”Hur många hatar mig härinne? Och hur många kommer att berätta det för mig” tänkte Bob Hansson under en period av sitt liv. Han förlorade fotfästet när han utsattes för ett drev. Människor började betrakta honom på ett nytt sätt och även Bob började tvivla på sig själv och tackade nej till allt. Han led av depression, liksom skam över att inte kunna ta sig ur den trots att han egentligen borde veta hur. Först när han fattade ett aktivt beslut att göra tvärtom – tacka ja och prioritera vänner – vände det. Bob Hansson är poet, författare och även populär programledare på Sveriges Radio.

”Jag är stark” ropar Glenn Karlsson och får deltagarna att ge lite till på spinningpassen han leder. Men så har det inte alltid känts för honom. Hans mamma var allvarligt sjuk under hela hans uppväxt, pappan tröstade sig med alkohol och Glenn tog stort ansvar för dem båda, inte minst när mamman var döende. Av kompisarna på gården fick han stryk och i skolan utsattes han för mobbing. Livet kändes tidvis oerhört mörkt. Men tack vare närheten till sina känslor – både skratt och gråt, en grundmurad nyfikenhet på livet och, inte minst, fysisk träning har Glenn kunnat vända svårigheterna till tillgångar, hitta styrkan i sig själv och även få andra att känna sig starka.

När läkaren och författaren Stefan Einhorn gick till doktorn med diffusa neurologiska symptom för tredje gången fick han diagnosen ångestsyndrom med sjukdomsfobi. Alltså hypokondri. Han nöjde sig med det, åt antidepressiva mediciner, men sökte efter fem år igen och konstaterades ha Parkinsons sjukdom. Trots att det är en kronisk sjukdom man långsamt blir sämre av, reagerade Stefan med viss lättnad. ”Det var inte fel i huvudet på mig, det var fel i kroppen. Det kändes lite skämmigt att vara psykiskt sjuk”. I samband med att han skrev boken Konsten att fördärva sitt liv beslutade han sig för att berätta både om sin sjukdom och om den felaktiga diagnosen. Lyssna på Ullakarin och Stefans samtal om att få ett svårt sjukdomsbesked, olika sätt att hantera det och att ändå kunna se livets rikedom.

”När jag ringde på mors dags morgon, jätteglad och uppfylld av bröllopet jag varit på, fick jag ingen fråga, ingen reaktion. Några timmar senare tog hon sitt liv.” Stjärnkocken Anton Bjuhr och hans bröder hade någon månad tidigare märkt att deras annars så kapabla mamma blivit allt mer frånvarande. När bröderna bokade tid på sjukstugan i Storuman förnekade hon inte att hon behövde hjälp och gick dit. Men tyvärr förstod ingen hur dåligt hon mådde och bara ett par dagar senare tog depressionen hennes liv. Nu vill Anton öka kunskapen kring psykisk ohälsa och självmord. ”Vi måste bli bättre på att fånga upp hur våra medmänniskor mår”, säger han.

”Jag knäppte bort min mammas sista samtal. Och innan dess, sista helgen hon levde, tackade jag nej till att äta kräftor med henne.” 20 år senare biter skulden och skammen fortfarande i regissören Hugo Hansén. När hans pappa dog i cancer rasade livet för mamman. Hon ”släppte lejonet ur buren” – depressionen tog överhanden och fyra år senare tog hon sitt liv. Alltihop kopplar Hugo till ett anknytningstrauma som gått i arv. Att Hugo inte fanns där för sin mamma smärtar djupt. ”Men det gör mig också väldigt omtänksam. Jag sviker inte i första taget. Om någon mår dåligt är jag inte rädd för att vara där.

Covidspecial: Hör läkaren Linda Grimfelt berätta om de första tumultartade veckorna av pandemin. Om skräcken, lärdomarna som kom efterhand, hur fort allt gick, hur närvarande patienterna var ända in i döden och tacksamheten många anhöriga ändå kände för att personalen hade gjort allt de kunnat. Linda jobbade sju dagar i veckan, fem månader i sträck. Minnesfragmenten av militärtält, klibbiga plastrockar, immande visir och maktlöshet är mardrömslika. Men det finns också en kvardröjande känsla av ödmjukhet och djup medmänsklighet.

Som stridspilot var Johan Lindqvist övertygad om att han kunde klara allt – han var ju utvald och tränad för att hantera stress. Men få klarar en så långvarig och tung belastning som Johan var utsatt för. Den stressen ledde till att han utvecklade en djup depression. Sjukdomen tog honom med, som han själv beskriver det, ”sylvassa klor” i ett ”blytungt grepp”. Med hjälp av familjen, mediciner och annan behandling kom Johan så småningom ut ur depressionens grepp. Sedan flera år är han frisk och flyger igen, men hans bror Martin tog sitt liv för ett år sedan efter sin sjätte depression.

Inferno podcast sponsras av Fonden för psykisk hälsa.

Fonden är en nationell, ideell skattebefriad fond som grundades 1993 för ändamålet att samla in medel till forskning och motverkande av stigma inom hela det psykiatriska och psykologiska fältet.

Lläs mer på https://fondenpsykiskhalsa.se/

”Nu fick du som du ville” stod det på lappen som journalisten Frida Boisen fann efter sin mammas självmord. Då hade hon, dagen innan, missat att gratulera sin mamma på mors dag. Hennes pappa tyckte inte att hon skulle berätta om vare sig lappen eller självmordet, och i 13 år har hon varit tyst samtidigt som hon förföljts av skuldkänslor. Det var först när hon, som moderator på TEDx i Stockholm, hörde Ullakarin Nybergs tal som hon förstod att det kanske ändå var bra att prata om det som hänt. Nu har hon skrivit en bok med titeln Berätta aldrig det här, börjat lägga ifrån sig skulden och få tillbaka de ljusa bilderna av sin mamma.

”Vem hade jag varit om pappa inte tagit sitt liv?” Den frågan ställer sig regissören, skådespelaren och mångsysslaren Magnus Skogsberg Tear, han som alltid drivits av lust och längtan efter förändring. ”Att inte ha lust, att ge upp, är fult och fel för mig. Jag vet ju att det är livsfarligt. Då kan man försvinna för alltid.” Det var först när Magnus började sjunga för tio år sedan som han upplevde den totala friheten och kravlösheten. Nu övar han sig på att inte känna lust och inte alltid ställa upp för andra – utan rädsla för att något ska ta slut. Magnus och Ullakarins samtal kretsar kring hur en förälders självmord kan påverka ett barn och om hur viktigt det är att acceptera alla delar av sig själv, inte bara dem man tycker om.

”När jag var 13-14 år upplevde jag under en period så stor stress att jag spydde och fick gå hos psykolog. Än idag har jag svårt att behålla maten när jag är stressad.” Karl Modig, född 1994, är den yngsta medlemmen i Sveriges Författarförbund och skriver om bland annat killars vänskap, ätstörningar, självmord och superkrafter. Karl och Ullakarin reder ut frågor som: Hur kan man hjälpa en person som mår dåligt? Vad kan man säga? Behöver man ta på sig hela ansvaret för personens liv? Vad är egentligen meningen med livet?