Dissidentpodden

“Kriget är en gigantisk tvättmaskin som sköljer medborgarnas stulna pengar genom floder av blod och vidare in på företagens och finanskapitalets konton.” Detta skriver Patrik Baab i sin essä om krigets och finansinstitutionernas logik. Dissidentklubbens Henry Söderström har översatt essän och den finns ävan att läsa som text nedan. Den publicerades på Baabs Substack den 6 augusti, 2026. Länk.

Ett långt och blodigt uppskov med konkursen

Varför våra eliter behöver kriget

av Patrik Baab, den 6 augusti 2026

Pizzakartongerna. Det var det första han lade märke till: de sönderrivna, fettfläckiga, halvöppna pizzakartongerna som låg på den slitna heltäckningsmattan i korridoren på femte våningen i lägenhetskomplexet Chelsea Cloisters på Sloane Avenue. Chauffören från Seico Car Service hade kört honom dit från Heathrow på knappt en timme. Han checkade in, kastade resväskan på sängen och satte sig sedan direkt i bilen igen för att samma eftermiddag kunna klippa sitt första tv-inslag från London i studion på Great Chapel Street.

Petra och kollegorna på hemmaredaktionen hade satt ihop ett paket med några underhållande reseinslag under rubriken ”Välkommen till Storbritannien!”. Avskedet präglades av hjärtliga skratt och alla gladdes åt den nyblivne korrespondenten. På redaktionen i Soho möttes han med ett vänligt leende:

– Den här mannen ringer inte bara, sade redaktionschefen lättsamt. Han skriver brev till mig. Sånt gillar jag!

Det var den 1 juli 2003. Staden plågades av en extrem värmebölja. Premiärminister Tony Blair befann sig mitt i den allvarligaste krisen i sin karriär – en kris kring manipulerade underrättelserapporter som Downing Street hade använt för att motivera invasionen av Irak tillsammans med USA, i strid med folkrätten. I det ständiga nyhetsflödet försvann därför frågan om vem som tanklöst slängt de tomma pizzakartongerna i korridoren.

Till en början funderade han inte heller särskilt mycket på de många långbenta unga kvinnorna i korta kjolar som samlades i entrén till Chelsea Cloisters när kvällen kom. En efter en passerade de portvakten, gick ut på Sloane Avenue och steg in i olika sportbilar. Deras brutna engelska och de fragment av ryska eller ukrainska som kunde höras avslöjade dem som ukrainskor. Han antog att de var turister som hade fått tips om Chelsea Cloisters som ett bra ställe att bo på.

Några dagar senare lade han märke till Lamborghinihandlaren vid tunnelbanestationen South Kensington. Där stod alltid de senaste bilmodellerna uppställda – gula, röda och svarta cabrioleter och sportbilar. Sakta började det gå upp för honom att någon måste köpa alla dessa lyxbilar runt Hyde Park.

Det fanns ofattbart mycket pengar i staden.

Finansindustrin skapade ständigt nya finansiella konstruktioner: komplexa värdepapper, säkerställda skuldinstrument, ofta byggda på undermåliga fastighetstillgångar, samt kreditderivat som påstods skydda mot kreditförluster men i praktiken fungerade som rena vadslagningar. Bankirer skapade pengar ur tomma intet och såg fram emot nya vinster. Efter Irakkriget skulle oljan från ökensanden skölja in som nya pengar i fickorna på finansdistriktets lånehajar, eftersom nya råvarutillgångar skapade grunden för nya derivataffärer och nya lån, med nya premier och ränteintäkter i kölvattnet.

Den som hade mindre än 50 000 pund i månaden i grundlön, bonusar och premier betraktades nästan som ett socialfall. Pengarna försvann till skatteparadis, lyxbostäder, lyxbilar – och till kvinnorna som tog plats passagerarsätena.

Och det var också dessa kvinnor som, efter arbetsdagens slut, ibland beställde mat sent på natten och slängde sedan, utmattade, ut pizzakartongerna utanför dörren till rummet.

Det var sådana scener han kunde iaktta om kvällarna när han satt utanför på puben Hour Glass på Brompton Road och drack en eller två extra pints för att varva ned efter den nervösa, uppskruvade rytmen i det dagliga arbetet med tv-inslag och nyheter.

Premiärminister Tony Blair var det ständiga samtalsämnet, liksom de “dodgy dossiers” med vilka han, genom tvivelaktiga metoder och lögner om påstådda massförstörelsevapen i Irak, hade försökt dra in landet i ett krig som – fullt synligt för den som ville se – var ett krig om Iraks olja. Den oljan skulle i sin tur bli grunden för nya spekulativa affärer, nya råvaruterminer, nya lån och nya investeringar.

