- Alla försökte rymma från Sibirien, men det var jättesvårt. För att kunna rymma var de tvungna att lämna kvar barnen. Annars riskerade barnens gråt att avslöja de. Och i stället för att myndigheterna skulle döda deras barn gjorde föräldrarna det själva. Även mina föräldrar rymde, men de tog med sig sina barn, mina två storebröder. De fick gå genom taigan, som i en djungel, mitt i natten. De gick i riktning mot järnvägen. När de gått halva vägen hörde mamma en bebis som grät. De gick närmare och upptäckte en övergiven bebis bland buskarna. Mamma tog med sig flickan, säger Jan Kupazc.

Foto: Cato Lein