År 2016 hade sökandet tagit mig till Dr Bartucca, till marknaden för att sälja spädbarn, till den sociala konsensus som gör allt möjligt, till den tyranniska verklighet som avgör ödet för spädbarn som föds till fattiga mödrar på kommunala sjukhus, till folkets straffimmunitet, rädslan som våra adoptivföräldrar känner för att förlora oss och det sår som följer som konsekvens av att man som nyfödd har sålts som ett husdjur. Och medan vi håller på, ska jag ta en minut för att förklara eller klargöra skillnaden mellan en laglig adoption och en illegal adoption, som egentligen kallas för Identitetsbyte, eftersom den ursprungliga identiteten är helt raderad och istället ersätts med den nya.
Vid en legal adoption är nästan alltid en organisation inblandad som kontrollerar att barnet, som saknar föräldrar som kan ta hand om honom eller henne, skyddas och behandlas med största möjliga respekt och omsorg. Generellt finns det ett register över vart barnet kommer ifrån, med födelseplats och födelsedatum. Ibland kan man till och med hitta moderns eller faderns namn någonstans och där det, åtminstone på juridisk nivå, är känt att det fanns samtycke från de biologiska föräldrarna, så att adoptionen kunde ske. Beroende på land eller system skiljer sig adoptionsförfarandet lite åt, men tanken är i grunden att barnets rättigheter skyddas och att deras destination är en familj som har medel att se till att barnet får materiell och emotionell stabilitet, så att det kan växa och utvecklas så bra som möjligt.
Föräldrar som vill adoptera ska gå igenom en process där det avgörs om de är lämpliga att vara adoptivföräldrar eller inte. Sedan får de vänta ett tag tills det äntligen finns ett barn som söker ett nytt hem. När barnet kommit till sitt nya hem, får familjen efter en tid även besök av en socialsekreterare, som ska kontrollera att barnet har det bra med sin nya familj.
Identitetsbyte – som allmänt kallas illegal adoption – sker i mörker, i hemlighet, utanför lagarna.Det handlar om att undvika all information om barnets biologiska rötter, det vill säga vilka föräldrarna var, vart och när barnet föddes och vilken plats det kom ifrån, som om barnet på ett magiskt och spontant sätt hade materialiserats och börjat existera. Man vet inte ifall de biologiska föräldrarna samtyckt till att ge bort barnet eller inte, och det är inte ovanligt att det barnet har blivit stulet direkt efter födseln, genom att man simulerat dess död.
De som styr försäljningen av nyfödda är i de flesta fall läkare eller barnmorskor, som inte är ansvariga inför någon, och som inte behöver respektera några lagar eller förordningar, förutom det pris som marknaden fastställer. Adoptivföräldrar väljs ut utifrån hur mycket de kan betala, eller för någon annan förmån de kan bidra med.
Det kontrolleras inte vid något tillfälle om de är lämpliga att bli föräldrar, eller om de kan försäkra att barnet kommer att ha den känslomässiga och materiella stabiliteten som det behöver, så att det kan utvecklas så bra som möjligt. Det barnet kan faktiskt säljas till vem som helst, för att uppfylla vilka typer av syften som helst eftersom ingen kommer att kontrollera, stämma eller fängsla någon för det. Det barnet är köparens egendom, och i bästa fall är köparen ett medelklass par med känslomässig och materiell stabilitet och med en stor önskan att vara föräldrar och kärlek att ge. I värsta fall kommer det barnet att vara ett föremål som kommer att tillfredsställa sin ägare på det sätt den vill, vilket även kallas för slaveri.I båda fallen, bär den legaladopterade personen och personen med Identitetsbyte (eller illegalt adopterad) på övergivenhetstrauma. Men i fallet där man ha blivit utsatt för människohandel bär personen på övergivenhetstrauma och något mer. Något som är svårt för mig att sätta ord på, något mörkt och destruktivt, som konsekvens av att ha haft ett pris, av att helt enkelt ha varit en del av en transaktion. Något som kommer från det faktum att vi i det mest sårbara ögonblicket i våra liv användes till förmån för andra, som tog bort vår värdighet och reducerade oss till en produkt.Det är väldigt svårt att bli av med den känslan, att vara en sak, ett objekt. Det är svårt att bygga en sund självkänsla på dessa grunder, gå ut i världen med den nödvändiga styrkan för att möta livets hinder, drömma att världen är en snäll plats och att vi är värda ett värdigt liv, att vi är värda kärlek.
