Kanske har du sett serien eller läst boken "Jag for ner till Bror". I det här avsnittet möter jag dess författare; Karin Smirnoff, i ett lågmält, ärligt och existentiellt samtal om livet – sådant det faktiskt är.
Vi pratar om ålder, tid, tvivel och kreativitet. Om att göra det man förmår med det man har, just där och då. Om att leva utan att försköna – och varför det ibland är mer meningsfullt att stå kvar i det som skaver än att försöka putsa till det.
Karin delar tankar om tystnad, natur, skrivande, träning, terapi och varför de svåraste sakerna ofta är de mest uppbyggliga. Vi pratar också om att ångra – eller kanske snarare acceptera – det som blev som det blev, och om att släppa idén om att livet måste se ut på ett visst sätt för att vara värdefullt.
Ett samtal för dig som vill leva mer sant, mindre tillrättalagt – och som inte längre är intresserad av filter, floskler eller förenklade svar. Lyssna och få inspo du med!
Inspotekspodden på Instagram
Klippt av: Johanna Fischer
[00:00:00] Enda jag tänker att jag ångrar lite kanske är att jag inte var... mycket med morsan innan hon dog sista år i livet Tänker jag att jag hade kunnat Prioritera lite annorlunda jag hade kunnat vara lite mer vuxen så skulle jag gjort mer med henne Men det var som att det inte riktigt gick.
Välkommen kära du till Inspotekspodden, det här är podden om mod och mening och självledarskap, allt sånt där som vi behöver ha för att ta oss framåt i livet. Här möter jag människor som inspirerar, utmanar och delar med sig av sina livsresor så att både du och jag kan hitta kraft, få livstips och riktning och kanske till och med lite mer liv i livet.
Tack för att du är här. Nu kör [00:01:00] vi.
Välkommen hit Karin Smirnoff till Inspotekspodden. Tack ska du ha. Hörru du, om jag skulle presentera dig så skulle jag ju kunna göra en sån här väldigt flådig presentation, vilket jag också ska göra. Men jag tänker att du också ska få presentera dig själv.
Men om jag börjar. då skulle jag säga att du är en fantastisk författare. Har ju tagit över millenniumscenen, eller precis och precis, men två böcker är i alla fall utgivna. Triologin om Jana Kippo slog oss på köften.
Också Sockerormen har du skrivit, det är faktiskt min favoritbok. Är också företagare. Kvinna tycker jag som har ett starkt uttryck både i det du gör när du möter media och i sättet du skriver på. ska ju också få en filmatisering som är också på gång eller hur? [00:02:00] Jo det är ju första kippoboken. Så Där är du i livet, du är också 60 bast?
Mm, precis. Jag fyllde ju det i höstas. Det är sådär lagom kul. Lagom kul. Jag tänkte att vi skulle prata lite grann om ålder Jag tycker det är ganska intressant. Men om du skulle beskriva dig då Karin, hur skulle du beskriva dig med dina ord? en ganska rastlös person. Jag har hattar mellan olika boenden.
Just nu är jag i Umeå. Där även min son bor då. Och jag brukar sitta och jobba här. Så vi delar lite det mesta han som bor här. Men jag åker hit när jag inte orkar vara i byn. Och så åker jag tillbaka till byn. Och så blir jag uttråkad där. Och så åker jag ner till västkusten eller någonting. Och sen är det ju jättemycket resa.
Generellt Så det har blivit så svårt på något sätt Att bara sitta still känns det [00:03:00] som. Det är ju någonting som har kommit också med alla resor och det händer så mycket hela tiden. Så det är nästan svårt att komma tillbaka till sånt som jag normalt sett tycker är ganska skönt. Att bara mig ut och bara vara i naturen. Är det snö så man kan åka skidor eller spark eller vad som helst Jag gör ju sånt där, men samtidigt så är det som att jag kommer in i något riktigt bra kreativt flow nu. Så så är jag just nu. Men sen kan man ju, alltså det känns som att man förändras som människa hela tiden. Det liksom går upp och ner utifrån förutsättningar och stress och massa grejer.
