
Sign up to save your podcasts
Or


Jag har en vän som är upptäcktsresande. En gång begav hon sig till det lilla centralamerikanska landet Belize.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
En guide ledde henne rakt ut i den täta djungeln. Efter några timmars vandring minskade den snåriga vegitationen och framför dem gapade plötsligt ett svart hål.
För många år sedan, långt innan europeerna kommit med sina skepp över havet, var det här en plats för fruktan och dyrkan. Vissa sa att det var här, genom grottans svarta gap, som vägen ned till underjorden gick.
Min vän beger sig in i mörkret. På vissa ställen behöver hon och hennes guide simma genom vatten, på andra ställen tassar de fram barfota för att inte förstöra något arkeologiskt fynd i den nästan orörda grottan.
De känner bergets tyngd och når längre in i det svarta. Djupt inne i berget släcker de sina pannlampor för att försjunka in i tystnaden.
Någonting händer inne i grottan. Enligt dom gamla mayamyterna var det här en plats för heliga riter och bland gångarna och salarna har man hittat benrester som vittnar om människoroffer.
Vad som verkligen hände här inne, djupt inne i berget, är det bara de tysta stenväggarna som minns, men någonting händer med alla dem som beger sig in i grottan.
Andningen förändras, rösten förändras och tankarna tar nya banor. Det behöver inte handla om något märkligare än att resan in i grottgångarna för med sig en viss stämning. Men någonting händer verkligen där inne.”
Medverkar i det här programmet gör Adrianna och Axel som utforskar storstadens bortglömda rum samt Magnus Bärtås och Fredrik Ekman.
Jag läser en bok om första världskriget. Författaren vandrar över det gamla slagfältet vid Verdun i nordöstra Frankrike.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Över en halv miljon människor miste livet här i början av 1900-talet.
När striderna rasade som värst, när det tyska om franska artilleriet spred sin förödande eld över motståndarens skyttegravar, liknade någon trakten vid ”ett lik med torterade anletsdrag”. Överallt var jorden förvandlad till sönderskjuten gyttja. Och när nya skyttegravar skulle anläggas grävde soldaterna sig rent bokstavligen genom ett landskap av ruttnande lik. Att begrava någon på slagfältet var att riskera livet.
Författaren står nu vid det gamla slagfältet. Många år har gått. Det växer gran och tall över området. Det är vackert. Men något olycksbådande vilar över trakten.
Aldrig har människan varit så brutalt effektiv som när det kommit till krig, död och tortyr. Konsten att plåga har sedan urminnes tider varit högt utvecklad. En mänsklig specialitet.
Ibland känner jag av det själv. Som om undergången vandrade vid min sida. Stilla lockar den mig att överge allt jag tror på. Det kan vara under ett urartat gräl. En dräpande tanke formuleras inom mig. Jag vet exakt vad jag ska säga för att orsaka maximal smärta. Som en medeltida bödel med tortyrredskap nästan skrattretande fantasifulla i all sin ohygglighet.
Jag går sällan så långt. Men någonstans inom mig finns den där förmågan. Jag gissar att jag delar den med de flesta människor. Jag gissar att det var den förmågan som fick Verduns vackra böljande landskap att förvandlas till en kyrkogård.”
Medverkar i det här programmet gör Elena Namli samt Madji.
Det var mitt sommaren. Bussen hade åkt någon mil på ensliga landsvägar och när vi kom fram till min hållplats var jag den ende som gick av.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Jag stod vid en stor allé som sträckte sig genom ett åkerlandskap.
Träden som kantade allén var uråldriga. Jag var på väg till en gammal plats.
Vid en havsvik i Sörmland ligger Tullgarns slott. Ett kungligt slott med anor från 1500-talet. Så här på sommaren besöktes det av många turister och jag var på väg dit för att hälsa på en vän som jobbade som guide.
Några timmar senare hade jag lagt in min packning i kavaljersflygeln där jag skulle bo som gäst. Jag och Hans, min guidevän, hade gått ned till vattnet för att bada. Bakom oss skymtade slottet, några turister gick längst med strandlinjen, några andra åt lunch på gräsmattorna i den engelska parken.
Det blev kväll och parken och slottet tömdes på folk. Hans berättade att det nere vid bryggan fanns en gammal träeka som vi kunde låna. Vi vandrade fram genom mörkret och upptäckte först framme vid vattnet att det var fullmåne den här kvällen.
Så satte vi oss i den lilla båten och rodde ut i viken. Vi rodde rakt in i en målning av Caspar David Friedrich. Hans tände sin pipa och så satt vi där, likt i en tavla som fötts i fantasin hos en 1800-talsmålare som ännu inte övergett romantiken.