Det var inte bara regeringsexperten David Kelly, som BBC avslöjade som källan till uppgifterna om regeringens vilseledande kampanj, som fick betala med sitt liv för finansindustrins vinster, utan också Iraks folk.

Finansmännen däremot hämtade sina cabrioleter i det underjordiska garaget, plockade upp ett sällskap eller försvann in på nattklubben på andra sidan gatan.

Kreditbubblan blev allt större tills Irak sjönk ned i inbördeskrig och kaos och bubblan slutligen sprack år 2008. City of London var – och är – en stat i staten. Ända sedan Maggie Thatcher avvecklade landets industriella bas för att bryta arbetarklassens makt har pengar i Storbritannien framför allt tjänats inom finansindustrin. Om hur finanskrisen byggdes upp och var dess orsaker stod att finna rapporterade korrespondentkontoret nästan ingenting; man ägnade sig i stället åt århundradets bästa sommarväder, “Lady Diana-fanklubben” från Veitshöchheim i den bayerska regionen Nedre Franken och naturligtvis Tony Blairs permanenta kristillstånd.

Om det fanns någon tid över grillades det på takterrassen i den ljumma kvällsluften, till exempel under fotbolls-VM sommaren 2006 då ölen flödade i strida strömmar. På vägen hem från Soho kunde han beundra diamantbolaget De Beers butik på Piccadilly – en påminnelse om de verkliga maktförhållandena.

I bokhandlarna låg Monica Alis roman Brick Lane staplad i högar: Nazneen är nitton år när hon lämnar sin lilla by i Bangladesh för att gifta sig i London med en man hon aldrig tidigare träffat och som är betydligt äldre än hon själv. Outbildad men intelligent inser hon snart att mannens stora drömmar om välstånd och social framgång aldrig kommer att förverkligas. Hennes egna små drömmar går däremot i uppfyllelse: hon lär sig engelska av sina döttrar, får arbete i en klädfabrik och finner en karismatisk vän i Razia. När hennes make bestämmer sig för att återvända till Bangladesh och älskaren Karim alltmer vill pressa in henne i idealbilden av en muslimsk kvinna frigör hon sig från dem båda och väljer ett liv i England.

I denna roman fann London vägen till sig självt: staden som löfte. Den som kom hit från den religiösa enkelhetens och den kulturella efterblivenhetens djungel kunde på egen hand bana sig en väg till friheten. London som färgstark, kosmopolitisk och tolerant huvudstad – så ville staden se sig själv. Scenen var Brick Lane, gatan där många fattiga invandrare från Bangladesh lärde sig vad det innebar att vara brittisk.

Tio år senare skulle han intervjua en statssekreterare från Schleswig-Holstein som just under denna tid hade arbetat med riskhantering på Deutsche Bank i London och som via De gröna kommit till Kiel, där han mellan 2012 och 2017 tjänstgjorde som politiskt tillsatt tjänsteman, först i finansdepartementet och sedan i delstatskansliet.

– Jag bodde på Brick Lane, jag vet vad det betyder.

Han svarade:

– Jag känner till Brick Lane. När jag var där 2003 såg jag ett stort antal yuppies!

Stämningen frös omedelbart till is.

– Ställ gärna lite mer precisa frågor!

Ett borgarbarn som ville framställa sig som en man som kämpat sig upp på egen hand. År 2024 gick han vidare till stiftelsen Klimaneutralität. Där fortsatte han att genomföra programmet för ”klimatförändring” som drivs fram av Rockefeller Foundation och som öppnar nya marknader för finanskapitalet.

När Monica Ali publicerade Brick Lane hade gatan sedan länge börjat förvandlas till ett centrum för turister och höginkomsttagare. En fredagskväll drack han två pints utanför puben Nelly Dean’s på Dean Street och promenerade sedan österut. Den sommarkvällen kunde…

Get full access to Dissidentpodden at dissidentpodden.substack.com/subscribe

Mazze Nilsson of Dissidentklubben in a conversation with Jeffrey Sachs where he outlines his four-point peace plan for Ukraine. It is based on the principle of "indivisible security" from the Helsinki Final Act, arguing that Europe is secure only when all parts, including Russia, are secure. He claims the West broke a 1990 promise not to expand NATO eastward and ignored Russia's longstanding security concerns, leading to war. His plan calls for: (1) Ukraine returning to neutrality; (2) ending NATO enlargement; (3) Ukraine becoming an EU candidate as a neutral country; and (4) a ceasefire along an armistice line, without requiring a formal territorial settlement.

