Detta avsnitt av podden handlar om vad som hände i direktsändning i TV4:s program “Malou efter 10”, då ”adoption” var temat under en vecka i början av mars.

Måndagen den 2 mars 2020 fick tittarna ta del av adoptionsindustrins verkliga baksidor. Våra medlemmar Andreas Hagblom och Luisa Soledad delade med sig av sina tragiska historier om hur deras adoptioner gått till. Luisa letar med ljus och lykta efter sin förstafamilj i Chile, Andreas stals ur sin mammas armar och gjordes, på ett olagligt sätt, adopterbar i Chile och fördes sedan ut ur landet för att adopteras i Sverige. Deras fall är långt ifrån unika.

Chileadoption.se har valt att inte ha en dialog med Adoptionscentrum eftersom det var deras anställda och avlönade samt samarbetspartner i diktaturens Chile som hittade oss barn och gjorde oss adopterbara för att ta ut oss ur landet. Sedan kunde vi adopteras i svenska tingsrätter, utan medgivande från våra förstaföräldrar.

Adoptionscentrum och dess verksamhet utreds i Chile.

Chileadoption.se vill härmed bemöta vad Adoptionscentrum sa direkt efter intervjun med Andreas och Luisa. Detta är Chileadoption.se svar på Adoptionscentrums uttalanden och agerande i programmet.

Aja, Adoptionscentrums svenska kvinna i Chile har skrivit detta brev, lördagen den 6 september 1975 i Santiago. Hon behöver inleda brevet med en förklaring varför föräldrarna får hem sitt barn från Chile, med ett annat namn, det namn en annan pojke skulle ha haft - och den andra pojken hade fått det namn just dessa föräldrar angivit deras son skulle heta.. Snurrigt?! Ja, det är hela brevet.. Även originalet av domstolens beslut som ger de blivande föräldrarna omvårdnaden av pojken saknas. Detta hände i barnavårdsdomstolen i Temuco.

Den 27 oktober 1975, Osorno i Chile. Brev till väntande förhandsgodkända föräldrar i Sverige, privat adoption genom en kyrka. En pastorsfru försöker hitta en flicka att ta med till Sverige och har genom ett sjukhus kommit i kontakt med en socialassistent vid lasarettet i Osorno.

I detta avsnitt samtalar föreningens Luisa och Maria om de olagligheter och oegentligheter som den chilenska brottsutredningen hittills identifierat i våra svenska fall. Vi har information direkt från brottsutredningen, på spanska, som vi samtalar kring. Plus andra teman och tankar som kommer upp i samband med detta.

Den 24 september 2018 delade den chilenska brottsutredningen med sig av en statusuppdatering. Var hade de fått tag i underlag till utredningen? Vad undersöker brottsutredarna? Vilka personer och organisationer utreds? Vad betyder brottsutredningen för oss i Sverige? Våra chilenska dokument som vi fick med oss från Chile är superviktiga i detta, man kan lätt upptäcka oegentligheter, felaktigheter och olagligheter. Det är så viktigt att vi adopterade i Sverige tar oss tiden att fylla i utredningens formulär och scannar in våra dokument. Varje fall är en liten pusselbit i en stor härva. Nu bryter vi tystnaden kring detta! No mas silencio!

I september 2018 var föreningens Maria i Chile för att representera svenska Chile-adopterade och berätta våra historier i Chiles riksdag. Tillsammans med representanter från Hijos y Madres del Silencio träffade hon politiker i Socialutskottet, Chiles justitieminister och ordföranden för riksdagen. Här pratade man för första gången om dessa övergrepp på mödrar och hur vi barn hade setts som handelsvaror - hur det verkade handla om mer än 10.000 fall där chilenska barn hade lämnat landet för att kunna adopteras i utlandet - i länder som Sverige. Detta tas på allvar i Chile och en politisk parlamentarisk utredning har genomförts. Hur ser våra svenska politiker på denna utredning? Kan man ta del av den chilenska utredningen, utan att utreda vad som gick fel i Sverige? Det vill vi i föreningen gärna veta!

Två flickor togs ifrån deras mamma på sjukhuset i Valdivia. Mamman sökte efter sina barn i över 34 år innan hon kunde återförenas med sina döttrar igen. Flickorna kom till Sverige 1977 med en helt annan historia uppdiktad av Adoptionscentrums svenska kvinna Aja.

I detta avsnitt läser jag upp ett brev till två blivande föräldrar i Sverige, skriver av en socialassistent i Temuco i maj 1979. Som i så många andra fall stämmer inte socialassistentens historia överens med verkligheten, vilket nyligen uppdagades.

I detta avsnitt berättar Tobias sin historia. Hans historia började i Chile 1977, då som Eduardo som var yngsta barnet av 6 i en familj i Temuco. Tobias har alltid vetat om att han är från Mapuche-folket, ett av Chiles urfolk. Tobias kunde pussla ihop sin historia med hjälp av två DNA-test. I april 2019 kunde han träffade sina syskon för första gången sen han lämnade Chile mot familjens vilja.

Detta avsnitt handlar om Johanna Ahlin som berättar om sitt liv och adoption. Johanna föddes i Temuco och kom till Sverige som 5 månader gammal bebis och växte upp i Norrköping.