Runtomkring oss fanns inget ljus förutom månsken och jag har efteråt försökt berätta om det här tillfället. Men det finns ingen som har förstått.
Det finns ingen som har förstått varför jag aldrig varit lyckligare än då."
Medverkar i det här programmet gör David McDermott och Karin Lundmark.
Det är den 14 augusti år 2003. Det är eftermiddag, solen lyser över semesterfirarna som ligger och vilar på Central Parks vidsträckta gräsmattor.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Det är runt trettio grader varmt, en riktig högsommardag. Men någonting står inte rätt till i New York.
I stad efter stad längs den amerikanska östkusten försvinner elektriciteten. Ett enormt elavbrott sprider sig. Det kommer utvecklas till ett av de största någonsin. 55 miljoner människor kommer drabbas. 265 kraftverk slås ut, utav dem är 22 stycken kärnkraftverk.
Telefoner och radiosändningar fungerar tack vare nödgeneratorer men i New Yorks höga skyskrapor stannar hissarna, trafikljus slocknar, tunnelbanorna slutar att gå och i varje hem finns det en frys som börjar läcka smältvatten.
Allting stannar. Det är som en svag vind har kommit och sköljt bort en av civilisationens grundförutsättningar i ett enda andetag.
Långt senare kommer en utredning visa att det massiva strömavbrottet berodde på en överbelastning vid ett litet kraftverk i Eastlake i Ohio. Det felet spred sig sen okontrollerbart ut i det enorma kraftnät som försörjer åtta amerikanska stater med elektricitet.
I det stekheta solskenet i New York märks än så länge ingen större skillnad. Men en av världens största städer kommer under ett dygn framåt att förvandlas till en totalt annorlunda plats.”
Medverkar i det här programmet gör Marcus Lindeen, Niklas Sjösten, Mikael Hermansson och Maria Hermansson Öster.
Varje god författare vet att förlusten är det tillstånd ur vilka de största berättelserna föds.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Det som är borta, försvunnet och fördolt, kommer alltid vara mer intressant än det som är helt närvarande och belyst.
Det här är deckargåtans logik, lockelsen i kartans vita fläckar, ja hela historieämnets stora drivkraft. Samtidigt är det konspirationsteoriernas grund och vidskepelsens näring.
Den förlorade kunskapen ger en tydlig signal till fantasin – bortom det som är borta finns alltid möjligheten att det förlorade verkligen var något extraordinärt. Och så växer mystikens skimmer fram.
För en tid sedan såg jag ett tv-program om en av historiens stora gåtor.
Det handlade om den tid då de stora pyramiderna byggdes i Egypten. Bara hundra år senare drabbades området av torka med inbördeskrig som följd. Ritningarna till hur de enorma gravmonumenten byggdes gick förlorade.
Och mängder är de människor som försökt låsa gåtorna kring bygget. Mysterierna har gett deras liv mening. Att de oftast visat sig vara olösliga har bara lockat dem ännu mer.
Jag fungerar på samma sätt.
Jag drömde i fem nätter att jag var jagad. Jag vaknade och kvar i huvudet fanns bilden av att jag var i en stor skog. En raggig björn med tovig, nästan svart, päls var ute efter mig.
Jag fastnar i drömmens gåta och köper en bok om björnar. Där läser jag att ordet björn är ett noaord, ett ord den gamla bondebefolkningen hittade på för att inte uttala björnens ursprungliga namn. Det fanns nämligen då en risk att man skulle dra björnens vrede över sig.
Idag är björnens riktiga namn borta. Det är för evigt försvunnet in i folktrons stora labyrint av myter och sanningar.
Medverkar i det här programmet gör Henrik Bogdan, Lisa Holmqvist och John Lawrence Reynolds.
Längst med en dammig väg vid en liten stad i Namibia går Jesper Kurlandsky.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Han har precis slutat gymnasiet och är ute på en resa för att få bitar i sitt liv att falla på plats. Han går ensam på vägen. Och ensam kommer han vara under de kommande timmarna. Han går i ljuset, han kommer möta mörkret.
Jenny Lexhed hade knappt ägna sin graviditet en tanke. Hon var mitt uppe i livet. Karriären började ta fart. Allting gick på högvarv.
När hennes son föddes ville hon bli världens bästa mamma. Men även när kärleken inte känner någon gräns finns det en punkt då vardagen kan bytas ut mot något hotfullt.”
Jag minns att vi låg där i sängen. Vi var 18 år. Tre månader kvar till studenten.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Du hade ett eget litet hus på din mammas villatomt. Där hade vi flyttat in. Det var lika bra. Vi var ju oskiljaktiga. För evigt skulle vi vara tillsammans.
