Konflikt

#link=296477#

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

#ljud=3467666#

Se vad som händer i Somalia? Vill ni att ert land blir som Somalia, eller Irak? Samma grupp som förstörde dessa länder är den som nu finns i Libyen och som vill att Libyen följer samma väg som Afghanistan och Somalia. Och så blir Bayda och Benghazi som Falluja. Det är samma gäng, samma grupp.

Muammar Kadaffi i ett av sina upphetsade tal i februari, innan han själv tvingades på flykt och hans eget skräckvälde kollapsade.

Rädslan har ackompanjerat de arabiska upproren som en återkommande refräng sedan det dramatiska året inleddes med den tunisiske diktatorn Ben Alis fall. Kanske inte så mycket för oss här i väst. Men i Mellanöstern har rädslan kastat sin mörka skugga över händelseförloppet, och då särskilt när hotade härskare talat.

Rädslan har varit diktatorernas effektivaste redskap för att befästa sin ställning mot medborgarna – genom att hålla folket under ständig uppsikt och möta varje försök att ifrågasätta makten med brutal bestraffning.

Men rädslan har också motiverat en slags omvänd – om än självpåtagen – legitimitet för regimer, som ser sig den enda garanten för folkets trygghet och för kontinuitet och stabilitet, såväl hemma som i regionen.

För vad var väl Egyptens president Hosni Mubarak eller Tunisiens Ben Ali om inte ett värdefulla värn mot islamisterna och det oundvikliga kaos som skulle bryta ut utan dem vid rodret. Argument som fann välvilligt gensvar i omvärlden och som idag fortsätter att prägla synen på Syrien. Det gäller att till varje pris bevara den bräckliga balansen i regionen – och att undvika ett nytt Irak.

Men nu, när fler och fler av dessa diktatorer faller uppstår frågan: hur mycket av rädslan bygger på skräckpropaganda och hur mycket finns det att rädas på riktigt?

I Libyen har de senaste veckorna varit dramatiska – en utveckling som också sätter sina spår här i Sverige, där över tusen libyer lever i exil. Sara Wåhlin åkte till Brandbergen där hon hos familjen Harari mötte lättnad och glädje över Kadaffis fall men också en gnagande oro över vad som ska hända härnäst.

#ljud=3467667#

I maj kunde ni här i Konflikt höra frilansreportern Urban Hamid som följde rebellerna i de strategiskt viktiga Nafusabergen i västra Libyen. Då väntade de otåligt på order att bege sig mot Tripoli. En av de många frivilliga som anslöt sig till det väpnade Kaddafi-motståndet var den 33-årige oljeingenjören Issam från Tripoli.

#ljud=3467665#

Hade jag stannat i Tripoli hade jag blivit fången i mitt eget hus, aldrig fått se solen igen, berättar Issam, för hade jag gått ut hade jag tvingats bevittna Gadaffis soldaters illdåd, agerat och själv dödats.

Tre månader senare fanns rebellerna från Nafusabergen med bland de många olika motståndsgrupper som snabbt ryckte fram och intog större delen av huvudstaden. Men Issam var inte längre med. Han hade stupat, fick Urban Hamid veta när han återvände till Libyen för ett par veckor sedan. Han kom till ett Tripoli rusigt av seger men där orosmolnen också började hopa sig. Efter att ha följt kriget i Irak på nära håll, fanns det en del som kändes bekant men också avgörande skillnader.

#ljud=3467669#

Den gångna veckan har vi sett vad som säkert bara är början på en allt tätare skytteltrafik till Libyen. Höjdpunkten var när de första västledarna, från Frankrike och Storbritannien besökte landet i onsdags. Nicolas Sarkozy och David Cameron – de ivrigaste påhejarna av Nato-insatsen i Libyen, togs emot av jublande personal på ett sjukhus i Tripoli. Och i skarp kontrast till sin föregångare Tony Blairs och andra västledares tidigare besök hos Kadaffi för att välkomna honom tillbaka in i den internationella gemenskapens värme – så hyllade nu Cameron Kadaffi-motståndarnas stora mod.

Och i går följdes deras besök av den turkiske premiärministern Erdogan. Han hyllade martyrerna som dött i kampen för demokrati. Och med udden tydligt riktad mot Syrien, förklarade han att ledare som förtrycker sitt folk oundvikligen går samma öde till mötes som Kadaffi. Som ännu ett steg i det internationella erkännandet av det libyska övergångsrådet NTC lättade FN.s säkerhetsråd igår på delar av sanktionerna mot Libyen.