Sachs urges Nordic countries—especially Sweden and Denmark—to support peace talks, praising Norway and Finland's initiative to call Putin, and says Germany bears major responsibility and would benefit most from peace. He also argues that Europe must regain its independence.

Please all Swedish readers and viewers. Share this important talk with your friends to try to reach the mainstream audience. It could be a matter of life and death. If not for you - for your children and grand children. This insanity has to stop. And peace prevail.

Link to the written peace plan in Common Dreams: “Jeffrey Sachs - A Proposed Settlement Plan”

The conversation was recorded the 29:th of October, 2026.

Get full access to Dissidentpodden at dissidentpodden.substack.com/subscribe

Dags igen för Mazze och Mattias! I detta avsnitt talar de om det som få verkar vilja tala om: risken för ett storkrig i Europa och den kärnvapenlogik som ligger och puttrar i bakgrunden - vardagen i Sverige står i skarp kontrast till de protester och ekonomiska sprickor som breder ut sig runtom i Europa.

Stackars Kassandra, ingen lyssnar på henne - eller på oss. Detalj ur målning av Evelyn De Morgan (1898)

Mazze tar avstamp i Kassandramyten: den som ser undergången komma men inte blir trodd. För visst är det märkligt hur tecknen finns där – eskalationsstegen, de ekonomiska siffrorna, upprustningen – men debatten fortsätter som om framtiden vore given.

Samtalet rör sig genom Kubakrisen och Vasilij Archipov, Able Archer-övningen 1983 och de tillfällen då världen var nära att tippa över. De diskuterar hur dagens autonoma system och hypersoniska missiler radikalt kortar reaktionstiderna – och hur den ökade övervakningen både är en fara och en möjlighet. De pratar om krigsekonomin, den nya “Defense, Security and Resilience Bank”, finansialiseringen av väst och varför kriget inte är tänkt att ta slut utan att förvaltas.

Med hjälp av Commedia dell’Arte som liknelse – teknokraterna (il dottore), den skrytsamme kaptenen (il capitano), den kloka tjänsteflickan Columbine – analyserar vi EU:s Ukraina-politik som en teater där de verkliga besluten fattas vid sidan av manuset. Publiken sitter fortfarande perplex, men det kokar under ytan.

Ett samtal om historiens drivkrafter, hybris och frågan vi alla borde ställa: vad är det egentligen som händer med vårt land och Europa – och gynnar det våra intressen?

Prenumerera gärna på Substack (gratis eller betala €5 i månaden/€50 per år)

Följ oss också på Youtube

Du kan också bidra till verksamheten på Swish: 123 647 06 94

Eller köp en kopp kaffe!

Var inte rädd - Tänk själv

Get full access to Dissidentpodden at dissidentpodden.substack.com/subscribe

Länkar:

“ Jeffrey Sachs - A Proposed Settlement Plan“...addresses the causes of the war rather than only its symptoms.”https://www.commondreams.org/opinion/framework-for-peace-in-ukraineThe Sach’s Plan Will Be A Bitter PillIt takes NATO off the table and makes Ukraine a neutral state. Acceptable?

Leon Vermeulen - Oslo Brought Ukraine and Europe to the White House PlanNow what?

“

Get full access to Dissidentpodden at dissidentpodden.substack.com/subscribe

Ola Tunander och Mattias Forsgren om Europas nedgång och risken för ett kärnvapenkrig. Mattias artikel “Hegemonic logic” som Ola och Mattias resonerar kring kan du läsa här.

Samtalet spelades in 15 oktober 2026.

Prenumerera gärna på Substack (gratis eller betala €5 i månaden/€50 per år)

Följ oss också på Youtube

Du kan också bidra till verksamheten på Swish: 123 647 06 94

Eller köp en kopp kaffe!

Var inte rädd - Tänk själv

Get full access to Dissidentpodden at dissidentpodden.substack.com/subscribe

Europa missförstår Ryssland. Något som har rötter i upplysningstidens idé om “den andre”, brittisk 1800-talspropaganda och moralisering av säkerhetspolitik. Detta gör att ryska säkerhetsintressen avfärdas som illegitima. Detta har gång på gång lett till att diplomati ersatts av inringning och konfrontation, från Krimkriget till NATO:s expansion. Dissidentklubben argumenterar för att fred kräver ömsesidigt erkännande av säkerhetsintressen och europeisk strategisk autonomi, inte permanent konfrontation.

