Anna lever i en mardröm på scen, Petra smälter allt sitt guld och feminismens komplexitet tar dem tillbaka till ruta ett.

Det är en högtidsstund i studion när Petra och Anna bestämmer sig för att återinföra adlandet och skrider till verket direkt. Fanfarer, pukor och trumpeter. Och Petra blir trumpen av den lite känslokalla stämningen i studion. Och Trump hamnar i ett skämt som trummas fram i rummet. Och rödstrumpor hyllas. Och som det ibland heter: mycket mer.

Petra läxar upp Jane Fonda samtidigt som Anna dryper av svett och vill ha sin ungdom tillbaka. David Hasselhof borde ha stretchat innan han åkte till Stockholm och dikten får Anna att falla i gråt och Petra att ännu en gång inse sin storhet.

Anna och Petra har en melankolisk dag men sången finns alltjämt där, särskilt för Petra. Hur kan man leva kyrkan? Den bästa sidan av den. Gemenskapen, hjälpen, sammanhanget.Ingen ska ensam gå. Tillsammans saxar vi framåt på hal is.

Ett avsnitt i skugga. Men med skrattfläckar som dansar i mjugg här och var i det mörka. Och musik. Både Anna och Petra sover med ångesten, och hoppas någonstans att den ena är mamma Ångest och den andra syster Ångest. Som får skeda varandra. Gud kom igen! Framåtrörelse! 

I första avsnittet lägger vi alla kort på bordet. 

Alla ni, redan reservationslöst älskade lyssnare, ska veta sanningen om Anna och Petra.

Det är ljus och mörker, men framför allt smaskigt. Nästan mer än Anna tål.

Välkomna

Äntligen är det dags för Petra Medes och Anna Granaths nya podd Nu tar vi det jävligt lugnt. Premiär onsdagen den 9 oktober!