Men kampen är långt ifrån över - det betonar såväl ledare för den libyska oppositionen som de utländska besökarna. Igår pågick hårda strider om städerna Sirte och Bani Walid som fortfarande kontrolleras av Kadaffi-trogna styrkor. Men tillståndet inom rebellrörelsen väcker också frågor - rivaliserande fraktioner kämpar allt mer öppet om makten och det finns väpnade grupper som inte alls vill inordna sig under övergångsrådet.

Risk för splittring samtidigt som utmaningarna inför framtiden är många och stora - val ska hållas, en ny konstitution författas, grundläggande samhällsinstitutioner - ett fungerande rättsväsende, en enhetlig säkerhetsapparat bejöver komma på plats - och vad ska hända med Kadaffi-regimens medlöpare, hur ska man ta itu med de allvarliga övergrepp som Amnesty International i veckan rapporterade har begåtts på båda sidor under revolten?

Ett annat land där den irakiska skuggan vilar särskilt tungt är just Syrien - närmaste granne till Irak dit en och en halv miljon irakier har tagit sin tillflykt sedan den amerikanska invasionen 2003. I ett land som redan präglas av rädslan för splittring och instabilitet på grund av rivalitet mellan många olika etniska grupper har de irakiska flyktingarnas närvaro spätt på den oron.

Det har nu gått sex månader sedan revolten mod Bashar al-Assads regim bröt ut. Han biter sig envist kvar vid makten. Men trots regimens våldsmma framfart mot demonstranterna – minst 2 600 har hittills dödats enligt FN beräkningar – fortsätter protesterna lika envetet vecka efter vecka.

#ljud=3467668#

Gäst i studion är Emma Jörum, statsvetare vid Uppsala universitet, som har forskat om konflikthantering och konflikter med etniska motsättningar. För bara några veckor sedan disputerade hon på sin avhandling om Syrien.

Programledare: Daniela Marquardt
Producent: Ivar Ekman

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

#link=296475#

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

#link=296474#

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I början av augusti skrev ett av de tongivande värderingsinstituten ned USA:s kreditvärdighet – var det den dramatiska händelse som vissa framställde det som eller var det just så förväntat som andra hävdade? På börserna runt om i världen blåste det upp till ny storm - var det bara en logisk reaktion? Men varför så häftigt? Och när ska det ta slut? Många frågor men få svar. Eurosamarbetet knakar i fogarna. Och centralbankschefer efterlyser politiskt ansvar. Siffrorna som i våras förutspådde ljusare tider har redan förbytts i dystra varningar om annalkande mörkare. Vad är det egentligen som händer? Är det bara de vanliga upp- och nedgångarna eller är det rent av en systemkris som håller på att utspela sig omkring oss?

Konflikt börjar söka svaren i grundkursen. Det här "finansiella systemet" som man pratar om, vad är egentligen det? Vad har vi det till - inte kan det väl vara för att ha kriser, som dessutom verkar bli både djupare och vanligare och verkar få allt större effekter på vanliga människors liv - på våra jobb, vårt boende och våra pensioner? Konflikts producent Ivar Ekman gav sig in i Stockholms finansvärld för att försöka finna svar och pratade handelsstudenter, ekonomihistorikern Carl Wennerlind, samt finansmannen Martin Andersson.

#ljud=3442132#

Det finns en röst som på sistone allt mer högljutt påpekat finanssystemets fundamentala brister - en röst som för varje dag blir viktigare att lyssna på. För sen värderingsinstitutet Standard & Poors nedgrade USA.s kreditvärdighet har Kina, åtminstone indirekt börjat ge luft åt sin djupa oro. I ovanligt skarpt formulerade kommentarer kritiserade den statliga kinesiska nyhetsbyrån Xinhua vad man kallar USA.s skuld-missbruk och kortsiktiga interna politiska käbbel som riskerar att sätta hela världsekonomin på spel.

Och för att komma till rätta med sitt missbruk måste USA återupprätta principer baserade på sunt förnuft, som att man inte kan leva över sina tillgångar, fortsatte Xinhua. Konflikts Daniel Marquardt ringde upp Zhang Bin, forskare vid Institutet för världsekonomi och politik. som är en del av den kinesiska akademin för samhällsvetenskap och fungerar som rådgivare till den kinesiska regeringen.

