- När vi kom till Auschwitz tog de ifrån oss allting. De höll på att riva sönder mina öron när du skulle ta ut örhängena. Min lillasyster Vera var bara 5 år. Vid selektionen ville hon inte släppa mamma. Vera grät och vi grät. Men tyskarna hade inte tålamod utan tog både mamma och Vera till de gamla. Så vi såg de aldrig mer.

Rätt som det var kom pappa springande och frågade var mamma var. När han fick reda på att mamma inte längre fanns så gav han antagligen upp. Han försvann också. Jag såg honom aldrig mer. Aldrig, säger Cecilia Windefeldt.