Med det sagt, tror jag inte att vi är ensamma om den här känslan. I mänsklighetens historia har det alltid funnits erövrare och de erövrade, de som dominerar och de dominerade, opportunister och möjligheter, ägare och slavar, system som upprätthåller den regerande maktdynamik och upprepar samma mönster generation efter generation, och försöker behålla allt i samma plats, för alltid. Och mitt i allt detta, som hjälpmedel till att hålla det så, finns trauman och ödsligheten som en intern radio med ett meddelande som säger: "Detta är det enda sättet att överleva. Bättre att titta åt andra hållet, för världen var och kommer alltid att förbli en enda röra.”Allt detta har alltid funnits.
Men lyckligtvis är detta inte allt som får den här jorden att snurra. Det finns andra krafter som är mindre märkbara, men lika starka. Som följer lagarna om orsak och verkan. Precis som en pendel, det som går, kommer tillbaka, det som går upp, kommer ner. Allt i universum är i konstant rörelse. Det finns ingen handling utan reaktion.Det finns inte heller något sätt att den mänskliga själen, hur mycket den än har brutits, inte förr eller senare kommer att kräva tillbaka sin värdighet. Försvara sig mot orättvisor. Stanna upp inför verkligheten och säga: "Jag har fått nog, det här fungerar inte längre, det måste finnas något jag kan göra åt det."Orsak och verkan. Handling och reaktion.Som setts genom historien, och bakom varje social rörelse, börjar pendeln en dag sin resa till andra sidan, och det är dags att förändras. Naturligtvis kommer det också att generera en motsatt reaktion eftersom förändring skapar obehag och den mänskliga hjärnan, vad jag förstår, är lat.Men en dag, vid någon tidpunkt, kommer stjärnorna i linje, krafterna samlas, pendeln ändrar riktning, timingen är korrekt, och de människorna föds, vars själar uppenbarligen kom till den här världen för att göra oväsen. För att hävda sina rättigheter, för att sätta saker på sin plats. Rörda av smärta, med en blind kraft, kommer de att outtröttligt leta efter sin sanning, och tack vare dessa människor kommer det att finnas mer medvetande i världen än det fanns innan de bebodde planeten.
I min livsberättelse kallar de sig "Los Bartuquitas". Människorna som såldes genom läkaren Celestino Bartucca. Som organiserade sig och öppnade en ny väg. Som inte lät sig övertygas av lögnerna de hörde om sitt biologiska ursprung och började leta efter svar.I sin smärta, i sitt sökande, i sitt behov av att läka, att finna frid, gav de mig möjligheten att hitta min.För, i Bob Marleys ord: "De kan lura vissa människor ibland, men de kan inte lura alla för alltid, så stå upp och kämpa för dina rättigheter."Det är oundvikligt, vi är avsedda att utvecklas.Även om det tar oss årtusenden.
Simon, John och jag hade återvänt från Schweiz, efter att ha träffat Martin, min ofrivilliga hjälte, och tack vare honom fått reda på att det fanns många människor som undrade över försäljningen av bebisar, och kopplingen till Dr Bartucca privata klinik. Min själ gjorde ont, det var svårt att andas. De hade sålt mig som ett husdjur. Det enda jag ville göra var att försvinna. Stänga av min hjärna och låtsas som att det här inte var mitt liv. Sova och vakna om 100 år när världen har förändrats. Jag hade ingenstans att ta vägen med den nya informationen. Det fanns ingenstans att finna tröst.Vi visste inte hur vi skulle fortsätta sökandet, det verkade som att vi återigen hade hamnat i en återvändsgränd. Då sa min vän Santi, som hjälpte oss från Argentina: ”Varför kontaktar du inte tjejen som laddade upp videon på YouTube? Hon kanske har mer att berätta.”Jag skickade ett meddelande och trodde att hon aldrig skulle svara, men till min förvåning svarade hon nästa dag. Det var Lorena Quiroga, samma kvinna som hade deltagit i filmningen med dolda kamera hos läkaren Bartucca. Lorena hade letat efter sin biologiska identitet i många år, så hon gav mig all information hon hade samlat in och berättade också