Fruktan

Vissa vaknar med solen, men jag vaknar straxt innan den går upp. Skuggor vilar fortfarande över staden. De färggranna husen tycks dämpade. Nedsmutsade av natten. Fönstren i kvarteret gapar som tomma ögonhålor.

Ända sedan jag blev medveten har jag aldrig gått för nära kanten. Alltid valt den säkraste stigen. Jag har undvikit höga höjder och djupa vatten. Mitt liv här på jorden har kretsat kring att inte utsätta mitt sinne för risker, för frestelserna som jag var ämnad för.

Borde inte ha tagit en svarttaxi, han borde ha vetat bättre. Men han hade så bråttom till mötet, bara slängde in bagaget i luckan utan att tänka sig för.

Den första dagen fick människor panik. De satte sig i sina bilar och åkte så långt de kunde, eller låste in sig i sina källare…

Jag har alltid ogillat rökare. Egocentriska människor som tar sig rätten att förpesta andras tillvaro med sin rök, med sina fimpar. Men det finns en rökare som jag avskyr mer än alla andra. Jag kallar honom för cigarettpappan…

Ynglingen hade inte tänkt gå in i huset. Det brukade inte finnas något värt att ta i det här området…

I den här novellen skildras en lönnmördares skrala pensionsvillkor.

”Han tog upp asken och lät druvan rulla ut i handflatan. Den var blåsvart och stor som ett plommon. Det halvruttna skalet hade börjat mjukna.”

”Skog har alltid ingett mig lugn. Gjort mig rofylld och väl till mods. Som att jag i skogen är skyddad från allt ont.”

Skogen är en novell av Boel Bermann. Vill du höra fler av hennes noveller, klicka här.