Så det är ganska svårt att definiera sig själv som person. Ja ja jag är mycket med mina barn. De bor ju här runt Umeå. Tyckte det var så himla skönt när de blev stora. Så att jag fick rå min egen tid. Men de är ju fortfarande ganska behövande [00:04:00] på många sätt. Att det är att har fått en annan sorts relation än mamma barn.
Att det har blivit en mer vuxen relation. försöker hinna med dem och mitt barnbarn och lite sånt där. Är en ganska usel mormor just nu tror jag. På vilket sätt? Jag är ju hemma så lite och så... jag är hemma så har jag så mycket att göra egentligen Så att jag har inte så jättemycket tid egentligen Ägna mig egentligen åt honom just. Det ska väl förändras när han blir lite större kanske. Vad betyder tysthet för dig? Det betyder ju väldigt mycket. Det är liksom det jag verkligen gillar med byn.
Att det är tyst. Det är ju någonting som man upptäcker ganska snabbt när man rör sig utanför byn. Tystnad är någonting svårfångat exklusivt nästan som jag tar för givet. Det vara väldigt jobbigt man inte hittar tystnad. Stressande jag, [00:05:00] ljudestressande kan också tycka att ibland är det svårt att hitta den inre tystnaden.
Alltså i mig själv, även om det är tyst runt omkring. Att det är min hjärna och mitt varande som går på hög varv. där håller jag ändå med dig. Hela tiden någonting som pågår på vadå, är inte det också som livet är? Att det hela tiden pågår någonting? Jag vet inte, jag de där tillstånden där man bara är tyst i huvudet och allting är bara så himla perfekt. Tänker att de finns i det kreativa, där man är koncentrerad på någonting kreativt. Och allt annat blir oväsentligt. Men då är det ju ändå att man fylls av någonting. Och då är det ju att vara inne i flow.
Du vet när du är så inne i någonting att du märker inte ens att det blir mörkt ute. Och du har glömt att tända lamporna eller glömt att käka till exempel. Känsla. Vet, den är fantastisk. Du sa någonting också att du har svårt att hitta den kreativa delen just nu. Jag har svårt att hitta andra kreativa sidor känns det [00:06:00] som.
För att jag har alltid hållit på med olika saker. Målat och sånt där. Nu är det som att skrivandet har tagit över så himla mycket. att ändå trängs bort på något sätt. Tyvärr. För att skriva har ju blivit jobb till hundra procent medan det andra, måla eller hålla på i trädgård eller jag vet inte, bara hålla på med någonting med händerna, det är lite bortskänkt tyvärr. Och det är ju återhämtning, framförallt för mig.
Men det låter som att det är något för dig också som ger dig energi. Absolut. Men ensamhet det är det. Att också bygger på att göra saker själv. Att vara i fred och bara gå in i någonting och... Måla bort en kväll och lyssna på musik bara eller någonting. Och ingen säger något, ingen vill något, ingen begär någonting av en...
om du skulle ge dig själv ett råd, om du skulle blicka tillbaka när du var 40 så som [00:07:00] jag är, vad skulle du ge dig själv för råd då? Det där tycker jag är väldigt svårt för man är ju bara där man är på något sätt. Och man kan inte ligga steget före, och man kan ligga efter kan man göra, men att ligga steget före är ju hemskt svårt. Så jag tänker att det mesta man gör i livet logiskt. Just därför, visst det är skitlätt om jag tittar på mig själv när jag var fyrtio Sådär, varför skrev jag inte mer?
Varför försökte jag inte publicera sakerna ändå på men var ensam med tre barn till exempel när jag var fyrtio. Ganska små barn. För att de två yngsta fick jag ju rätt sent i livet. Då hade jag en tonåring och två små barn. Tog det mesta av min tid. Jag tycker det är hemskt svårt att råd på något sätt.
För att det låter så himla förnumstigt. Oavsett om det är råd till en själv eller till någon annan så är det ju [00:08:00] som... Alla sådana här floskler liksom om leva i nuet och ta vara på varje sekund och sånt där. Men vad fan det gör man väl, lever i nuet gör man ju. Ja. Det gör alla. Ja, och på något sätt så gör vi ju det vi kan med det vi har just där och då.
