Livet blev inte så, utan hon gifte sig, flyttade till Idala och familjen ökade.

Men i detta samhälle hittade hon sitt andliga hem, och sin trogna gemenskap med bönegruppen som nu varit igång i 40 år.

Genom detta sammanhang fick en annan variant av mission och hjälparbete växa fram.

En dag för många år sedan knackade det på Maj-britt och Göstas dörr, och där stod Kaleb, från Indien. De bjöd in honom och han fick bo hemma hos  dem. Han startade senare upp en skola i sitt hemland, och den skolan var det första som bönegruppen fick samla in pengar till.

Sedan dess har missionsarbetet, att samla in ekonomisk hjälp till tre stora projekt fortlöpt, och gör än idag. Tillsammans med hennes vänner i deras bönegrupp driver de in pengar genom basarer till hjälp för en Kyrka i Lettland, en skola i Indien och ett barnhem i Tanzania. De bidrar alla med sådant som de själva tycker om att göra. Odlning, ljus, brödbakning, hantverk och mycket mer.