P2 arkiv

P2 arkiv

By Sveriges RadioMusic
Download on the App Store

P2 arkiv episodes

  • Robert Schumann 200 år
    I detta program sätter vi fokus på en av årets tonsättarjubilarer: Robert Schumann (1810 - 1856). Huvudnumret är Robert Schumanns andra symfoni, den i C-dur, som uruppfördes i Leipzig av vännen Felix Mendelssohn den 5 november 1846. Den symfoni som Schumann faktiskt tillägnade Konung Oscar I av Sverige och som resulterade att han blev invald i Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm. Det finns faktiskt en och annan som kallat den här symfonin för Schumanns "svenska symfoni", fast den benämningen har Schumann naturligtvis aldrig själv använt. Läs mer om

    Schumann skrev sin andra symfoni mellan 1845 och 1846. Den uruppfördes i Leipzig av vännen Felix Mendelssohn den 5 november 1846. Här är det den tyske dirigenten Georg Ludwig Jochum som framför den tillsammans med Radioorkestern i en inspelning från 1958.
    Georg Ludwig Jochum var en återkommande gäst på orkesterpodiet i Stockholm mellan åren 1956 och 1967. Han gick bort redan 1970, vid 61 års ålder. Georg Ludwigs mer namnkunnige bror Eugen Jochum blev betydligt äldre och namnkunnigare som dirigent. Men Georg Ludwig var inte heller dålig och en mycket bra orkesterfostrare, som förde dåvarande Radioorkestern en bra bit på väg mot att bli dagens Sveriges Radios symfoniorkester. Och här alltså skall han leda radioorkestern i Robert Schumanns andra symfoni i C-dur.
    Vidare skall den ryske pianisten Emil Gilels framföra ett litet pianostycke av Schumann. Ett av hans Nachtstücke ur samlingen opus 23. Det är en inspelning från Gilels sista Sverigebesök i februari 1983, då han gästade Berwaldhallen. Som extranummer spelade han den gången bl.a. denna lilla pianopärla av Schumann.
    Emil Gilels (1916 - 1985) var en Rysslands främsta pianister. Han slog igenom i hemlandet 1933 vid en tävling. Fem år senare vann han den internationella Ysaÿetävlingen i Bryssel. Efter kriget kom han så småningom att turnerade en hel del i väst. Ett av de första länder han besökte utanför järnridån var Sverige, där han gjorde sina första grammofoninspelningar utanför Sovjet. Det skedde i Stockholm tillsammans med dirigenten Sixten Ehrling. I Stockholm spelade de bl.a. in Tjajkovskijs första pianokonsert. Gilels tolkningar av Beethoven och Brahms  höll enligt en samstämmig kritikerkår alltid högsta klass.
    MUSIK: Robert Schumann: Symfoni nr 2 C-dur Radioorkestern – Georg Ludwig Jochum, inspelat 25 januari 1958
    Robert Schumann: Nachtstück op 23:4 Emil Gilels, piano Inspelning från konsert i Berwaldhallen 20 februari 1983
    Schumannsymfonin finns även tillgänglig som podd efter programmet!
    34 min
  • Svensk pianokonsts grand old lady - Greta Erikson
    Curt Carlsson letar guldkorn från förr i Sveriges Radios arkiv. I dag med Greta Erikson. Dagens program ägnas helt åt Greta Erikson, svensk pianokonsts grand old lady. Under många år var hon pianoprofessor på Musikhögskolan i Stockholm, där hon utbildat en generation svenska musiker. Bland hennes elever återfinns bland annat Dag Achatz, Jan Eyron, Jacob Moscovicz och Carl-Axel Dominique.