Så vi handlar ju förmodligen utifrån den bästa förmågan liksom, det är klart att vi gör det. Bra grej jag gjorde när jag var 40, jag gick i terapi, jag gjorde två bra saker, jag gick i terapi och jag började träna karate, det gjorde jag i och för sig lite innan 40 men däromkring, hade separerat och hade behov av både karate och terapeuten det känner jag att båda de två grejerna väldigt uppbyggligt. Är någonting som jag har burit med mig hela mitt liv. Att vara träningsvan och på något sätt må bra genom träning. fyra års terapi väldigt mycket för mitt fortsatta [00:09:00] liv. Både som förälder och som människa, medmänniska, vad som helst. är sånt där som jag verkligen varmt kan rekommendera alla människor egentligen nå fram till sitt inre och förstå sig på sig själv samtidigt som man bygger upp sig själv fysiskt lät ju som en bra kombo att både gå i terapi och träna karate men jag fattar precis vad du menar med att den fysiska aktiviteten gör så himla mycket.
Jag tror att jag skulle gå go banana som inte jag fick träna. Det är både för min kropp men även för huvudet för när jag har tränat färdigt det är sån kick och jag tänker så här. Mina tankar blir så klara och helt plötsligt så fanns inte de där bekymrena som jag liksom gick och grunnade på innan utan det var...
De blev så mycket mindre efter träningen. Det där med terapi, borde ju vara allmans skyldighet att reda lite grann Jag har också gått i terapi och har faktiskt precis avslutat min andra runda och känner mig [00:10:00] otroligt liksom starkt. Det finns så sjukt många bra människor där ute som kan hjälpa till och pusha och forma så att det är, ja det är verkligen nyttigt. Framförallt så formar man ju sig själv Genom att man gör sig medveten Om massa saker man får verktyg Och annars är man ju liksom Jag känner att det är väldigt lätt att bli
Vapenlös inte själv förstår Varför saker händer Det är lätt att bli ett offer Och det är lätt att bli offer utan vapen podcast kom ju till för att jag behövde ha guidning och stöttning på vägen Jag är otroligt nyfiken av mig och går att grunna på en massa stora frågor i livet.
Och då tänkte jag att fast det inte är en podcast, det måste jag ju kunna göra. jag bjuder in en massa gäster för att prata om stora och små frågor. I syfte att dels göra mig själv bättre att få hjälp att grunna över livet att få nya perspektiv och utveckla en tanke och det har hjälpt mig otroligt mycket [00:11:00] jag skulle kunna säga att den här podcasten är som en del av min terapeutiska resa också, det jag får utforska mig själv tillsammans med andra, det är en ynnest att få sitta här och prata med dig och med alla de gäster jag har, det är det är också jättehäftigt verkligen.
Så vi hittar ju olika sätt att uttrycka oss på ja, men gud ja. En podd blir ju mer som ett samtal också. Samtal är ju ändå någonting som tar en framåt. Samtal med samtalspersoner. Eller människor man kan samtala med. Det är ju lite liknande som att läsa en bok eller någonting.
Ja. Någon säger något eller man läser en rad som gör att man går och grunnar på någonting och hoppar ett steg framåt i saken. jag att det är slutbort. coachar ju också kvinnor som stressa mindre och hitta lite mer livsnjut i livet. vi jobbar väldigt mycket med harmoni. försöka hitta harmoni och balans i livet.
gör du? För nu har vi pratat lite grann om du har nämnt stress och [00:12:00] att du flyttar till olika ställen och du behöver variation samtidigt som du också behöver stillhet och tysthet och åka skidor och det där. Men har du några konkreta saker som du gör för att du ska få någon slags harmoni i ditt liv?
För att du är också ganska pressad under perioder förstår jag med det jobbet du har. Ju skogen till exempel. ju nära skogen nära havet. skogen är ju de delar av året som det går att gå i skogen Obehindrat är jag ju i skogen. Jag kan ju vara timmar i skogen. Bara egentligen ströva planlöst utan av stigar eller sådär.
Ofta går jag runt och letar efter grejer. Fornlämningar letar jag väldigt mycket i en kusin som är arkeolog som jag har varit lite med henne men också hon hjälper mig lite i hur jag ska tänka. Och då har skogspromenaderna fått också ett sorts syfte att grejer vilket är kul. gillar att leta efter saker, jag gillar att vara i övergivna ställen och sånt [00:13:00] tycker jag är väldigt kul.
