Måste vi låta läkaren på vårdcentralen undersöka och känna på vår kropp? Är det inte grovt våld att skära upp och operera en annan människa? Och vad händer om vården inte botar utan i stället leder till mer skada?

Varje år drabbas cirka 100 000 patienter i Sverige av skador som hade kunnat undvikas. Det kan handla om resursbrist, överbeläggning eller vårdpersonalens misstag i arbetet. I över 1000 av dessa fall leder vårdskadorna till att patienten avlider. Det är ungefär tio gånger fler som dör av vårdskador än som avlider till följd av dödligt våld. Bör dessa dödsfall ses som olyckor i en komplex och riskfylld verksamhet, eller kan de utgöra brott?

I detta avsnitt samtalar vi om hur sjukvården och straffrätten förhåller sig till varandra. Vi talar om den juridik som förklarar varför den dagliga sjukvården kan hantera våra kroppar ganska brutalt utan att det är brottsligt. Vi funderar också på om juridiken räcker till för att ge rättssäkerhet åt både patienter och vårdpersonal.

När det sker så kallade vansinnesdåd – plötsliga och oprovocerade våldsdåd på offentliga platser – väcker det alltid stor oro och rädsla. I många av dessa fall visar det sig att gärningspersonen lider av psykisk ohälsa, och både medierapporteringen och den allmänna debatten riskerar att förstärka stigmatiserande fördomar om att psykisk sjukdom gör människor farliga.

Men finns det egentligen något samband mellan våldsbrott och psykisk ohälsa? Går det att förebygga vansinnesdåd? Och hur hanterar straffrätten personer som, på grund av svår psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning, saknat förmåga att förstå eller kontrollera sitt handlande?

Vi pratar om rädsla och farlighet, om tillräknelighet och rättspsykiatrisk vård – och om ett fall där en domstol blev tvungen att avgöra om Djävulen är en människa i straffrättslig mening.

Detta är del 2 av 2.

När det sker så kallade vansinnesdåd – plötsliga och oprovocerade våldsdåd på offentliga platser – väcker det alltid stor oro och rädsla. I många av dessa fall visar det sig att gärningspersonen lider av psykisk ohälsa, och både medierapporteringen och den allmänna debatten riskerar att förstärka stigmatiserande fördomar om att psykisk sjukdom gör människor farliga.

Men finns det egentligen något samband mellan våldsbrott och psykisk ohälsa? Går det att förebygga vansinnesdåd? Och hur hanterar straffrätten personer som, på grund av svår psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning, saknat förmåga att förstå eller kontrollera sitt handlande?

Vi pratar om rädsla och farlighet, om tillräknelighet och rättspsykiatrisk vård – och om ett fall där en domstol blev tvungen att avgöra om Djävulen är en människa i straffrättslig mening.

Detta är del 1 av 2.

Fängelsestraffet är på många sätt sinnebilden för bestraffning: att bli inlåst och leva i en fängelsecell. I detta avsnitt samtalar vi om att fängelset kan betyda många saker. Det kan vara själva byggnaden; det kan vara ofriheten som den dömde utsätts för; det kan vara förhoppningar om vad som ska hända under tiden som någon sitter i fängelse. Vi funderar över om fängelset är mitt i samhället eller om det kanske är en plats utanför och bortom samhället. Vilka idéer ligger egentligen bakom systemet med fängelsestraff och fängelseceller? Praktiken att låsa in människor som straff tillkom för inte så länge sedan, mitt i ett sammelsurium av upplysning, industrialisering och rasbiologi. De nordiska länderna har under 1900-talet haft som ideal att minska användningen av fängelsestraff, men idag genomgår Sverige den största fängelseexpansionen i modern tid. Hur är det egentligen - är fängelset en succé eller ett fiasko?

Både den svenska grundlagen och internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter förbjuder dödsstraff, kroppsstraff, tortyr och annan omänsklig eller förnedrande bestraffning. Samtidigt innebär alla straff någon form av begränsning av rättigheter. Hur fungerar egentligen mänskliga rättigheter? Var kommer de ifrån, varför finns de och vad händer om vi bryter mot dem? Kan straff verkligen både kränka och skydda rättigheter samtidigt? Vi pratar med offentligrättsforskaren Moa Dahlin om människovärde, auktoritära stater, rättvisa rättegångar, oskyldighetspresumtionen, förutsebarhet, likabehandling, kritik mot Sverige och om rätten att få en filt.

I förra avsnittet pratade vi om straffrättens bild av människan. I detta avsnitt undersöker vi om straffrätten också har en viss bild av hur verkligheten ser ut och om det kan påverka straffrättens förmåga att lösa problem och skipa rättvisa. Straffrätten är ganska bra på att hantera enstaka handlingar, men hur är det med mer komplexa händelseförlopp? Vad händer när vi försöker använda straffrätt för att hantera fenomen som miljöförstöring och våld i nära relationer? Vi pratar om tid och rum, kausalsamband, rättssäkerhet och om fall där det kanske är verkligheten som inte riktigt lyckas fånga straffrätten. Och så tar vi (äntligen) ett snack om tunneln genom Hallandsåsen.

Detta är det andra av två lite längre avsnitt där vi pratar om straffrättens gränser på ett mer abstrakt plan.

Med straffrättsforskarna Sverker Jönsson och Tova Bennet.

I lagar och domar framträder en bild av människan som en enskild och självständig individ som styr sina handlingar och förstår verkligheten och sitt eget handlande på ett rationellt sätt. Men är vi verkligen så rationella och fria som straffrätten tror? Och om straffrättens bild av människan inte stämmer så bra med hur vi verkligen fungerar, blir det då orättvist att straffa eller finns det goda skäl för att straffrätten utgår ifrån en förenklad, kanske lite felaktig, schablonbild av människan? Vi pratar om rädsla, ilska och andra känslor, om rationalitet och fri vilja, om individ, kontext och struktur. Och lite om Twin Peaks.

Detta är det första av två lite längre avsnitt om straffrättens gränser på ett mer abstrakt plan. I nästa avsnitt pratar vi om straffrättens bild av verkligheten.

Med straffrättsforskarna Sverker Jönsson och Tova Bennet.

Idag är brottsoffret en huvudperson i kriminalpolitiken och syftet med många kriminalpolitiska förslag sägs vara mer rättvisa för brottsoffer. Samtidigt är brottsoffret på många sätt fortfarande en bifigur under en rättegång. Vad är egentligen viktigt för den som blir utsatt för brott och hur kan brottsoffers intressen uppmärksammas och tillgodoses på bästa sätt? Står brottsoffers och gärningspersoners intressen alltid emot varandra? Är straff enda vägen till upprättelse?

Med straffrättsforskarna Sverker Jönsson och Tova Bennet.

Straffrätten växer. De senaste decennierna visar en tydlig trend med mer kriminalisering och hårdare straff - fler personer straffas och med mer ingripande påföljder. Denna repressiva kriminalpolitik motiveras av att brottsligheten ökar, eller att den åtminstone har blivit allvarligare och utgör ett större hot mot tryggheten i samhället. Är fler och hårdare straff verkligen ett effektivt sätt att minska den allvarliga brottsligheten? Och om det inte är det, finns det andra skäl att utdöma hårdare straff? Hur ska vi veta när straffnivån är tillräckligt hög? Och kan lagarna om brott och straff bli så ingripande att det i stället är straffrätten som blir ett hot mot vår trygghet?

Med straffrättsforskarna Tova Bennet och Sverker Jönsson.

Ljudbearbetning Christian Svensson.