för mig att hon inte var ensam i allt detta, att dem var en grupp människor som hade hittat varandra och hjälpt varandra.Lorena berättade att hennes sökande började när hon var 15 år gammal, att innan dess hade hennes familj hållit det faktum att hon inte var deras biologiska barn, hemligt. Men som jag ofta säger, sanningen hittar alltid något sätt att uttrycka sig. I Lorenas fall var det tack vare en brandolycka, som nästan kostade henne livet, som hennes undermedvetna såg möjligheten att kommunicera vad hon bar på inombords. Det visade sig att en tid efter olyckan började Lore drabbas av panikattacker och depersonalisationssyndrom, vilket ledde henne till en psykiater som kom till slutsatsen att olyckan hade väckt ett trauma som hade med hennes tidiga barndom att göra. Lore, som alltid hade misstänkt att hon var adopterad, kunde äntligen få det bekräftat när hon kort därefter pratar med sin moster, som bryter familjens tystnadspakt och berättar sanningen. Med hjälp av sin moster, inleder hon då sitt sökande och försöker hitta läkaren Bartucca, vilket verkligen inte var lätt. Hon ville veta, vad mer kunde läkaren veta om hennes biologiska ursprung? Till slut, efter många vändor, når hon dörren till doktorns lägenhet. Han ser förvånad och irriterad ut när han inser att hon hittat honom. Men det var inte första gången de sågs. Lorenas adoptivföräldrar kände sig så tacksamma över att ha kunnat skaffa henne att de då och då åkte med henne för att besöka läkaren Bartucca för att uttrycka sin tacksamhet.Vid det besöket, i hennes 15 år av ren tapperhet, dök Lore upp ensam hemma hos Celestino Bartucca och bad honom om information. Han frågade henne vad hon visste, och när hon berättade vad hennes moster hade berättat för henne, fyllde han i berättelsen med ett par detaljer. Några år senare skulle Lorena inse att allt var en lögn.Åren gick och som så många andra tog Lore kontakt med Mormödrarna på Plaza de Mayo, där de berättade för henne att de inte hade någon efterlysning av människor före -75, det vill säga före militärkuppen -76, men att det fanns grupper i nätverk av människor som letade. På det sättet, hittade hon 2003 "Raíz Natal", en portal för människor som söker efter hennes biologiska ursprung, och till historien om Paola Klejman, som berättar om hur hon blev såld genom läkaren Bartucca. Det var först där som Lorena förstod att hon också hade blivit såld, människohandlad och att denne läkaren Bartucca inte var så välvillig som hennes föräldrar hade målat upp honom.
Lore och Pao kommer i kontakt och 2006 går även Fernando, Alfredo och Adriana med. Alla sålda genom samma läkare. Och för att skratta lite åt situationen, en ofelbar mekanism hos människor när verkligheten överträffar oss, och för att samla kraft från det faktum att de inte förenades av kärlek utan av skräck, började de kalla sig "Los Bartuquitas".
De bestämmer sig sedan för att träffas, dela berättelser och utbyta information om sin sökning. Och de kommer fram till att ingen av dem hade sanningen i historien om sitt biologiska ursprung. För att säkerställa att hans köpare betalade bra pengar för bebisarna, försäkrade Dr Bartucca att dessa nyfödda var biologiska barn till utbildade människor och med god social status. Det han berättade för dem var olika versioner av dessa tre berättelser:Barnet var en produkt av1-En lärare med en läkare2-En läkare med en sjuksköterska3-En 40-årig änka som var sin svåger eller granne älskare och som trodde att hon redan var i klimakteriet, istället hade blivit gravid.I alla tre versionerna lämnar mamman barnet utan att se tillbaka.
De inser också att läkaren, med ursäkten att han ville gå och se var de blivande adoptivföräldrarna bodde, för att se till att bebisen skulle få ett bra hem, faktiskt skulle se hur lyxiga husen var och därmed bestämma hur mycket han skulle debitera dem för barnet. Till exempel debiterade han Lorenas föräldrar 10 000 dollar. För andra föräldrar, värdet av en lägenhet.