#ljud=3442130#

Finanssystemet påverkar oss alla. Eller, nästan alla. För det finns faktiskt de runtom i Sverige som väljer att så gott det går ställa sig helt utanför systemet, som varken allokerar kapital eller behöver oroa sig för bolåneräntorna. Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim åkte till Gudhem utanför Falköping. Där bor Petter Bergström och Camilla Lundin med sina två barn som är nio och elva. Familjen har ingen bil och dom har inga lån på banken, men dom har förråden fyllda inför vintern, med kött, grönsaker, saft, sylt och inläggningar.

#ljud=3442131#

Gäster i studion är Agneta Stark, ekonom och tidigare rektor vid Högskolan i Dalarna, samt Johan Norberg, idéhistoriker, författare, senast aktuell med boken En perfekt Storm - om finanskrisen 2008 som också har blivit film.

Programledare: Daniela Marquardt
Producent: Ivar Ekman

#link=296472#

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Miljontals europeer har de senaste åren fått väldiga svårigheter på grund av eurokrisen, en kris som akut förvärrats under sommaren. Den brukar förenklat förklaras med att marknaden tappat förtroendet för svårt skuldsatta EU-länder, framför allt i Sydeuropa, och nu hellre placerar sina pengar nån annanstans. Hög arbetslöshet och minskade skatteintäkter bygger på spiralen ytterligare. Mötena i Bryssel avlöser varann, och krav har hela sommaren ställts på att Spanien, Grekland, Italien och Portugal ska, som det heter, reformera sina välfärdsystem eller kort sagt skära ned för att minska statens utgifter.

"Strama åt" och "dra åt svångremmen" är återigen honnörsord - men vad betyder det för de som reda har lite? I media pratar man mycket om vikten av att marknaden har förtroende för att politikerna reder ut krisen. Men vad händer om medborgarna tappar förtroendet för de de väljer, för hela det politiska systemet? Konflikts Lotten Collin gav sig ut på en resa i krisens spår - från resignationens Portugal till indignationens Spanien. Från Lissabon till Madrid. Å resan börjar i ett gathörn nära torget Marques de Pombal i Lissabons centrum, där står Arminda Sereno och säljer glass.

#ljud=3429201#

Det land som ligger riktigt illa till, i eurokrisens epicentrum, är Grekland. Där har protester rasat på gatorna i flera månader, och regeringen har haft stora problem med att blidka både demontranter och de EU-länder som tvingats ge lån till det krisdrabbade grekiska ekonomin. Greklands utrikesminister Stavros Lambrinidis var i veckan i Sverige och höll föredrag på utrikespolitiska institutet i Stockholm. Konflikts Mikael Olsson gick dit för att lyssna. Han ringde också upp den brittiska journalisten och författaren Polly Thoynbee.

#ljud=3429202#

I Spanien finns en annan berättelse. Den om 15 maj-rörelsen eller "dom indignerade" som de kallats; demonstranterna som fortsatt demonstrear runt om i spanien ända sedan mitten på maj.

Den spanska krisen har blivit alltmer akut de senaste månaderna. Flera av Spaniens så kallade autonoma regioner kan inte längre betala lönerna till sina anställda, och har ställt in betalningar till apotek, bilbärgarfirmor, sophämtare och andra verksamheter som är direkt beroende av statlig finansiering. Regeringens och regionernas nedskärningarna slår hårt mot medborgarna, som tydligt visat sitt missnöje.

Men till skillnad från Grekland och Storbritannien har protesterna i Spanien aldrig urartat till våld. Och kanske inte heller därför gjort nåt avtryck i internationell media. Det trots att hundratusentals ungdomar har belägrat spanska torg och gator i över tre månader. Lotten Collin sökte upp 15-majrörelsen men började på realisation i gränsstaden Merida i den fattiga spanska provinsen Extremadura.

#ljud=3429200#

För några veckor skrev den den inflytelserike, konservative kolumnisten Roger Cohen en krönika med rubriken "The age of outrage". Han menar att vi lever i upprördhetens, indignationens, raseriets tidsålder. När Mikael Olsson ringer upp Roger Cohen berättar han om sin artikel. Han ser likheter mellan demonstrationerna och upploppen på den norra och södra sidan av Medelhavet, mellan nordafrikanska diktaturer och europeiska demokratier. Drivkrafterna: dåliga framtidsutsikter och en känsla av vanmakt finns på båda sidor, även om statskicken är väsensskilda, menar han.

#ljud=3429199#

Programledare: Mikael Olsson
Producent: Lotten Collin

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.