–För oss är det mycket viktigt att vi på riktigt gör någonting åt den globala uppvärmningen.

Kjell-Göran Paxal och Henrik Holm är delägare på WestFarm, som föder upp smågrisar i Malax.

WestFarm har helt och hållet utelämnat sojan i utfodringen av smågrisarna. I stället för soja har man skapat egna foderrecept, som består av bland annat ärter och bondbönor.

Paxal och Holm är nöjda med resultatet. De har ökat biosäkerheten på gården och minskat klimatavtrycket med den sojafria utfodringen, som beräknas sänka deras koldioxidutsläpp med cirka 40 procent.

De är övertygade om att det även i framtiden kommer att finnas en efterfrågan på kvalitativt och hållbart producerat kött. Men kvaliteten måste också börja synas i producentpriset.

Paxal och Holm avslöjar också varför de har två olika sorters skinkor på sina julbord.

–En större förändring kräver noggrann planering och många besök på andra gårdar.

Hanna Westman och Rickard Backman har på några år förändrat i princip allting på Jeggars gård i södra Kyrkslätt. Jeggars, som tidigare var en konventionell spannmålsgård, är i dag en gård där Hanna och Rickard producerar ekologiskt lamm- och nötkött.

Förändringen föregicks av en lång och ingående planeringsprocess. De besökte massor av andra gårdar och bad i god tid in många olika offerter.

Med facit på hand är de nöjda med utgången och uppmuntrar nu andra som vill ha en förändring att våga testa något nytt. 

Hör också om hur de upplevde den första omtumlande dagen när djuren flyttade in på gården.

–Jag anser att skogsägaren ska ha beslutanderätten om sin egen skog.

Robert Flén i Munsala började tidigt investera i skog. Hans stora passion för skogsbruk och skogsvård har lett till att han i dag äger drygt 350 hektar skog. Han sitter också i styrelsen för Skogsvårdsföreningen Österbotten, som sköter om intressebevakningen för de cirka 10 000 medlemmarna.

Flén följer nu oroat med diskussionen om EU:s nya skogspolitik. Han betonar att varje skog är unik och måste skötas individuellt. Ju längre bort från den enskilda skogsägaren besluten fattas desto mindre kunskap har man om hur den enskilda skogen ska vårdas.

Trots orosmolnen hittar Flén många orsaker till att se ljust på skogsprodukternas framtid i Finland.

–Man ska inte vara rädd, det är mänskligt att inte alltid må bra.

Birgitta Eriksson-Paulson driver gården Södergård i Hammarland på Åland. Hon är också styrelseordförande för Ålands producentförbund.

För några år sedan började hon känna utbrändhetssymptom. Det i kombination med hennes stora intresse för människor har gjort att hon i dag aktivt driver frågor om social hållbarhet bland lantbruksföretagare.

Utvecklingen de senaste åren bekymrar henne. Den anklagande tonen i offentligheten i kombination med en svag lönsamhet har skapat en grogrund för ett försämrat välmående i yrkeskåren.

Hon uppmanar alla som känner symptom att söka hjälp i tid. Hon rekommenderar speciellt LPA:s stödprogram Ta hand om bonden. Med hjälp i tid kan man reda ut de saker som har gjort att livet har trasslat till sig.

–De bästa diskussionerna uppstår när det finns många olika synvinklar på en problemlösning.

Anton Broända, från Kronoby, är 22 år och studerar på Agrikultur och forstvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet. Ungefär hälften av hans studiekompisar har egen praktisk erfarenhet av lantbruk medan hälften kommer från städer och saknar den praktiska erfarenheten. I den här miljön uppstår intressanta diskussioner om till exempel hållbarhet och ekonomi.

Broända är redan också delägare på den stora mjölkgården Åsbro mjölk i Kronoby. Hur lätt är det att som den yngsta delägaren få sin röst hörd? Och hur går det när han kommer hem med ny teoretisk kunskap från universitetet och vill genomföra en förändring på gården?