En tid senare, efter att ha sökt efter sätt att vidta någon typ av rättsliga åtgärder mot läkaren, klev de fram för att prata med advokaten och det juridiska ombudet för Mormödrarna av Plaza de Mayo, Alcira Rios. Alcira, en överlevande från ett hemligt läger under militärdiktaturen, expert på systematisk stöld av spädbarn från den perioden, hade redan träffat Paola tidigare och hade berättat för henne att eftersom de var en grupp människor som utsatts för människohandel av samma läkare, kunde de göra en gruppanmälan, och att i så fall var brottet inte preskriberat. Men i detta andra möte, av okända anledningar, förklarade hon för dem att de, "Los Bartuquitas", befann sig i ett juridiskt vakuum.Det fanns inga lagar som skyddade dem, eftersom ersättning av identitet, hade preskriberats och att förfalskning av födelseattest var ett ringare brott och hade också preskriberats och att det enda som kunde göras var att väcka åtal mot deras föräldrar för kidnappning, vilket av uppenbara skäl, de inte skulle göra. Lore och Pao och de andra Bartuquitas blir förkrossade av dessa nyheter. De hade ingenstans att ta vägen. Det fanns inget sätt att finna rättvisa eller dess sanning.Men det sägs att när en dörr stängs öppnar universum en annan, och den här kom i form av TV-programmet "La Liga."Fernando, en av Bartuquitas, kände en av intervjuarna från "La Liga", Diego Alonso. De var vänner från grannskapet, och när Fernando berättade för Diego att "Los Bartuquitas" inte var en person, inte två, utan många fler, pratade han med programmets producent och de bestämde sig för att göra ett program om identitet. Det enda problemet var att de inte kunde få läkaren Bartucca att vilja delta, av uppenbara skäl. Han svarade inte ens i telefonen. En dag var Bartuquitas och programmets produktionsteam samlade i Fernandos kök, nästan redo att ge upp, när Lorena som i en av de filmliknande scenerna säger: "Och om vi gör det, med en dold kamera?” och erbjuder sig att delta. Med ursäkten att hennes man inte trodde på hennes berättelse om hennes ursprung, ber hon Dr Bartucca att snälla träffa honom på ett kafé, så att han kan berätta för honom, man till man, historien om hennes adoption. Bartucca gick med på detta, och det var tack vare det som han dök upp i programmet och sa att han inte förde register över någon av bebisarna eller deras mödrar och att Lorena inte var dotter till en "svartskalle". I samma tv-program säger Fernando att han misstänker att han har en tvillingbror, att läkaren sålt honom separat och att en annan kvinna, Graciela, till och med dyker upp och säger att bebisarna auktionerades ut. Hon, som också sålts av samma läkare, säger att dem tog med de framtida föräldrarna till sjukhuset och beroende på deras köpkraft erbjöds de dyrare eller billigare priser. De blonda, vita och ljusögda var förstås dyrast.
Programmet blev en succé och tack vare dess sändning dök många fler Bartuquitas upp. Alla sökte efter sin sanning. Som jag sa tidigare, uppenbarligen var läkaren Bartucca en mycket produktiv läkare.
Förutom TV-programmet och efter att ha kontaktat Mormödrarna av Plaza de Mayo utan några positiva resultat, gick Paola, den andra från original-Bartuquitas, i sitt outtröttliga sökande, för att besöka människorättskontoret i hopp om att finna någon form av hjälp, något svar. Kontoret låg i civilregistret i Buenos Aires, där alla födelseböcker för alla personer födda i den federala huvudstaden finns. Det vill säga, om det finns en plats med all dokumentation, och någon typ av data som skulle kunna tjäna till att förtydliga lite kring människors biologiska ursprung, så var det där. Hon gjorde det i 9 år, insisterade, bad om hjälp, tills hon till slut, år 2013, fick ett e-postmeddelande där det stod att Bartucca uppenbarligen hade sålt många bebisar och att de kände till honom på grund av omfattningen av hans arbete med handel med nyfödda. Pao tvekade inte. Dagen efter kontaktade hon människorättskontoret. Personen som hade skrivit det mejlet till henne var Mercedes Yañez, som från hennes kontor hade hittat ett sätt att spåra biologiska ursprung för personer som kom till henne med ett falskt födelsebevis.
Allt var inte förlorat. Plötsligt fanns det en person som utan någon metod, särskilda förkunskaper eller stor budget kunde se i födelseattesterna, något som alla andra hade förbisett. Mercedes, som följde sin kunskap och intuition, kunde se vad som var osynligt för andra människor.
En tid efter "La Liga"-programmet berättade Lorena för mig att Bartuquitas höll på att skingras och att de idag sällan har kontakt. "Sökandet är svårt, du måste gå en liten bit i taget, annars tär det på dig," sa hon till mig. Efter att ha filmat med dold kamera kände hon inte ett lika stort behov av att fortsätta. Det faktum att hon hade fångat läkaren på kameran när han sa vad han sa, gav henne den känsla av rättvisa hon behövde. Hon lade upp programmet på sin YouTube-kanal och när någon kontaktar henne hänvisar hon dem till "Raíz Natal" och kontoret för mänskliga rättigheter. "Du måste veta när du ska vila och rusta upp dig själv, annars går du sönder", sa hon till mig.Det är sant, hjältarna, föregångarna, de som inte ger upp, de som söker rättvisa, de som inte förblir tysta, de som håller ut, de som inte sover, de som marscherar, de som insisterar, de som gråter, de som skriker utan att någon lyssnar, utan att någon bryr sig, de som förespråkar att lagarna ska ändras, de som knackar på varje dörr, de som ber, de som söker sanningens frid med oändlig motståndskraft och järnvilja, De behöver också vila. Och leva. För det här livet går så fort. De ska inte heller missa allt det vackra som också finns.Från andra sidan jorden, för allt de gjorde, för så mycket ljus, är jag evigt tacksam.Bullret de skapade kommer inte att gå obemärkt förbi.