Så att jag går ganska mycket efter kartor för att se om det finns där det har legat hus till exempel. Som kanske finns någonting kvar. Om inte bara en brunn kanske eller en grund eller någonting. det är också ett sätt att bara vara inne i sig själv och bara gå och av en plats eller vad det nu är.
Skogen är ju så... Otroligt snäll oftast i alla fall
tycker om den här känslan av att man är liten på jorden skogen är stor och havet är farligt och bergen kan man fylla nerifrån det är någonting med det här att få återgå till att vara en person som inte är så fixerad vid sig själv mm tycker jag är ett bra sätt att stressa av på. I mitt yrke är det väldigt lätt att bli självupptagen tro att är något väldigt extra i förhållande till sin ombad periodvis figurerar så mycket i press och tidningar och [00:14:00] medier överallt i världen på något sätt och för mig finns det en sorts löjlig värld i det där som är väldigt oäkta som finns ju där jag kan inte göra något åt den jag måste vara med i den bara se om jag vill eller inte sen då försöka välja den andra världen den som inte har någonting med individens betydelse att göra så mycket Det tycker jag är väldigt avstressande Och inte heller prestation Där finns det ju ingen prestation alls Nej Plocka svamp, plocka bär Jag vet inte Bara vara i rörelse I någonting som är Bara helt naturligt Och finns där Alltid funnits där Visst det någonting annat som du finner ro och återhämtning av förutom dina skogsfärder?
Nej men det kan vara att lite motorcykel ibland [00:15:00] ute i skogen. Typ en duro. Alltså väldigt enkelt och försiktigt Inte någon sån där längre Det är också någon sån här grej som har kommit med åldern att vara lite mer försiktig över går inte lika fort längre men Nej men trädgårdsarbete, det är en sån här grej som trädgård har under väldigt många år varit som jag verkligen gillar att hålla på med.
bara får tillbaka det hela tiden, de här blommorna de bara kommer åter och de liksom hela tiden belönar en med man står där Ovillkorligen. Ja, verkligen Ja. odla saker och äta. Det är väldigt givande. är den där lilla bonden mig som alltid har funnits. Som konnektad med djur odling och maskiner och sånt.
Som känner sig nyttig på något sätt. du Karin, det här med ålder du sa i början 60 år, det är inte så [00:16:00] jädra roligt. Kan vi prata lite grann om ålder? I den första säsongen av min podcast intervjuade jag bara människor över 80 år för att få deras livstips och höra deras historier och vad de kunde skicka med till mig.
är otroligt intressant prata ålder och jag blev liksom mindre åldersfixerad efter jag har pratat med så många 80-åringar för att de visar sig att de tänker på samma saker som jag gör, de tänker om mat eller om sex eller om böcker eller om livet om vi är bara människor liksom, ålder spelar inte jättestor roll, det är klart att den har en viss fördel Tyngd och spelar roll för vissa erfarenheter, absolut.
Men till syvende och sist så är vi människor med ungefär liknande tankar och känslor. när du säger att jag har ändå fyllt 60, vad är ålder för dig? Jag tänkte att jag fyllde 40 och 50 det var som ingenting. jag är inte någon som är särskilt åldersfixerad överhuvudtaget eller fixerad vid åldrandet i sig.
det är [00:17:00] någonting det här med sex, det är på något sätt som bara är i förhållande till mig själv utan till min omvärld också. Mina väninnor till exempel, att vi är... samtalsämnen, de ofta börjar med krämpor. Nu pratade jag med en tjejkompis här nyligen. Hon hade fått artros i höften och samtidigt tappat en krona på en tand.
Eller en lagning på en tand. det var verkligen så här. Det är så jävla tråkiga ämnen. Ja. ändå är de där. Och liksom... måste på något sätt vara måttlig. var det vi kom fram till, att den här måttligheten som man måste något sätt gå in i, att saker med måtta är så vansinnigt tråkigt.
Att man kan inte vara uppe för sent för då förstör man hela nästa dag. kan inte dricka vin en hel natt för då är det liksom fyra dagar förstörda. Allting har blivit sådär [00:18:00] ordentligt och lite tråkigt. Men måste det vara så då? Det är som att det blir så. Därför att det blir den här tanken också. som helst känns.
