Vi försöker hämta oss efter Almedalen, som blivit lite mindre igen, men också lite mer slutet. Johan och Håkan Juholt har samverkat i ett projekt: att ta den sydafrikanska chefredaktören Branko Brkic till Almedalen och det gick bra. Vi fick skaka tass med statsministern, som just nu verkar vara på en uppåtstigande bana. Det var inte Biden i torsdagens debatt. Den var en total katastrof för Demokraterna som nu, sent omsider, måste försöka byta ut honom om de ska ha minsta chans mot Trump. Tories, som prövas i valet i den kommande veckan, har inte minsta chans och högerskribenter i Storbritannien talar om undergången: nu kommer alla landets institutioner att helt domineras av vänster. Och i Frankrike slår Macrons vilda chansning genom att utlysa val antagligen fel redan nu på söndag. Susanna var med och diskuterade privatreligiositet i Almedalen, bland andra med Thomas Idergard, Jacob Forssmed och Erik Helmersson. Hennes poäng, inspirerad av Sten Widmalm, var att svenskarna i allmänhet är hårt märkta av självcensur, men de andra nappade inte riktigt. Susanna har också läst Griffin Dunnes familjememoar The Friday Afternoon Club, där Dominique Dunne, känd från Vanity Fair, spelar en huvudroll. Liksom Joan Didion. Vi längtar tillbaka till Los Angeles, Laurel Canyon och särskilt till Musso and Franks, som har utomordentliga dry martinis. Och när vi ändå är på gång talar vi New York också och Graydon Carters restaurang Waverly Inn, ett av våra stamställen en gång i tiden, och så återupplivar vi Graydon Carters stora fejd med Donald Trump. Och så, naturligtvis, Malin Ekmans avhopp från Svenskan och journalisters komiska oförmåga att ens förstå vad hon menar, trots att debatten om detta varit igång i åratal. Det bekräftar bara Ekmans kritik. Och till sist: vår systerpodd tar sommaruppehåll. Vad är det för omåttlig slapphet?
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
View all episodes
