur Chile för att sedan adopterades i länder som Sverige. Vi är över cirka 2200 personer som kom till Sverige för att adopteras under 1970/80/90-talen. Thorbjörnsson: ””Herr talman! Vad har format mig? Vilka är mina rötter? Vem är jag? Det är frågor som dyker upp under din livstid direkt eller indirekt. För en del är svaren enkla att hitta. Man har dem nära inpå. Det finns att hitta. Det finns papper att leta i. Men för andra är det desto svårare. Vad gör man om historien inte stämmer? Vad gör man om någon har stulit den...? ”...Vi vill att det tillsättas en utredning av hur svenska myndigheter och adoptionsorganisationer hanterat adoptioner från Chile till Sverige. Det är det minsta vi kan göra. Vi har ett ansvar.

Jag vill därför instämma i de adopterades: No más silencio! Vi kan inte bara vara tysta. Vi måste också agera.”

Beslut om utredning ska fattas i Socialutskottet den 10 juni, om 6 dagar.

Hur ställer sig riksdagens andra partier i detta med barnarov och oegentligheter i samband med adoption? Är det ok att barn stjäls och separeras från sina familjer för att adopteras i Sverige?

Detta avsnitt av podden handlar om en artikel i den chilenska tidningen VEA, 14 augusti 1975: ”Exklusivt - skandalös trafik med chilenska småbarn”, med undertiteln ”Polisen undersöker mystiskt organisation som adopterar ensamstående mödrars barn för vidarebefordran till europeiska länder.”

Jag kommer läsa upp ett brev från charge d’affairs på Svenska ambassaden i Santiago de Chile till Utrikesdepartementet, Stockholm 1975-08-19. Så här beskriver charge d’affairs situationen:

”Sedan några år tillbaka driver svenska medborgare Anna Maria Elmgren en förmedlingsverksamhet för adoption av chilenska barn till Sverige. Detta sker i nära samarbete med berörda chilenska myndigheter. Ambassadens intryck är att fru Elmgren handlägger dessa ärenden med stor grundlighet och öppenhet och således på alla sätt korrekt.”

Citat från artikeln:

”Märklig trafik med småbarn. Ca 70 chilenska småbarn har överförts till Sverige under de senaste tre åren för adoption till barnlösa äktenskap.”

Artikel avslutas: ”... två händelser som kastar en mörk skugga över adoptionsärendet och som bekymrar polisen: de sex barn, vars sak fördes i Tredje domstolen, är barn till ensamstående mödrar och det var den svenska medborgare själv som påbörjade underhandlingarna av adoptionsärendet.

Medan polisen gå vidare i sina undersökningar för att uppnå klarhet i dessa ärenden, fortsätter händelsen att bekymra, ty överföringen av chilenska småbarn till Sverige växer istället för att avta.”

Detta avsnitt handlar om att den svenska myndigheten MFoF publicerar den chilenska parlamentariska utredningen, på svenska - med kommentaren ”MFoF anser att det i Sverige bör utredas vilka åtgärder staten bör vidta när uppgifter framkommer om oegentligheter inom internationella adoptioner. Det har MFoF framfört till Socialdepartementet.” Denna formulering var surrealistiskt att läsa, på ett bra sätt! Men frågor och funderingar kring faktumet att material och information har funnits tillgänglig sedan 2018 från Chile men inte har delats med oss på svenska ger en dålig eftersmak.

I föreningens podd kommer vi belysa och lyfta fram olika delar av parlamentariska utredningen som genomfördes 2019. I första delen vill jag berätta om två chilenska kommissarier, som vittnade vid sammanträde 8 den 6 maj 2019. Deras arbete och berättelser handlar om våra svenska fall, vi som fördes ut ut Chile till Sverige.

Kommentar från Chileadoption.se inför P4 Dokumentären ”Jag är ett stulet barn”

Tack för att du berättar var du varit med om Clas, det är så viktigt att våra historier kommer fram – vi vet hur väldigt utelämnande det är att berätta sin historia. Föreningen Chileadoption.se arbetar för att man i Sverige ska tillsätta en oberoende statlig utredning för att se över den svenska processen som gjorde det möjligt att barn kunde komma till Sverige med falska dokument, utan medgivande från förstaföräldraran för att sedan adopteras i svenska tingsrätter.

Svenska Adoptionscentrum arbetade i Chile under 1970/80/90-talet och drygt 2000 chilenska barn kunde föras ut ur Chile och tas till Sverige genom den organisationen, ytterligare ca 200 barn kom med privata aktörer som t.ex frikyrkor. Clas historia är en pusselbit i den härva som utreds i Chile sedan 2017. När ska man vakna i Sverige?

Kära Chilefamiljer!

Under lång tid har vi fört diskussioner med Aja Elmgren och inom AC:s styrelse om vårt moraliska och ekonomiska ansvar för de drygt tjugotal medhjälpare Aja har för verksamheten i Chile.

Hur gick det till när den svenska adoptionsbyrån beslutade sig för att gå in och arbeta i Chile efter den 11 september 1973, en diktatur styrd av militärer?

Chile var då ett land som präglades av politiskt förtryck, övervåld och styrdes av militär. Tusentals människor var tvungna att lämna landet, att gå i exil till länder som Sverige.

Hur gjorde den svenska adoptionsbyrån för att starta upp sitt arbete? Vi vet att byrån hade en svensk kvinna på plats i Santiago som arbetade tillsammans med en chilensk socialassistent. Hur byggde hon sedan upp ett kontaktnät? Vilka byggde hon upp en relation med, vilka militärer i diktaturens Chile?

Detta avsnitt samtalar Maria med Lucila Riquelme. Detta blev ett av de längre samtalen vi haft i podden, som alltid så finns det så mycket att samtal om, adopterade emellan.

Lucila kom till Sverige 1974, som 4 åring. Hon adopterades privat, men adoptionen ordnades av den svenska ökända kvinnan i Chile, Anna Maria Elmgren – Aja. Lucila hade till och med bott hemma hos Aja under en tid innan svenskan kunde ta ut Lucila ur landet.

Lucila upptäckte att hennes adoption var olaglig redan 2014 och chilensk TV gjorde en dokumentär om hennes jakt på hennes historia det året.

Mors Dag i Chile, el dia de las Madres. Mami, jag vill att du ska veta hur mycket jag saknar dig. Hur mycket jag saknar att vara din dotter. För 45 år sedan var du gravid och jag var en baby som växte inom dig, vi var en. Men sedan, precis efter att du födde mig, separerades vi.