Vad är egentligen livslust och hur får man livsluft?

För oss i panelen är i alla fall förutsättningen att barnen börjar bli stora. Först då kan man ta sig utrymmet och känna efter vad man vill. 

Och man hamnar på en ny plats där man struntar i vad folk tycker och har inte tid med tjafs.

Johanna och Marie tycker att livet blev enklare efter 60.  Man är glad att man lever och tiden är viktig.

Och till slut så konstaterar vi att grädde på moset i livet är väninnor och barnbarn.

Det kommer nya påbud och trender hela tiden som gör att moderskapet måste uppfinna sig på nytt, men mammaskuld och mammaskam verkar bestå.

Vår gäst Maria Sveland som skrivit boken ”Nu njuter Maggan” ger oss nya perspektiv och insikter om mammor och moderskap som hon beskriver som “ett slukhål av krav, förväntningar, självuppoffring och skuld”.

Femtipoddens nyaste panelhöna Justine Kirk kände sig som en superhjältemamma under småbarnsåren; skulden kom krypande senare.

Vi konstaterar hur som helst att utan mammor stannar världen!

”Klimakteriet handlar mer om livet än om underlivet.”

I det här avsnittet får vi äntligen svar på många av våra återkommande frågor och vi lär oss faktiskt nya fakta om klimakteriet!

Vi konstaterar att Tina seglar igenom klimakteriet till skillnad från Johanna och Ulrika som svettiga och lite arga längtar tills de är på andra sidan. Och det finns hopp! Vår gäst Naomi Flamholc, överläkare och grundare av Womni, är övertygad om att man mår som bäst efter klimakteriet, att det kan bli den bästa delen av livet.

I det här avsnittet brister vi alla ut i sång och vi konstaterar att man kan vara både arg och nöjd i klimakteriet, men att det mesta blir bättre när man fyllt 60.

Vi försöker bestämma oss för om vi vill vara tant eller kärring.

Och vi tror att ”ta mindre skit” egentligen är att ta mer plats och att livet är för kort för “bullshitteri”.

I detta avsnitt uppstår superhjälten "Osynliga tanten" och vi introducerar vår klimakteriesymtomlista. Vi konstaterar att Tantskräcken har gått över, att det kan kännas tomt när barnen flyttar, men ganska luftigt också.

Vi försöker bena ut om, hur, när och varför vi känner oss gamla och kommer fram till att det gör vi inte! Istället är vi jätteglada tanter som går omkring och säger “skit i det du så lever du längre”, “fuck it!”

Välkomna till säsongens första avsnitt där vi högt och lågt pratar om kroppen runt 50. Vi hinner med både späckhuggare, hjärnforskning, konstig hårväxt, att 60 inte är det nya 40. Och så konstaterar vi att det - fortfarande! - pratas och forskas för lite om klimakteriet.

Vad är en familj? Hur behöver den se ut för att räknas? Moa Herngren har funderat mycket på den frågan och delar med sig av sina tankar och erfarenheter. Hon berättar bland annat om hur hon vågade välja både sin son och sin man genom att bli särbo när bonusfamiljen inte fungerade. Vi försöker också analysera varför tv-serien Bonusfamiljen är så poppis över hela världen.

Och så äntligen - efter att i 28 avsnitt ställt frågan “Kniper du när du nyser?” så träffar Ulrika och Johanna någon som verkligen tagit detta på allvar och gått en knipkurs hos en knipterapeut, förtjusningen är total!

Annica hamnade i en livskris när barnen blev större och hennes “jobb” som mamma inte var lika nödvändigt längre. För att komma vidare bestämde hon sig för att följa sitt hjärta och började en tvåårig teaterutbildning “det var ett slags galenskap, jag var 52 och det var bara en massa 20-åringar på skolan”. Men utbildningen bar frukt, hon medverkade i Ruben Östlunds Oscarsnominerade film The Square som tog henne vidare till Hollywood och fler roller.

Tillsammans konstaterar vi att har man överlevt klimakteriet så kan man göra vad man vill med sitt liv.

Anna Perlestam startade inte sitt Instagram-konto för att hon tyckte om sin kropp utan precis tvärtom; hon har sen många år, ända från tonåren, varit allmänt missnöjd med kroppen som man ju lärt sig att man ska vara.

Men nu är hon influencer och kroppsaktivist och hennes 12-åriga barnbarn tycker att det är supercoolt att ha en mormor som klasskompisarnas mammor följer på Insta!

Ulrika och Johanna känner sig inspirerade av Anna att börja titta snällt på kroppen som en helhet istället för att snöa in på detaljerna.

Det viktigaste för att börja göra vad fan man vill är att först komma på vad fan man vill. Och det är ju inte helt enkelt. Det är ju mycket enklare att vara till lags och göra det som förväntas av en. Till slut tröttnade Katrin på det.

Hon berättar varför föreställningen heter som den gör och att hon känner sig som en rockstjärna framför alla kvinnor som kommer och jublar.

Ulrika och Johanna får tänka till runt uttrycket “att bjuda på sig själv”. Varför säger man det?

Och är Häxan Surtant verkligen arg och elak?