- Jag är inget förintelseoffer. Jag har aldrig varit i Auschwitz. Jag har inte ens besökt det efter kriget. Jag har känt på mig att jag ska inte dit. Ändå har jag levt med Auschwitz hela mitt liv. Jag hade kunnat hamna där, säger Michael Meschke.

- En murrig novemberkväll 1938 hörde vi en hop som skränade utanför gården. Pappa var borta. Mamma stod innanför entrédörren och kramade mig och min bror Christian. Hon rörde sig inte, utan stod alldeles stilla. Det hade spritts ett rykte att mamma var judinna. Det var en upplevelse av pöbel, säger Michael Meschke. Hans mamma konverterade med sina föräldrar och syskon 1918. Foto: Cato Lein