Lästips: https://multipolar-magazin.de/artikel/ein-strategischer-irrtum

Get full access to Dissidentpodden at dissidentpodden.substack.com/subscribe

Mertz Laakso samtalar med Jonatan Stanczak om teatern som motstånd och läget i det alltmer förhärjade Västbanken. Jonatan var med och startade The Freedom Theatre i flyktinglägret i Jenin på norra ockuperade Västbanken för 20 år sedan. Där arbetade han med verksamheten i tio år. Idag är Jonatan aktiv i Frihetsteaterns vänner, teaterns stödförening i Sverige.

Om ett par veckor återvänder han till Palestina för att tillsammans med andra starta upp teaterarbetet igen med projektet The Freedom Bus.

Mera information om Frihetsteaterns vänner hittar du i deras Facebook-grupp

För att kontakta föreningen maila till:

[email protected]

Stöd gärna projektet “The Freedom Bus” via Frihetsteaterns vänner PG-konto: 307358-2 eller Swish: 1231450642 Märk donationen “The Freedom Bus”.

Get full access to Dissidentpodden at dissidentpodden.substack.com/subscribe

Vill du få en inblick i hur en invandrare som bott i Sverige i 20 år ser på sig själv, sin historia och sitt nya hemland? Vad kan Sverige göra bättre för att spänningar mellan invandrare och svenskar ska undvikas?

Här kommer 1 timme och 44 minuter med frispråkiga pashtuntjejen Farzana Ejtemayi. Inte en tråkig minut. Med stor energi berättar hon om sitt liv och sina tankar om Sverige.

Farzana är född i Afghanistan. Hennes pappa var militär och polis i Kabul. Familjen tvingades fly när Farzana var 3-4 år gammal. Flykten gick först till Iran, sedan Pakistan, där familjen levde som papperslösa och tvingades sova på gatan. Senare flydde de till Ukraina, där de bodde i åtta år. Farzana beskriver en barndom präglad av ständig flykt, identitetskris och utanförskap.

Familjen blev sedan kvotflyktingar i Sverige och hamnade i Sorsele. Pappan, som en gång kämpat för demokrati och frihet, blev istället här kontrollerande och rädd för att förlora sina döttrar till ett svenskt individualiserat samhälle han inte förstod sig på.

Farzana pratar mycket om svenskars och afghaners olika sätt att förhålla sig till känslor. Svenskar lär sig tidigt att reglera och prata om känslor, medan människor från krigsdrabbade länder som Afghanistan, ofta reagerar direkt och kroppsligt. Hon menar att integrationen misslyckas när svenskar utgår från att alla fungerar som de själva, utan att kunna förstå trauman och biologiska skillnader. Hon vill ha en mer öppen och ärlig dialog om detta och vänder sig mor att invandrare ständigt ska behöva vara tacksamma för att de fått komma, eller för den delen att svenskar ska vara rädda för att ställa krav på invandrare.

Dela gärna detta samtal till människor du tror behöver se det. Farzanas röst är oumbärlig i dessa polariserande tider där människor så lätt delas in i fack.

Prenumerera gärna på Substack (gratis eller betala €5 i månaden/€50 per år)

Följ oss också på Youtube

Du kan också bidra till verksamheten på Swish: 123 647 06 94

Eller köp en kopp kaffe!

Var inte rädd - Tänk själv

Get full access to Dissidentpodden at dissidentpodden.substack.com/subscribe

This is must listen to speech from English/Italian writer and analyst Thomas Fazi from The East-West Forum in Istanbul. This is from Panel 3 with the title: Europe “Beyond the EU: Atlanticism, Eurasia and Strategic Autonomy”. You can see the whole panel on Youtube here

Video and sound from Turkish media company Harici.

Peace

Get full access to Dissidentpodden at dissidentpodden.substack.com/subscribe

This is a powerful speech from Copenhagen based Palestinian writer and political analyst Muhammad Shehada. In the East-West Forum conference in Istanbul the 26 September he talks about how Israel uses AI to further increase death and destruction and how European politicians are aware but don’t act.

Pascal Lottaz from Neutrality Studies is the moderator. You can see the full panel talk on Youtube here:

Video and sound from Turkish media company Harici.

Peace

Get full access to Dissidentpodden at dissidentpodden.substack.com/subscribe