Från Hamburgs nattliv, till livet på landet i den Småländska provinsen. Den livsresan har veckans gäst Kerstin Danielsson gjort. Kerstin är ena halvan av författarduon Danielsson Voosen, och även en gammal vän till podden. Vi pratar svenska deckare i Tyskland; kvinnliga radarpar; och Sveriges smutsiga byk. Vi gräver i Kerstins författarprocesser och insikter. Vi försöker få reda på när deras nästa bok blir utgiven på svenska. Vi blir övertygade om att H.P. Lovecrafts, och Danielsson Voosens, författargärningar skiljer sig åt i alla väsentliga aspekter. Men viktigast av allt så undrar vi; är Kerstin verkligen feg, som hon själv hävdar? Vi tror nog på motsatsen.

För andra veckan i rad sitter vi i Kulturschmulturredaktionen och snackar transhumanism, samtidigt som våra kroppar långsamt förfaller till en samling krökta visdomständer och lättretade svalg. Vi diskuterar Silicon Valley-vampyrer, singulariteten, ökenplaneten Dune, Bioshock och andra fantasier om övermänsklighet och evigt liv. Bripp!

De vises sten, den vandrande juden Ahasverus, Iduns gyllene äpplen… i alla tider har människan drömt om att besegra döden. Men sådana drömmerier stannar sällan där: om vi skulle få evigt liv, varför då nöja sig med en evighet instängt i en så usel farkost som den bräckliga människokroppen? Tänk om vi kunde uppgradera oss? Kulturschmultur skärskådar i detta avsnitt Transhumanismen, en rörelse som försöker omsätta drömmen om odödlighet och fulländning i praktiken.

Kulturschmulturredaktionen outar sig till ingens förvåning som nördar. Möjligtvis med en ihågkommen känsla av utanförskap granskar vi hur nörden avbildas i kontemporära rörliga medier. Ömsom gottar vi oss ömsint åt nördlig upprättelse; ömsom ondgör vi oss indignerat åt respektlöst nördporträttsflabbande; vi fnyser åt den sexige hollywoodnörden; och vi  väljer att rikta udden av vår ilska - i den mån den finns - mot Bing Bang Theory, som vi glatt låter bära hundhuvudet för allsköns illdåd. Dessutom försöker vi avgöra var i nördhierarkin en vill befinna sig. Trevlig lyssning! 

Hur bemöter man sin fyraåring som skriker “Döda, döda, döda!” åt pixlarna på skärmen? Räcker det att klä Bill Rizer och Lance Bean i Iron Man-liknande robotdräkter och byta namn från Contra till Probotector för att inte utsätta barn och unga för våldsamheter? Var tar egentligen sköldpaddorna vägen efter Mario kastat ut dem från ett stup? Dessa frågor har Kulturschmultur inga som helst svar på, men vi pratar om dem icke desto mindre.

Hur beställer man på klingonska? Varför vimlar den språkligt orienterade science fiction-litteraturen av myror? Hur skiljer sig alvspråket Quenya från alvspråket Sindarin? Vore det en bra eller dålig idé att låta ungdomar i en framtidsroman tala som Dogge Doggelito? Följ med vidare på Kulturschmulturs språkresa, som denna vecka lämnar verklighetens kust och styr in i okända vatten.

Kulturschmultur förverkligar denna vecka en gammal dröm och ikläder sig rollen som självutnämnda språkexperter. Hur avgör man om ett ord är fult eller vackert? Vilken roll spelar namnet man bär för ens välgång? Vilka ord är mest metal? Hur böjer man egentligen ett latinskt substantiv maskulinum i genitiv pluralis? Svaren finner den som lyssnar.  Låter det osedvanligt matnyttigt? Frukta icke! Givetvis finns det i detta avsnitt en del socker i form av rena dumheter också.

Kulturschmultur är tillbaka med säsong två! Dessutom fyller vi 18 avsnitt, och passar därför på att prata om övergångs- och initieringsriter. Vi förlustar oss i förnedring och orimligheter, vi chockeras av samtida medeltid, och vi nickar inkännande åt önskan och att vara en del av ett sammanhang. Med lättnad konstaterar vi att vi inte är gesäller inom tryckarskrået på 1800-talet - och minns istället fnissigt vår egen kanske viktigaste övergångsrit från barndomen: att första gången bjuda upp till en tryckare. Trevlig lyssning!

Alla goda ting har ett slut, så även Kulturschmulturs första säsong. I säsongsfinalen tittar vi i backspegeln och rannsakar oss själva. Vad har vi egentligen gjort under de föregående 16 episoderna? Vi försöker förstå vad ni som lyssnat har tyckt om det. Vi fnular försiktigt på förbättringar. Vi kan inte hålla oss från att vara både tramsiga, och berätta sanna anekdoter om Peter den Store. Därtill ägnar vi oss åt skamlöst ryggdunkande, mest hela tiden. Trevlig lyssning - och på återhörande efter sommaren!

Övergrepp, främlingsfientlighet, funkofobi, sexism, transfobism, pedofili. Allmän skitstövlighet. Kulturschmultur vågar släppa på tramset och utmana våra moraliska kompasser. Vi ställer oss frågan: går det skilja på verk och artist? Ett slutgiltigt svar kanske inte nås, men kompasserna verkar visa hyfsat goda vägar, även om hyckleriets fula tryne ibland visar sig i buskarna. Vi får även en insyn i dumheter en del av våra största regissörer rättfärdigar med sin ”genialitet” som ursäkt. Dessutom omvärderar Johan en av sina stora kreativa hjältar.