– För att kunna ta in en aktör som Ukraina måste EU:s politik förändras. Det är finansiellt omöjligt att ta in Ukraina och deras jordbruk som sådant i nuvarande strukturer, därför måste själva strukturerna förändras. 

Pekka Pesonen är relativt ny kanslichef på Jord- och skogsbruksministeriet, men han är mycket erfaren inom branschen. Före utnämningen till kanslichef jobbade han i hela 17 år som högsta chef för Copa-Cogeca i Bryssel.

Både i sitt gamla jobb som intressebevakare och i sitt nuvarande jobb som kanslichef har frågan om Ukrainas eventuella medlemskap i EU sysselsatt honom. Ukrainas kallas för “Europas kornbod” och deras jordbruk är större än Frankrikes och Tysklands tillsammans. Även om de flesta är överens om att Ukraina borde bli medlem i EU, återstår många svåra frågor som handlar om hela den framtida jordbrukspolitiken i Europa. Frågan handlar också om konkurrenskraften för det framtida jordbruket i Finland.

I det här avsnittet ställer vi oss frågan: Vad skulle det innebära för det finländska jordbruket om Ukraina blir medlem i EU?

–  Idag har vi ingen egentlig struktur som hjälper våra företag att komma ut på den internationella marknaden, säger SLC:s ordförande Mats Nylund.

I Finland har vi prioriterat den inhemska marknaden och främst satsat på export av mejeriprodukter till Ryssland. Det nya världsläget och det nya läget på den inhemska marknaden har förändrat spelplanen. Nu måste Finland få upp och bredda sin livsmedelsexport. 

Inom mejerisektorn har Finland långa traditioner av export, men inom övriga sektorer har det varit tyst. Nylund ser nu en framtidspotential i framför allt exporten av kött, havre och övriga förädlade produkter.

I det här avsnittet ställer vi oss frågan: Hur kan vi öka den finländska exporten av livsmedel?

–  En isländsk kollega skriver i vår bok Jordnära att vår nordiska mat som kulturarv är både ett ankare och en vägvisare. Ankaret är våra traditioner, som till exempel den närproducerade maten. Det är ankaret som håller oss kvar i våra skogar och marker. Samtidigt är det här också vår vägvisare för det som i längden är hållbart.

Yrsa Lindqvist är expert på våra mattraditioner. Hon har bland annat gett ut boken Mat, måltid, minne och så är hon en av redaktörerna till boken Jordnära – etnologiska reflektioner över ny nordisk mat. Som etnolog specialiserad på mat studerar hon vårt kulturarv, och hur vår mathistoria påverkar de beslut vi fattar idag.

Idag kan en maträtt blixtsnabbt bli populär via sociala medier, för att sedan glömmas bort nästa vecka. Snabbheten präglar på många sätt dagens matkultur. Men en trend som verkar hålla i sig är den närproducerade maten.

I det här avsnittet ställer vi oss frågan: Vilka är de framtida mattrenderna?

– Jag har svårt att se att vi skulle vara extra kritiska i vår granskning av jord - och skogsbruket i jämförelse med vår granskning av andra sektorer i samhället. Men av någon anledning reagerar jordbrukarna lite starkare på vår bevakning än andra yrkesgrupper.

Jonas Jungar är innehållschef med ansvar för journalistik och etik på Svenska Yle. Till hans uppgifter hör bland annat att jobba med pressetiska frågor. I klartext betyder det att han ansvarar för kvalitetskontrollen av det innehåll som publiceras på Svenska Yles kanaler. 

Till uppdraget hör även att föra en dialog med publiken. I praktiken handlar det om att bemöta den kritik som publiken riktar mot Svenska Yle. När Jungar bemöter kritiken uppmanar han ofta personen att syna hela bevakningen av ett visst ämnesområde. Svenska Yle publicerar hundratals artiklar och inslag i veckan i många olika kanaler. 

I det här avsnittet ställer vi oss frågan: Hur uppmärksammas jord- och skogsbruket i våra medier?

– Vi ser nu att utrymmet att öka på produktionsvolymen är litet, därför måste vi öka på det pris vi får via utvecklade värdekedjor.

Antti Asikainen är forskningschef för Naturresursinstitutet Luke. Den största delen av verksamheten i Luke kretsar kring forskning. Skogsexperten Antti Asikainen är den som ansvarar för att ta fram den kunskap som branschen och beslutsfattarna behöver.

Han ser en stor och outnyttjad potential inom det framtida skogsbruket. Genom att utnyttja ny teknologi och genom att satsa på mer långtgående förädling kan Finland fördubbla produktionsvärdet utan att avverka mera skog än i dag.

I det här avsnittet frågar vi oss: Vilken riktning kommer det framtida skogsbruket att ta?