–Det hjälper om du är lite social men framför allt ska du ha kunskap om dina produkter!

Charlotta Björklöf driver sin egen fårgård ute i den åboländska skärgården. För att få ut en skälig lön för sitt arbete har hon valt att satsa mera på direktförsäljning till slutkunderna.

Olika marknader och REKO-ringarna har blivit viktiga försäljningskanaler för henne. I och med den rollen har också arbetsbilden förändrats. Förutom att hon är en fårproducent är hon i dag också marknadsförare och rådgivare i hur man tillreder fårkött.

I avsnittet avslöjar Björklöf sitt bästa recept och varför det är bättre med lite äldre fårkött när man gör ett långkok eller röker köttet.

–Vi bönder har världens viktigaste jobb!

Jussi Murto-Koivisto producerar ekologisk mjölk i Pjelax, Närpes. I fjol belönades han med det Schaumanska-priset, som går till en befrämjare av jordbruket i svenska Österbotten.

En orsak till att han fick priset är hans starka engagemang i att öppna upp hur matproduktionen går till i dag. Han är aktiv i både samhällsdebatten och på sociala medier.

Murto-Koivisto efterlyser en mer lösningsinriktad diskussion om vår matproduktion och önskar att vi till exempel i diskussionen om köttets vara eller inte vara på våra matbord i stället skulle fokusera mera på den verkliga klimatboven, nämligen på de fossila bränslena.

Jussi Murto-Koivisto berättar i avsnittet hur han vågade bygga upp hela gården från noll. När han började skapa sin verksamhet hade han enbart ett studielån på 3000 euro i fickan.

–Att stå stilla är att långsamt gå bakåt!

Anna Alm driver Mörby gård i västra Nyland. I hjärtat av gården finns Mörby gårdsbutik där Anna säljer ekologiskt nötkött, mjöl, pasta och honung - det mesta producerat på gården.

Hon ser att utveckling inte är synonymt med en expansion i antalet djur eller fler åkrar. Hennes filosofi är att först se potentialen i det som finns och att vidareförädla det som redan växer på hennes åkrar.

Just nu klappar hennes hjärta extra mycket för spannmålsodlingarna och vägen från jordbehandling till ett färdigt mjöl.

Det var bland annat därför hon valde att köpa en egen kvarn.

–Jag är en person som går omkring och räknar på något hela tiden.

Så beskriver sig Christoffer Ingo, som är lantbruksföretagare och ekonomirådgivare på Österbottens Svenska Lantbrukssällskap.

Ingo driver även gården Ådalens får, som nyligen har bytt namn till Ingos får, i Korsholm. För att få upp lönsamheten i fårproduktionen önskar han en diskussion om hur vi kunde få upp kvaliteten på det inhemska köttet. Men varför säger en del att gammalt fårkött smakar ull?

Via sitt jobb som ekonomirådgivare gör han bl.a. upp lönsamhetskalkyler och olika beräkningar för andra jordbrukare. Han ser oroligt på hur orken tryter hos en del av kunderna. När orken tryter tappar man lätt också fokuset på den egna gårdens ekonomi. Senast då ska varningsklockorna börja klämta.

Men Christoffer ser även goda möjligheter att lyckas oberoende av bransch eller inriktning bara gårdens förutsättningar är de rätta.

Robbes lilla trädgård i Lappträsk beskrivs som “Skandinaviens mest avancerade trädgård”. Grundaren Robert Jordas odlar i dag sallader och örter i växthus och i sina vertikalodlingar (odlingar i flera våningar).

I en vertikalodling kan du som odlare bestämma över hela växtklimatet via en mycket avancerad maskinpark.

–Egentligen borde du som vertikalodlare ha en gedigen ingenjörsutbildning, säger Jordas.

Utvecklingen i Robbes lilla trädgård har rönt stor uppmärksamhet också internationellt. Hur gick det till när den japanska teknikjätten Fujitsu inledde ett samarbete med Jordas? Och vad hände när hans basilika började smaka diesel?