Folket Som Överlevde

Många judar trodde att upplysningen, frigörelsen och ett alltmer demokratiskt Europa skulle sätta stopp på den mångtusenåriga förföljelsen av dem. Deras förhoppningar krossades av pseudovetenskapliga rasteorier, nedärvt judehat som kyrkan vägrat släppa taget om och statligt understödda angrepp på judar i Östeuropa.

Nu väcktes drömmen om en judisk stat även bland sekulära judar. Till skillnad från de religiösa judar som väntade på att Messias skulle upprätta landet tog de bokstavligt talat spaden i handen. Den moderna sionismen hade fötts. Mannen som mer än någon annan kallas dess far var Theodor Herzl. Året är 1897, scenen är Basel och aktörerna var hundratals judar från hela Europa.

Många judar trodde att upplysningen, frigörelsen och ett alltmer demokratiskt Europa skulle sätta stopp på den mångtusenåriga förföljelsen av dem. Deras förhoppningar krossades av pseudovetenskapliga rasteorier, nedärvt judehat som kyrkan vägrat släppa taget om och statligt understödda angrepp på judar i Östeuropa.

Nu väcktes drömmen om en judisk stat även bland sekulära judar. Till skillnad från de religiösa judar som väntade på att Messias skulle upprätta landet tog de bokstavligt talat spaden i handen. Den moderna sionismen hade fötts. Mannen som mer än någon annan kallas dess far var Theodor Herzl. Året är 1897, scenen är Basel och aktörerna var hundratals judar från hela Europa.

Den iberiska halvön var under nästan tvåtusen år hem för de Sephardiska judarna. Många nådde högt uppsatta positioner under de olika härskarna som svepte in. Vare sig det var en ny muslimsk dynasti från Nordafrika eller kristna kungar och krigsherrar från norr. I flera sekler var judarna så framgångsrika att det beskrevs som en guldålder där flera av judendomens främsta tänkare och diktare såg dagens ljus. Samtidigt var de ständigt ifrågasatta och hotade i den eviga kampen mellan kaliferna och kyrkan. Efter 500 års reconquista kunde till sist Isabella och Ferdinand ena hela halvön under kristen flagg och driva bort de muslimska inkräktarna till andra sidan Gibraltarsundet. Men det stannade inte där. Isabellas nit efter renlärighet drabbade även judarna som samma år kom att ställas inför ett omöjligt val. Konvertera, lämna allt eller dö.

Den iberiska halvön var under nästan tvåtusen år hem för de Sephardiska judarna. Många nådde högt uppsatta positioner under de olika härskarna som svepte in. Vare sig det var en ny muslimsk dynasti från Nordafrika eller kristna kungar och krigsherrar från norr. I flera sekler var judarna så framgångsrika att det beskrevs som en guldålder där flera av judendomens främsta tänkare och diktare såg dagens ljus. Samtidigt var de ständigt ifrågasatta och hotade i den eviga kampen mellan kaliferna och kyrkan. Efter 500 års reconquista kunde till sist Isabella och Ferdinand ena hela halvön under kristen flagg och driva bort de muslimska inkräktarna till andra sidan Gibraltarsundet. Men det stannade inte där. Isabellas nit efter renlärighet drabbade även judarna som samma år kom att ställas inför ett omöjligt val. Konvertera, lämna allt eller dö.

Dagen efter att FNs Generalförsamling antar det så kallade ”delningsförslaget” den 29 november 1947, startar araberna ”kriget om vägarna”. Arabiskt motstånd mot judisk migration har pågått i tiotals år med mord och terror som blivit besvarade av judiska repressalier. Britterna bestämmer sig för att ge hela problemet tillbaka till FN. Det dröjer ända till 14 maj 1948 innan Britterna drar sig undan och judarna - genom sin första premiärminister David Ben Gurion - proklamerar upprättandet av staten Israel. Samma dag angriper fem arabiska nationer. De accepterar inte delningsförslaget och vill utplåna den nyfödda judiska staten. Britterna har nekat judarna vapen som endast har lätta handvapen när kriget bryter ut, medan de arabiska nationerna kommer med tanks och flyg. Kibbutzen Yad Mordechai - som håller tillbaka hela den egyptiska armén i fem dagar - symboliserar den hjältemodiga judiska insatsen mot övermakten. Israel överlevde! De hade inte något val - de hade ingen annan plats att gå till. De hade äntligen kommit hem.