Det var ett stökigt hus. Inte mycket större än en lekstuga. På golvet låg högar av kläder, på en stol hade vi travat alla våra skolböcker. Huset var för litet för oss. Men det brydde vi oss inte om.
Vi låg där i vårsolen som lyste in genom gardinerna och funderade på om det skulle komma en tid, långt långt borta, då vi inte längre kände varandra längre. Vi kom snabbt fram till att det var omöjligt.
Det har gått över tio år nu. Vi ses ungefär en gång per år, och då alltid hastigt, kanske över en lunch på sin höjd.
När vi ändå pratar med varandra är det som om ingen tid har passerat. Vi tänker på samma sätt om samma saker. Tycker olika på samma sätt, och tycker lika på samma sätt.
Men vi är helt andra människor. Vi har förlorat allt vi hade den där vårmorgonen med tre månader kvar till studenten. Jag tänker att det är nyttigt. Att jag kommer att fortsätta att förlora och mista. Att det kommer bli mitt livs genomgående tema.
Och att det är precis som det ska vara.”
När jag började skolan kunde jag inte läsa.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Allting ändrades då jag i skolbiblioteket hittade den tjockaste bok jag någonsin sett. Jag läste den sju gånger efter varandra. Jag läste om magi, andra världar och svunna tider. Det var som att läsa en dagstidning, allt var verkligt in i minsta detalj.
Jag var åtta år gammal och det gick att öppna en bok och nästan rent fysiskt försvinna in i den. Ett ögonblick tog det att förflytta sig till sagans salar.
På alla äventyr var jag med. Jag hittade skatter och blev inbjuden att sova framför elden i det ensliga huset. Utanför det timrade väggarna fanns en farlig värld, men framför brasan, bland pipröken och historieberättandet, härskade tryggheten. Mitt fantiserande gick så långt att jag någonstans hoppades att även jag hade en magisk kraft. Kanske var den bara dold för mig.
När jag tänker tillbaka på den tiden, på den typen av fantiserande,kan jag fortfarande känna den intensiva upplevelsen av drömsk verklighet som läsandet innebar. Det är en lätt melankolisk upplevelse och någonstans inom mig fortfarande finns en skog där det alltid är skymning.
Jag läser inte samma sorts böcker längre och kanske har jag blivit sämre på att drömma.
Men i nästan allt jag gör finns det i alla fall en liten del av mig som vill hitta tillbaka. Tillbaka till den där brasan som var omsluten av trygghet, historieberättande och piprök."
Medverkar i det här programmet gör Ola Salo och Christopher O'Regan.
I alla tider har människan haft svårt för det stillastående, att gräva precis där man står.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Bortom horisonten har äventyret lockat, kanske med framgång kanske med ond bråd död som följd.
Vi var två barndomsvänner som begav oss av på en gemensam resa.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Det här var direkt efter gymnasiet, vi visste inget om vad vi skulle göra av våra liv. Eller i vilken riktning våra önskningar och drömmar skulle föra oss.
Jag och min barndomsvän bestämde oss för att bila ned genom Europa och upptäcka allt som vi trodde kunde upptäckas.
En julidag, det här var i norra Italien, kom vi fram till en ensligt belägen bergsby där ett ensamt munkkloster blickade ned på oss från en närliggande bergstopp. Vi bestämde oss för att bege oss fram till klostret för att där fråga om vi kunde få övernatta. Vi blev insläppta av en fårad munk. Vi talade inget gemensamt språk, men snart hade vi blivit visade till varsin besökscell.
Vi väcktes tidigt på morgonen, det var tid för den första bönen. Där i den bleka gryningen, det var kallt som i ett kylskåp i den gamla stenkyrkan, hände något väldigt märkligt.
Under en kort stund svepte ett ljus över mig. Jag stod längst bak i kyrkan och såg munkarna komma intågade under tystnad. Men jag kände verkligen ljuset komma svepande över mig, det var alldeles verkligt.
Jag minns det idag bara som en fragmentarisk ögonblicksbild.
Men för min barndomsvän var det annorlunda. Hans upplevelse var ännu mer omtumlande än min. Och från den dagen gick vi skilda vägar. Han valde att söka ursprunget till ljuset han sett. Idag bor vi två hundra mil från varandra. Vi hörs via brev någon gång per år, mer är det inte. Den morgonen tog hans liv en annan vändning.
Den väg han valde att börja vandra var jag inte redo för. Inte då i alla fall.”
Medverkar i det här programmet gör Axel Carlberg samt Kristina Axén Olin.
From the publisher's feed