Under hela kriget sa moster Janka till mig, vi gamla kanske inte överlever, de små kommer inte ihåg nånting, men du är stor nog för att komma ihåg. Kom ihåg så att du kan berätta.

Jag har hela tiden haft en övertygelse om att jag fick leva för att få föra vidare, att få vittna, säger Nadja Praquin.

Hon var elva år vid freden 1945.

Tänker du ofta på din mamma?

Det gör jag nog. Jag har hallucinationer. Klockan fyra på eftermiddagen kommer mamma och sätter sig i fåtöljen där borta. Ibland försöker jag prata med henne, men hon svarar inte, säger Nadja Praquin.

Foto: Cato Lein.

Inspelat den 15 mars 2018.