Men nu är det som sista planhalvan. På något sätt. Det är den sista delen av livet. Och då handlar det ganska mycket om. Det har blivit mycket mer aktivt Inom mig också. Vad ska jag göra med mitt liv nu då? Säg att jag är fräsch. Tills jag blir 80. mycket mer kan man kanske inte räkna med. har jag 20 år på mig.
Vad ska jag göra med mina 20 år? Helt plötsligt så blir det. har jag slösat bort en dag genom att det ligger att kolla på tv-serier vad hade jag kunnat ju förställa så där jag att jag aldrig behövde tänka förut utan var det som att vissa dagar ser ju andra så men det har blivit mycket mer
koncentrerat kring vad är meningsfullt vad är uppbyggligt hur ska jag leva, hur mycket ska jag träna och mycket ska jag bygga relationer? Ska jag vara kvar i min [00:19:00] relation? Eller ska jag vara en gång till i mitt liv? Nej, det orkar jag ändå inte. .
Då kommer måttligheten in igen. Ja, precis. Gud vad jobbigt att lära känna. Jag har ju ganska bra med Tobbe det har jag. Så det är inte så att jag går och funderar så mycket. Men ändå liksom de här sakerna som man hela tiden hade på något sätt aktiverat i sig. Att livet är så fullt av alla möjligheter. Och det är kul och det är kul.
Och har reducerats till något sånt där pragmatiskt på något sätt. Det är som att dina år räknade och du började nästan räkna ner. Och få lite klaustrofobi i tid. Precis och det är det jag känner att jag behöver. Jag måste komma runt det här liksom. Det handlar inte om kroppens förgänglighet eller
handlar inte om sånt riktigt men det blir liksom, det kommer närmare såhär, fina gener jag har farsan blev dement, morsan blev dement [00:20:00] då kanske du inte ens har 80-80 kvar nej mamma hon blev över 90 innan hon började bli lite sjov men farsan han var ju ganska Ganska rejältement. Runt 75 kanske. 80 någonstans där liksom.
Varför det var det vet man ju inte riktigt. Men är det något som jag brås på? Alltså det kommer ju in sådana här tråkiga grejer hela tiden. tänker du på döden? Skrämmer den dig? Nej. Det gör den inte, inte döden i sig. Den har jag ju sett, jag har ju varit med när mina föräldrar dog. Och de processerna, de har jag tyckt var fina naturliga.
Och det känns som att pappa och mamma, den dagen kom så var den fullständigt Det var ingenting de kämpade emot, mamma lite kanske, men... var ändå processer som kändes [00:21:00] och är tråkig när det kommer ett djur som blir överkört eller får ta bort en hund eller något sånt där.
Det är ju en oerhört tråkig död. jag är inte rädd för döden. Nej. att även om jag skulle dö nu, eller vill säga att jag skulle bli allvarligt sjuk det här var min tid på jorden så skulle jag känna mig ganska nöjd med min tid på jorden. Att okej här blir mitt liv. döden är ingen grej.
Utan det är mer livet. Det är livet som är grejen. Men har du någonting som du ångrar att du gjorde eller som du inte gjorde i din historia? Jag har inte så mycket för det där att ångra saker. del människor är oerhört duktiga på att välja rätt väder till sina barn och det ena med det andra. De är så himla...
Varutsedande Varutsedande och planerande. Jag är inte en sån person. Jag kan knappt planera en dag i föreväg utan att [00:22:00] det blir jobbigt. Så vad är det jag ska ångra? Jo, nej Det enda jag tänker att jag ångrar lite kanske är att jag inte var... Tillräckligt mycket med morsan innan hon dog Hennes sista år i livet Tänker jag att jag hade kunnat Prioritera lite annorlunda
För att vara mer med henne För att hon Var så beroende av mig Och att det var bara egentligen mig Hon ville vara med sista året Och jag kämpade emot det där Från början kämpade jag emot det ganska hårt När hon började bli lite snurrig Jag tyckte att det kändes jobbigt att de skulle förändras, att vår relation skulle förändras.