(Detta är en kortversion av avsnittet. Lyssna gärna på fullversionen där vi mer ingående berättar den spännande storyn).

Dagen efter att FNs Generalförsamling antar det så kallade ”delningsförslaget” den 29 november 1947, startar araberna ”kriget om vägarna”. Arabiskt motstånd mot judisk migration har pågått i tiotals år med mord och terror som blivit besvarade av judiska repressalier. Britterna bestämmer sig för att ge hela problemet tillbaka till FN. Det dröjer ända till 14 maj 1948 innan Britterna drar sig undan och judarna - genom sin första premiärminister David Ben Gurion - proklamerar upprättandet av staten Israel. Samma dag angriper fem arabiska nationer. De accepterar inte delningsförslaget och vill utplåna den nyfödda judiska staten. Britterna har nekat judarna vapen som endast har lätta handvapen när kriget bryter ut, medan de arabiska nationerna kommer med tanks och flyg. Kibbutzen Yad Mordechai - som håller tillbaka hela den egyptiska armén i fem dagar - symboliserar den hjältemodiga judiska insatsen mot övermakten. Israel överlevde! De hade inte något val - de hade ingen annan plats att gå till. De hade äntligen kommit hem.

Hotet från Selukiderna i Öst fick patriarken i Konstantinopel att vädja till sin nyblivna ärkefiende - Katolska kyrkan - om hjälp att slå tillbaka den härjande fienden och befria Jerusalem från dessa barbarer som dessutom lagt den heliga gravens kyrka i ruiner.

Katolska kyrkans påve manade till heligt krig och kallelsen hörsammades av krigsherrar, adelsmän och vanligt folk över hela Västeuropa. Det långa besvärliga korståget påbörjades mot det heliga landet. Knappt 50 år tidigare hade kyrkan delats itu men nu hade de en gemensam fiende och ett gemensamt uppdrag.

För judarna inleddes en av deras mörkaste perioder när de drabbades av erövrarnas blodtörst som för alltid skulle etsa sig in i deras medvetande.

(Detta är en kortversion av avsnittet. Lyssna gärna på fullversionen där vi mer ingående berättar den spännande storyn).

Hotet från Selukiderna i Öst fick patriarken i Konstantinopel att vädja till sin nyblivna ärkefiende - Katolska kyrkan - om hjälp att slå tillbaka den härjande fienden och befria Jerusalem från dessa barbarer som dessutom lagt den heliga gravens kyrka i ruiner.

Katolska kyrkans påve manade till heligt krig och kallelsen hörsammades av krigsherrar, adelsmän och vanligt folk över hela Västeuropa. Det långa besvärliga korståget påbörjades mot det heliga landet. Knappt 50 år tidigare hade kyrkan delats itu men nu hade de en gemensam fiende och ett gemensamt uppdrag.

För judarna inleddes en av deras mörkaste perioder när de drabbades av erövrarnas blodtörst som för alltid skulle etsa sig in i deras medvetande.

Drömmen om fred hade aldrig känts så nära. Ett land som bara vetat av krig, konflikt och yttre hot kanske äntligen kunde uppnå varaktig förändring. Skulle förhandlingar bakom stängda dörrar, regeringsbyte och en till synes samarbetsvillig motpart kunna sätta punkt för vår tids mest laddade konflikt? På andra sidan Atlanten stod den amerikanska presidenten som mer än gärna ville vara medlaren bakom en sådan prestigefylld diplomatisk framgång. Eller så var det för bra för att vara sant. Löften vändes i tomma ord och pionjären som gett allt för att få till stånd en uppgörelse tvingades betala för den samma med sitt eget blod.

Under största delen av sin historia hade Jerusalem varit omringat av tjocka murar. De gav livsviktigt skydd mot yttre hot. Men i mitten av 1800-talet blev de majestätiska murarna plötsligt ett hinder: Den extremt tätbefolkade staden ledde till ohygieniska förhållanden, sjukdom och plågor.

Den judiska filantropen Sir Moses Montefiore gjorde då det otänkbara; han började bygga bostäder utanför muren. Osäkerheten gjorde dock till en början att ingen ville bo i de nybyggda lyxvillorna med senaste standard. Till sist var han tvungen att betala människor för att slå sig ner i det han kallade fridens bostäder vilket blev starten på det vi idag kallar Västra Jerusalem. Men faktum var att Napoleon ett halvt sekel tidigare spelat en avgörande om än oavsiktlig roll i denna utveckling.