Lördagens evangelieläsning (för hl Johannes av Kronstadt) var saligprisningarna från Lukas 6:17-23. Det är saligprisningarna i kort-format: "saliga är de fattiga, saliga är de hungrande, saliga är de gråtande" osv. Men räcker det att vara fattig, hungrig eller gråtande för att räknas salig av Jesus? Kan inte den fattige synda likaväl som den rike? Fader Mikael förklarar i sin predikan hur dessa ord förstås i enlighet med Kristi Kyrka.

Liknelsen om Såningsmannen (Luk 8:5-15) handlar om hur vårt hjärtas jordmån är och huruvida vi är redo att ta emot Guds Ord när han kommer till oss. Med ett uppriktigt och gott hjärta kan vi bära mogen frukt i uthållighet.

Änkan i Nain fick sin ende son tillbaka från dödens bojor (Luk 7:11-16). Han som är livets Herre, Jesus Kristus, ger en försmak av sin seger över döden. Idag är det många söner och döttrar som ligger såsom själsligen döda på den dödsbädd djävulen förberett för dem. Men det är många av dem som erfar hur Kristus har talat till dem mitt i deras nihilism, lidelsefullhet och likgiltighet, och väckt upp dem från detta döda tillstånd. De kommer till Kyrkan och är såsom levande barn igen, genom Guds kraft.

I Carl Larssons hem i byn Sundborn i Dalarna har konstnären målat över de revolutionära slagorden Liberté, Égalité, Fraternité (på svenska ”Frihet, jämlikhet, broderskap”) med orden "Älsken Hvarandra, Barn, ty kärleken är allt" (jfr. 1 Joh 4:7). Hade konstnären anat att de revolutionära slagorden, utan Kristus och korset - den himmelska kärlekens främsta tecken, ofta förvandlar människors frihet ofta till slaveri; jämlikhet till förtryck; och broderskap till polarisering? I söndagens evangelietext undervisar Herren Jesus oss just om denna himmelska kärleks lag (Luk 6:31-36).

I söndagens evangelietext (Luk 5:1-11) fångar Simon Petrus och bröderna Jakob och Johannes, efter Herrens befallning, så mycket fisk att deras fiskebåtar nästan sjunker. Det är ett löfte om den fångst av heliga människor som apostlarnas och deras efterträdare kommer få i Kristi Kyrka.  Denna Kyrka "fiskar människor" ännu idag!

Söndagen efter korsets upphöjelse läser vi om nödvändigheten att bära sitt kors (Mark 8:34-9:1). Korset är vägen till uppståndelsens himmelska härlighet. Korset är stegen. Korset är underpanten på vårt arv. Korset är nyckeln till vår himmelske Faders boning. Det kors som människor fruktade har blivit ett livgivande paradisiskt träd för oss kristna. Må vi äta av dess frukt, Kristi offergåva, och få liv genom honom.

Lördagens evangelieläsning (Matt 10:37-11:1) handlar om att sätta Kristus framför allt, för att som kristen få rätt prioriteringar och ordning i livet. Den som sätter Kristus framför allt bygger livet på en stadig klippa, och når evigheten.

Gott nytt år! Den 1:A september firar vi det nya ortodoxa kyrkoåret. Och denna dags evangelieläsning påminner oss om att idag är frälsningens dag. Idag bjuder Gud in dig till omvändelse och sant liv med honom. Idag har vi fått ett nytt ”nådens år från Herren.”

Denna lördags episteltext är Romarbrevet 14:6-9. Helige Paulus undervisar oss och säger: ”Kristus har dött och fått liv igen för att vara Herre över både levande och döda.” Men var han inte redan Herre över de döda? Jo, på sätt och vis i egenskap av hela skapelsens Herre, men om människans fria vilja ska ha någon verklig betydelse och innebörd måste han, genom sin död och uppståndelse, bli herre, så att säga, även över de döda. Fader Mikael förklarar frälsningen från synden och döden i denna predikan.

Fader Mikael lyfter fram tre viktiga detaljer ur evangelieläsningen om Jesu första brödunder (Matt 14:14-22). Dessa tre är 1) Guds bermhärtighet som den ende människoälskande, 2) den centrala platsen som den apostoliska traditionen har i vår tro, och 3) brödundret som bild för eukaristin.