Att vi liksom inte skulle sitta vid min öppna spis och prata livet därför att hon inte kunde det längre. Sånt. Och då tänker jag att om jag hade varit [00:23:00] en... Mer förutseende, mer generös person och inte förvandlas till ett litet barn på slutet där själv på något sätt som bara kämpade emot att hon blev sämre om jag hade kunnat vara lite mer vuxen så skulle jag gjort mer med henne men det blev ju som bara jobbigare och jobbigare istället hela processen att liksom vara med henne vilket också vi säger naturligt ja men det är ju det men Ibland får man ju bara bita ihop och försöka göra saker som gynnar en annan människa.
Men det var som att det inte riktigt gick. Sen om det är någonting att ångra vet jag inte. Eller om det som är allt annat i livet som kanske inte har varit för mig själv att framstå i guldskimrande dagar. Kanske handlar bara om att det är där man är. Det det man förmår [00:24:00] och... Att det inte alltid är så jävla lätt att bara levela upp och bli lite bättre.
Nej det är väl lätt i efterhand att titta på det. Men vi kommer väl tillbaka till det där som vi sa innan. Att vi gör det vi kan med det vi har där och då. du, om du tittar på de åren som du har kvar nu då. Nu vet vi inte hur många det är, men jag förhoppningsvis skitmånga. Men har du någonting som du drömmer om då? Som du inte har gjort ännu? Nej. Jag tror inte det.
Egentligen. Alltså jag tänker att mitt liv aldrig har byggt på drömmar. Eller något sånt där. Det här ska jag verkligen verkligen vilja göra. Utan saker är bara... Skett. jag brukar skriva... Till varje nyår brukar jag skriva några rader. Och så läser jag det efter ett år och ser hur man blev då.
I år så har jag bara liksom egentligen önskat mig själv att det ska vara roligt att skriva. Och att jag ska... vara konsekvent när det gäller träning. är inte så storslagna [00:25:00] grejer. Fast det kan ju vara ganska storslaget Det där med konsekvent träning Det är inte alltid lätt att få in. Och motivationen sviker och alla saker.
Men det är ju jätteviktigt. tyckte var bra saker. Och kul att skriva. Det önskar vi väl att det alltid var roligt att skriva. Precis, det är ju inte alltid det. Men... det är det så är det ju väldigt roligt att skriva. Hur känns det i dig när det är så där jädra roligt att skriva när du tappar tid och rum?
Det känns som att har kontakt med någon del av sig själv som... är nästan som en hemlig del hans personlighet. när man har kontakt med den så är det så mycket som fungerar. är en sorts andlig kontakt tror jag. Ibland kan jag gå upp förbi mina böcker. Min pojkernatt. Han har en bokhylla och så har han ställt mina böcker där.
Åh vad fint. Förbi det ibland säger jag jag skriver ju de där böckerna hur fan gick [00:26:00] det till? Det har det gjort allihopa. Precis. Och då tänker jag att det där som går att försätta sig det här tillståndet där man Nästan får utom jordlig hjälp med att hitta formuleringar minnen, berättelser karaktärer, röster.
Så är det en otroligt behaglig känsla av tillit till sig själv. Ja
Sen finns det ju en annan typ av skrivande som är mer mödosamt. Det är verkligen då man behöver hitta det där utrymmet eller den här kraften. gör du då när du ska hitta den? Går den att locka fram på något särskilt sätt hos dig? Genom rutiner. Ja Och [00:27:00] det är ju mitt stora problem genom hela mitt liv.
Det är ju rutiner. Och planering. Planering, rutiner och här att göra samma sak om och om igen.
Och det är ju på något sätt också Det här nötandet gör ju att man blir bättre på saker får de insikterna så Kan ju Men karaterna är ju en sån typisk grej Det börjar på vittbälte Du kan inte hur begå vad du än är. Även om du vore världens bästa karateka.
kan du inte ta ett svartbälte utan alla andra steg. det bygger på kunskap som måste nötas in och nötas in och återigen nötas in. Tjatas om om igen och förfinas. Plus att du måste få mentala insikter om vad det är du gör. I det du gör då. Om vi bara tar en sån enkel sak som karottan. [00:28:00] Och så är ju liksom livet i stort också.
som tar längst tid att behärska. Det är de man får ut mest av. är jag nästan övertygad om. Att de här lätta tillfredsställelserna. De snabbt övergående. Tänker jag är en sån där liksom livsgrej att försöka träna på att bli bättre på saker tänker jag är ett livstips om du bara slänger ur dig direkt såhär var lite mer ihärdig och träna på saker du kommer tjäna på det i längden även om det är fett tråkigt ja, precis jag menar skrivandet till exempel jag debuterade ganska sent i livet och jag tänker att kan ha med också självförtroende att göra och sådana där saker som gör att jag inte har göra det innan För att jag har ju ändå skrivit hela mitt liv.
