Jantepodden

Vi bjuder på några godbitar från det gångna året. God jul och gott nytt år!

Vi träffas dagen efter vår personalfest. Hur ska det gå? Lite sega är vi allt. Självklart var det oliverna som sänkte skutan.

Vi vältrar oss i teaterskvaller och omöjliga pussel. Och vi försöker reda ut om rumpan verkligen sjunker med åldern.

Malin är bakis och Alma är manisk. På den vägen är det.

Livet börjar gå tillbaka till det normala men Alma verkar ha fått ADHD. Är det Malins fel? Vi pratar om förseningar, nyliga uppträdanden, klättring, svamp och en gul tofs som inte vill lämna Alma i fred. Veckans dikt är på temat tid och veckans låt är ett litet avsteg från den vanliga ritualen. Just det, vi pratar också om ritualer.

Män, män, män. Det här avsnittet kretsar kring män. Malin diktar om monsterpojkar och Alma har översatt en låt som verkar komma från våldtäktskulturens djupa vatten.

Vi är oense igen. Den här gången handlar det om Quentin Tarantino. Inte nog med det. Vi vädrar också en nylig incident som kunde ha inneburit slutet på podcasten. Dessutom vältrar vi oss i skräck vilket får Jantepodden att byta skepnad. Och lagom till MTV:s fyrtioårsdag sågar vi Beasty Boys ikoniska låt Sabotage.

Vi delar med oss av våra bästa och sämsta komplimanger. Malin har lyckats packa en väska i diktform och Alma har läst en bra bok. Sedan tar vi reda på vad tupp, fest och galenskap har gemensamt.

Malin diktar om katedral och Alma våndas över en komplimang som inte har fått någon respons. Det får oss att fundera: Är det värre att ge en komplimang som inte landar väl eller att få en komplimang som man inte vet hur man ska tolka? Sedan fördjupar vi oss i falska och riktiga kinesiska ordspråk.

Vad är det med alla självutnämnda trafikpoliser? Vi blir uppläxade av äldre i trafiken och frågar oss vad det beror på. Malin har skrivit en storslagen dikt om flod och Alma har översatt kanske den flummigaste låttexten hittills. Sedan svär vi kyrkan också.