Det är nu 80 år sedan freden efter andra världskriget. I avsnitt 6 av Järnvägshistorier berättar vi om hur järnvägen hanterade den civila trafiken under denna tid. Då det finns mycket att berätta är avsnittet uppdelat i två delar:

Del 2: Vilka utmaningar fanns med ånglokdrift och vedeldning och hur gick det till att skicka hemlig post med kurirtrafik över gränserna?

Del 1: Vilka förutsättningar hade järnvägen när kriget började 1939 och hur genomfördes den enorma ökningen av gods- och persontrafik?

Det är nu 80 år sedan freden efter andra världskriget. I avsnitt 6 av Järnvägshistorier berättar vi om hur järnvägen hanterade den civila trafiken under denna tid. Då det finns mycket att berätta är avsnittet uppdelat i två delar:

Del 1: Vilka förutsättningar hade järnvägen när kriget började 1939 och hur genomfördes den enorma ökningen av gods- och persontrafik?

Del 2: Vilka utmaningar fanns med ånglokdrift och vedeldning och hur gick det till att skicka hemlig post med kurirtrafik över gränserna?

Den 28 maj 2025 är det 100 år sedan elloket D101 levererades till SJ. Det firar vi med ett nytt avsnitt av Järnvägshistorier, som tillägnas de 333 stycken D-lok som tillverkats i Sverige. Inför elektrifieringen av Västra Stambanan år 1923 beställde SJ 50 D-lok. Lok 101 levererades den 28 maj 1925 till SJ och kom sedan till Järnvägsmuseet år 1972. I det här avsnittet startar vi även upp samtal om Du 432 som också finns i Järnvägsmuseets samlingar. Vi möter dessutom tre pensionerade lokförare i Nässjö som berättar om hur det var att arbeta på D-loken.

När järnvägarna etablerades i Sverige var det en självklarhet att anlägga parker kring stationsbyggnaderna. Där fanns odlingar för husbehov till de anställda och som skyddsplanteringar längs banorna. Nu är nästan alla planteringar sedan länge försvunna.

I avhandlingen ”Staten som trädgårdsmästare. Järnvägens planteringar från naturförsköningskonst till testamente” beskriver Anna Lindgren, idag kulturmiljöspecialist vid Trafikverket, om de händelser och ideal som präglat järnvägens planteringar över tid. Hon samtalar här med Charlotte Hagström, etnolog vid Lunds universitet.

Järnvägens kvinnor är en resa tillbaka till järnvägens tidiga år om kvinnliga järnvägsarbetare och deras arbete vid järnvägen under åren 1850-1910. Christina Engström, intendent på Järnvägsmuseet i Gävle, har sökt efter spår av dessa kvinnor i arkiv och samtida litteratur. Charlotte Hagström, etnolog vid Lunds universitet, leder samtalet om detta eftersatta forskningsfält. Boken som nämns i avsnittet är ”Bland gruvpigor och gruvdrängar: svenskt gruvarbete under 1700- och 1800-talen” av Håkan Henriksson.

Fotografen Lennart Nilsson är världskänd för sina bilder och böcker, inte minst boken Ett barn blir till. Inte fullt lika kända är hans bilder som skildrar järnvägsbranschen för boken Efter hundra år som producerades inför Statens Järnvägars hundraårsjubileum år 1956. Robert Herpai, intendent, arkivpedagog samt ansvarig för Järnvägsmuseets arkivsamlingar och fotoarkiv berättar om Lennart Nilsson och den fotografisamling som finns av honom på museet. Samtalet leds av Charlotte Hagström, lektor i etnologi och arkivvetenskap vid Lunds universitet.

Det första avsnittet Tågentusiaster handlar om järnvägsintresserade människor som finns i alla åldrar och över hela landet. En del blir lyckliga av att bygga modeller, andra av att fotografera tåg. Vad är det som driver dem? Vad är en järnvägsentusiast och är det någon skillnad mellan att vara entusiast och nörd? Tåg- och järnvägsentusiaster är även temat för ett forskningsprojekt som Charlotte Hagström, docent i etnologi, planerar att arbeta med i sin tjänst vid Lunds universitet. I det första avsnittet samtalar hon om detta med Anna Lindgren, kulturmiljöspecialist på Trafikverket.