Men det har också handlat väldigt mycket om att, vad ska man skriva om då? Och hur skriver man? Och hur blir man bra på att skriva? Jo, man blir bra på att skriva genom att träna. [00:29:00] Jag har skrivit, innan jag funderade till Bro så har jag skrivit säkert... Fem sex romaner om jag skulle lägga ihop allt jag bara har bestämt att det här var skit det här är bra nu har jag kollat av att jag klarar av att skriva så långt är ingenting som publiceringsbart har aldrig varit kontroversiellt att tänka så, det har aldrig varit så att jag tänkt att jag kan ändå försöka tänk om det är världens bästa bok och Jag förstår att det inte är dig själv Men tänk om ombärden tror Så träna där Att svårt att skriva Egentligen att skriva bra Svårt att skriva bra På ett djupare plan än bara som alla kan Skriva liksom för att vi kan skriva Från när vi är sju år Mm litteraturen något annat.
Att skriva en eller någonting. att kunna skriva någonting som faktiskt talar till någon annan på ett sätt som... Jag tänker bara att [00:30:00] landar som det känns som att vi pratar med varandra. Att det finns en relation i texten. Det är fantastiskt vackert och... Både för att skriva det och läsa det.
Men skriver du också? Jag skriver en del. Är nog i det där läget där du är såhär, jag kan inte skriva. Vad behövs det för att skriva? Jag skriver inte tillräckligt bra. Jag är nog i väldigt, väldigt mycket tvivel Ja, och är i det där. Men vem är jag som tror att jag kan skriva? Så när du sa sådär tidigare att varför publicerade jag inte tidigare?
Varför skrev jag inte mer? Varför trodde jag inte på mig själv? Ja, det kanske är de tipsen jag kommer ge till mig när jag är 60 år.
Ja men vissa grejer som läst om, av de få texterna som jag verkligen kände att nu håller jag på att skriva något som är ganska bra, var jag 30 tror jag. sen kom alltså andra grejer emellan så att det kanske blev en halv bok eller något sånt [00:31:00] där. Och den hittade jag för inte så jättelänge sedan och såg bland annat att kippospråket föddes då.
Wow! massa olika skäl egentligen intellektuella skäl utan mer så här praktiska skäl att jag var dålig på att skriva maskin och över massa saker för att jag skulle slippa skriva ord så att det skulle gå fort och massa grejer att det finns liksom ett helt tydligt kippospråk ganska drastiskt språk och att det faktiskt var ganska bra att det liksom inte hade gett mig själv den creden alls Att det här är så pass bra så det här hade jag kunnat fortsätta utveckla och kanske försökt få publicerat.
Det fanns inte på kartan. Därför att jag inte trodde på mig själv alls. Det viset Jag hade vågat dela det med omvärlden. tvivla på dig nu? Absolut. Det kan jag göra, men det [00:32:00] är inte på samma plan. Med sånt jag skriver känner jag ändå att det oftast håller ganska bra. Att jag känner mig så säker på språket att jag kan experimentera med språket.
Och att jag kan ha roligt med språket. sen kan jag ju tvivla på... Kanske när det gäller millennium i synnerhet, min förmåga att skriva spänning lösa brott och sånt där som jag tycker är ganska tråkigt. som jag egentligen är sekundärt intresserad av i krimplottar. Att det fortfarande är psykologin mellan människor som jag tycker är intressant.
Och det kanske inte krimläsare tycker i första hand är intressant, för då skulle de läst romaner istället. Men jag är ganska självkritisk men inte så att det liksom blir ett handikapp hindrar inte dig utan du kan ta dig över det där och tänka att jo jo men alltså jag, [00:33:00] kom igen nu jag har ju skrivit de där böckerna jag kan precis men jag vet inte. Det är som både och det där. Jag brukar spela golf ibland med min sambo för han älskar golf.
