Efter att ha sett teaterpjäsen Vildanden tänker Rakel Chukri på livslögner. Behövs de för att göra livet drägligt? Och har hon tidigare varit en sanningsextremist när hon bröt sig loss från hederskulturen? Filip Yifter-Svensson påstår att han själv inte har några livslögner. Men det kan väl inte stämma?