1992 flyttade den nioåriga Jacqueline Mapei Cummings från Rhode Island till Segersjö i Tumba. Hon fick en kulturchock. "Tänk dig att du varit i Providence i farliga områden där alla skriker och det är bara kaos. Det är ammunition i luften. Stress. Alla har press på sig att lyckas med den amerikanska drömmen. Sedan kommer man till Segersjö och det är... tyst och eftertänksamt. Allt är så lugnt att det känns som om man har PTSD efter kaoset. Det är som att vara på ett jättefint psykhem."

I de tidiga tonåren började Mapei att rappa. Hon fick ett genombrott med den skruvade klubblåten "Video vixens" 2006 men ville göra mer vanlig pop och försvann från rampljuset. 2013 gjorde hon comeback med "Don't wait" som blev en stor internationell hit. Hon uppträdde hos David Letterman, turnerade med John Legend och spåddes en lysande framtid efter debutalbumet "Hey hey". Då drog hon sig tillbaka igen och återvände först 2019 med "Sensory overload". Två år senare startade hon supergruppen MOR, tillsammans med Fredrik Okazaki och Thomas Rusiak, som gav ut det hyllade albumet "Babydolls" innan hon plötsligt hoppade av. Strage beskriver henne som "den svenska popmusikens runaway bride" och hon lovar att inte försvinna den här gången. Mapei pratar också om att längta efter MTV-glamour i ett politiskt radikalt hem, om att som tolvåring turnera med eurodiscoduon Cool James & Black Teacher, om att måla graffiti och om att ibland bara vilja vara en tjej som köper tajts i Kista galleria.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.