Jag hatar golf. Så du ställer upp helt enkelt? Ja jag ställer upp helt enkelt. Jag har tagit grönkort och sånt där. Jag är så jävla dålig på golf. Jag hatar att vara dålig på saker. Verkligen. Så det är en sån kamp med mig själv. Varenda gång vi går ut på en avdelning Golfbanan liksom Och han nästan bara Kul det här ska bli Och jag känner verkligen såhär Oj oj oj vad mycket bollar Jag får leta i skogen nu En trevlig promenad I alla fall, jag försöker verkligen såhär
jag tänker att det ibland är kul att göra saker ihop också för någon annan och jag vet att han tycker det. Det är ju hans passion liksom. Och det där är ju viktigt, det där är ju kärlek [00:34:00] tänker jag. Att jag ställer upp och gör det här med dig även om jag tycker att det är skittråkigt det är klart. Ja. Det är en del av livet på ett sätt att ställa upp faktiskt då.
Ja, han hjälper mig att gräva och sätta potatis och sånt där som han hatar överallt. Ni verkar ha en bra relation tycker jag. Ja vi har en ganska bra relation tycker jag. Vi du Karin avslutningsvis har ju du gett ett livstips det där med att ibland våga orka hålla ut och hålla i och träna på någonting för att du blir bättre det tar jag till mig otroligt mycket det är Ja, det landade gott mig.
Jag som också är lite otålig och tycker att det är tråkigt att syssla med repetativa saker. Men finns det någonting annat som du skulle vilja skicka med i form av livstips för att där ute? Eller något som du tycker är superviktigt då? Att man kanske inte ska ge upp och läsa böcker. Nej så himla lätt idag att göra det.
Det känner jag i mig själv också. Att det är [00:35:00] väldigt lätt att ersätta. Man tror i alla fall att man ersätter böcker med tv-serier. Filmer och sådär. För att allt är så lättillgängligt. det är nästan så att får påminna sig själv om av att läsa Vad betydelsefullt är. få dela erfarenheter Att någon delar sina erfarenheter genom en bok.
att man inte själv behöver allt på riktigt. Det finns inget jäkligt kompon som kan mäta sig just med böcker. där kan vi väl också hitta den där känslan där allt annat bara tok försvinner Det finns bara jag och det som står där. Det är inte ens att jag ser texten. Jag blir liksom ett med det som står.
Den känslan är ju fantastisk Att tappa totalt greppet om vem är jag. Jag är bara där liksom. det är en underbar känsla. för många människor blir svårare och svårare faktiskt. Lite böcker och så [00:36:00] jobbigare helt enkelt Och då är vi ju där igen. Att man inte ger upp på att göra saker som är lite jobbiga.
Det kan vara väldigt jobbigt att komma in i en bok. kan det vara. Det där slår ju an mycket i mitt svensk lärarhjärta Och mitt rektors hjärta. Att läsa mera. Absolut. Verkligen. Jag... Jag vill säga ett stort tack till dig Karin för att du tog dig tid mitt i allt ditt herj och hets runt omkring som du har att samtala med mig en stund eller en ganska lång stund om livet och hur du har det och jag tänker att jag har fått en ganska bra uppfattning om vem är det, den där Karin Smirnoff som skriver böcker.
Jag tycker att det var ett fint mellanmänskligt samtal om kanske egentligen inte så mycket författarskapet och ditt... Den biten utan mycket om om livet och synen på livet som det är just nu i alla fall det kan ändras det kan ändras men du, tack för idag men [00:37:00] tack själv det var kul att prata med dig jag
Hej kära poddlyssnare, tusen tack för att du har spenderat tid med mig i det här avsnittet. Om du gillar det du hör, tryck då på gilla, kommentera någonting kanske eller följ och prenumerera. På så vis ger du ju podden massa kärlek och stjärnor och glitter så fler kan ta del av mina samtal. Och jag får synas, för det vill jag ju.
Jag vill ju dela alla de härliga samtalen som jag har. Tack återigen. Vi hörs i nästa avsnitt och du, ta hand om dig tills dess. Och kom ihåg att det är du som kan förändra ditt liv och det är du som styr skutan. Puss och kram på dig.
