Här kommer tankar till alla vi känner som just i detta ögonblick verkar vandra mot skuggornas dal, och deras anhöriga. Om livet var en gåta vi inte bad att födas till så är döden för många ett tillstånd vi kan båda grubbla över och skrämmas av fast vi borde ta det för givet. I vår tämligen gudlösa vetenskapskultur har själen ingen given plats vid bordet eller i skolan, och det kan därför bli villrådigt när vi står inför existensens berättigande i ljuset av enskild kamp och det kvarvarande kollektivets sorg.  Njut av varje andetag så länge det är möjligt. Hylla livet så länge det pågår. Hylla minnen av de som vandrat vidare med ett leende och berätta för alla du älskar att du gör det. Skratta en gång till och få någon annan att göra det varje gång du kan.   

Foto av Peter Strain från en blog av Drew Hardesty om liv, död och post-traumatisk stress som Ranger >>