MISSTANKE
av Gunnar Martin Aronsson
--
Tid: 1979.
Plats: Stockholm.
En fredag afton under en het augusti månad.
Domaren Henry och kommunalpolitikern Per-Olof, kallad P.O., träffas hos den förre över en whisky eller två efter det att ett viktigt domslut fallit.
Vad är sant?
Vad är lögn och förbannad dikt?
I rollerna:
P.O. : ERIK MYRSTRAND
Henry: GUNNAR MARTIN ARONSSON
--
Regi och redigering: Gunnar Martin Aronsson
Duration: 39:28
Produktion: EvolutionX4 Drama
Samtliga pjäsrättigheter förbehållna Förlaget EvolutionbyNight
Kontakt: [email protected]
--
Q&A med GMA:
- Jaha, det här påminner lite om någon "strindbergsfärgad" envig mellan två kämpar. Hade du Strindberg i åtanke när du skrev det här dramat?
- Inte som jag minns det i alla fall, inte medvetet. Sedan flödar som bekant allt man läst och allt vad man varit med om i varenda text man skriver, med den begränsningen, förstås, att man först fokuserar sig på själva temat, ämnet, och därefter hämtar fram inspiration från medvetna och undermedvetna källor. Strindberg kan alltså mycket väl vara med i detta kreativa flöde, men då som något av mig oplanerat. -Det är just den här vändningen mellan "det förtroliga" och "det hotfulla" jag tänker på...Det här att man aldrig vet vad som kommer härnäst i händelseförloppet. Det är i alla fall en ganska hård, "manlig" samvaro som du beskriver.
- Ja, det är raka och hårda puckar. När det gäller manligt beteende finns ofta inbyggt ett slags "prövande" av en nytillkommen man: "Vad går han för?" "Vad kan han`" "Vad kan han som jag inte kan?" "Vad kan jag som inte han kan?" "Är han påverkbar för min argumentation - och i så fall: vilken slags argumentation? " "Vill han bli min vän eller håller han avstånd, är artig för konvenansen skull men ogillar mig ändå på djupet". "Om han blir min motståndare, kan jag besegra honom - eller inte?" Och så vidare. Det är något av detta som jag ville utforska, som det så vackert heter även i humanistiska ämnesområden.
- Du tar även upp, tycker jag, en slags speciell samhällsnobless...människor som har fått privilegier, och som utforskar dem till sin egen fördel. Har du själv svårt för...ja, låt oss kalla det snobberi?
- Visst är jag fascinerad av privilegiegrupperna i samhället, förmågan att så att säga "flyta ovanpå" majoritetens levnadssätt och levnadsvillkor. Jag minns att man i en reportagebok om ett sådant samhälle i norra Stockholm kallade samhällsrepresentanter för skola, vård, omsorg, förvaltning och liknande för "servicepersonal". De fanns där i kommunen och i området för att ge service, det var något självklart. De ser sig själva som "ledare". Därmed blir de andra "följare" eller dem som arbetar åt ledarna, på ett eller annat sätt.
Blev det till exempel problem för barnen i skolan så var det "servicepersonalens" ansvar, inte deras, föräldrarnas. Lärarna och rektorn måste helt enkelt skärpa sig för att klara sitt uppdrag.
Men jag känner också till andra kotterier och grupperingar INOM de här privilegierade kretsarna som adderar ytterligare status och möjligheter för medlemmarna. Rotary är ett exempel på ett sådant sällskap - som dock inte nämns i pjäsen. Men man kan säga att det etablerar "ett eget samhälle i samhället" med sina egna normer och lagar - och även här gäller det att hålla sig väl med dessa normer - om det skall gå än väl både i det sociala livet och det finansiella livet.
