"Det finns en stor, oskriven jul"

Det blir jul även i skrivkammaren. Hur ska en författare hantera det? Julen borde ju ha en enorm dramatisk potential, ändå får panelen anstränga sig för att komma på litteratur där julen står i centrum. Varför är det så? Är vi helt enkelt obildade eller finns det en faktisk brist? Är allt egentligen Ingmar Bergsmans fel? Panelen byter julklappar, en kommer ut som julhatare, en annan skänker ett nytt ord till svenska språket, en tredje sjunger en stump. God jul!