–  Nu börjar vi se att långtradare åker lastade med grönsaker från oss till exempelvis Italien i och med att det har blivit för dyrt för dem att bevattna och odla där. Det här är en liten glimt av framtiden som vi ser redan nu.

Markus Hoffman är hållbarhetsexpert vid Lantbrukarnas riksförbund i Sverige. Han är specialiserad på vattenfrågor och på konsekvenserna av de förändringar vi ser i nederbörden på grund av klimatförändringen. 

Extremvädret, som en följd av klimatförändringen, skakar om matproduktionen i Europa. Den tilltagande torkan förskjuter den europeiska matproduktionen mot nordligare breddgrader, men de längre perioderna av torka kräver att vi måste investera stora summor i infrastrukturen för att kunna bevattna mer av våra åkermarker än idag. Hoffman efterlyser att våra beslutfattare nu måste börja intressera sig mera för klimatanpassningen av vår livsmedelsproduktion.

I det här avsnittet ställer vi oss frågan: Hur kommer förändringarna i nederbörden att påverka vår framtida matproduktion?

– Det viktigaste är absolut kommunikationen mellan överlåtaren och den som tar över. Det handlar om en företagsverksamhet men också om ett arv.

Anna Johansson valde för några år sedan att sadla om efter många år i vårdbranschen. Hon beslöt sig för att ta över hemgården i Norrveckoski och bli den sjunde generationen att bruka jorden på Jonnas gård. 

I dag är det hon som ansvarar för att odla de cirka 300 hektaren i Borgåtrakten, men minnena från generationsväxlingen är fortfarande färska. Hon riktar skarp kritik mot de byråkratiska processer som finns i samband med ett generationsskifte. 

Jordbrukarkårens medelålder ligger nu på cirka 54 år i Finland. Andelen jordbrukare som är under 40 år ligger på endast 15 procent. Därför borde det ligga i allas intresse att göra processerna kring generationsskiften så smidiga som möjligt.

I det här avsnittet frågar vi oss: Hur kan vi underlätta generationsskiftet på en gård?

– Vår mission är att säkerställa att skogsägarnas skogsegendom växer i euro. Vi köper deras träd, och för att kunna köpa deras träd måste vi vara konkurrenskraftiga.

Niklas von Weymarn är vd för Metsä Spring, som är innovationsbolaget i koncernen Metsä Group. Uppdraget för Metsä Spring och von Weymarn är att hitta nya användningsområden för trä och att skapa nya träbaserade produkter.

När trenden är att fasa ut produkter framställda av olja öppnas nya möjligheter. Metsä Spring har kommit en god bit på väg i utvecklingen av träbaserade förpackningsmaterial och träbaserade textilfibrer.

Möjligheterna är många, men utvecklingen av de nya produkterna tar lång tid. I slutändan handlar det om att trygga det framtida värdet på våra skogar. Både för skogsägarna och för skogsindustrin.

I det här avsnittet frågar vi oss: Vilka är de framtida produkterna gjorda av trä? Och vad har skogsägarna att vinna på dem?

År 2012 gjorde Emmanuelle Charpentier en revolutionerande upptäckt. Hon upptäckte gensaxen, som sägs vara “genteknikens skarpaste verktyg”. Med hjälp av gensaxen kan man möblera om generna i en organism för att uppnå önskade egenskaper, bland annat gällande smak och motståndskraft.

Frågan om genförändringar i vår mat är ett eldfängt och inflammerat område. Därför står nu lagstiftningen och stampar på stället inom EU. Men med en uppluckrad lagstiftning och med ett tätt samarbete mellan forskare och jordbrukare, kan gensaxen skapa stora möjligheter för det finländska jord-och skogsbruket i framtiden.

I det här avsnittet hör vi professor emerita Kristina Lindström och ombudsman Rikard Korkman diskutera frågan: Vilka är möjligheterna och begränsningarna med gensaxen?

– Man ska inte vara rädd för att börja jobba med biodiversitet. Man kan börja smått och sedan bli inspirerad av de resultat man ser.

Fredrik von Limburg Stirum driver Koskis gård, som ligger på gränsen mellan Salo och Raseborg. Ett speciellt fokus på gården har under hela 2000-talet legat på att öka den biologiska mångfalden. Von Limburg Stirum har målmedvetet jobbat med att återställa gamla naturbetesmarker till sitt ursprungliga skick. På skogssidan har man skyddat drygt 100 hektar gammal skog via Metso-programmet. Ett annat område där von Limburg Stirum har gjort stora insatser för biodiversiteten är återställandet av gamla våtmarker.

I juni godkände EU:s miljöministrar den omdebatterade naturrestaureringslagen. Enligt den ska en femtedel av alla mark- och vattenområden inom EU återställas till sitt ursprungliga skick år 2030. 

I det här avsnittet frågar vi oss: Är den nya lagen ett hot eller en möjlighet för det finländska jord- och skogsbruket?