    Greta Erikson studerade både i Paris och i Schweiz. Redan som elvaåring spelade hon i Konsertföreningen i Stockholm. Det stora genombrottet kom 1940. Hon har turnerat förutom i Norden också i bl.a. Ryssland och USA. Många är de musiker som hon musicerat tillsammans med. David Ojstrach och Mstislav Rostropovitj för att bara nämna några kända namn. På skiva har hon bl.a. spelat tillsammans med violinisterna Josef Grünfarb och Leo Berlin. Svensk musik har ofta stått på hennes repertoar och många svenska kompositioner har hon uruppfört. På skiva finns hennes tolkningar av Franz Berwalds, Wilhelm Stenhammars och Adolf Wiklunds pianokonserter. Greta Erikson är annars känd för sina tolkningar av klassiska och romantiska verk av Beethoven, Schumann och Chopin. Redan i början av fyrtiotalet spelade hon Rachmaninovs tredje pianokonsert i radio, ett verk som vi också får höra ett brottstycke ur i dagens program. Vidare spelar hon i programmet musik av Chopin, Schumann och Beethoven och samtalar med den gamla radioprofilen Sigvard Hammar, allt hämtat ur Sveriges Radios rikhaltiga arkiv.
    MUSIK
    1. Frédéric Chopin: Tre ballader (g-moll, F-dur & Ass-dur) Inspelat den 2 november 1978.
    2. Sergej Rachmaninov: Pianokonsert nr 3 d-moll – ur sats 2 Göteborgs symfoniker – Sixten Eckerberg Inspelat i Göteborgs Konserthus den 13 januari 1972.
    3: Ludvig van Beethoven: Pianosonat nr 8 c-moll ”Pathetique” Inspelat den 2 november 1978.
    4. Robert Schumann: Karneval (sats 1) Grammofonskiva utgiven på Caprice 1973
    PS Missa inte när Greta Erikson tolkar Sergej Rachmaninovs andra pianokonsert här i radio, måndagen den 21 december kl. 10 i i P2 tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Zdenék Mácal i en inspelning från 1972.
    9 min
  • Kulenkampff, Fröier och Saedén
    Curt Carlsson letar guldkorn från förr i Sveriges Radios arkiv. Idag: Georg Kulenkampff spelar Alexander Glazunovs violinkonsert med Radioorkestern under ledning av Tor Mann från 1948 och Ann-Marie Fröier spelar Gunnar de Frumeries Variationer och fuga tillsammans med Stockholms filharmoniska orkester under ledning av Antonio Pedrotti från 1958. Vidare sjunger den nyligen bortgångne Erik Saedén ur Georges Bizets Pärlfiskarna, Wagners Tannhäuser och Mozarts Figaros bröllop samt en av Wilhelm Stenhammars romanser.

    Den tyske violinisten Georg Kulenkampff besökte Stockholm  många gånger. Första gången 1920 och sista gången i mars 1948, ett halvt år före sin död. Vid detta tillfälle framförde han den ryske tonsättaren Alexander Glazunovs violinkonsert tillsammans med Radioorkestern under ledning av Tor Mann. Kulenkampff blev bara 50 år gammal, och det här skulle bli en av hans allra sista konsertframträdanden. Han var inte bara en framstående solist han spelade ofta och gärna kammarmusik med tidens främsta artistern. Tillsammans med pianisten Edwin Fischer och cellisten Enrico Mainardi bildade han en framstående pianotrio. Inspelningen med Glazunovs violinkonsert är unik, den spelade Kulenkampff aldrig in på skiva.
    Nästa inslag i dagens program är en inspelning gjord i Stockholms konserthus tio år senare. Då var den italienske dirigenten Antonio Pedrotti på besök i Sverige och gav en konsert med Konsertföreningens orkester, som Stockholms filharmonikerna då hette. Vid detta tillfälle hade han åtagit sig att dirigera ett svenskt stycke, Gunnar de Frumeries Variationer och fuga för piano och orkester, från 1932, med tonsättaren själv som solist. I sist stund blev de Frumerie indispoerad och den unga pianisten Ann-Marie Fröier fick med kort varsel hoppa in i stället. Och det är denna inspelning som vi får höra i dagens program från den där januaridagen 1958. Dirigenten Antonio Pedrotti var född 1901 och dog 1975.  Han studerade i Rom, bl.a. för tonsättaren Ottorino Respighi. Förutom i hemlandet var han verksam i Tjeckoslovakien i många år.
    Sist i dagens program några inslag med den nyligen bortgångne Erik Saedén. Han hade en mycket lång karriär som sångare bakom sig. Redan 1952 debuterade han på Stockholmsoperan där han kom att framträda under många, många år. På Stockholmsoperan fick Saedén göra många roller. Mest uppmärksammad blev han kanske i de moderna operorna Karl-Birger Blomdahls Aniara och Lars-Johan Werles Drömmen om Therese.
    Men han fick också göra många andra bas- och barytonroller. Här får han sjunga duetten ur Pärlfiskarna av Georges Bizet, tillsammans med tenoren Gösta Björling och Radioorkestern under ledning av Stig Rybrant. Det är den tidigaste inspelningen med Saedén i vårt arkiv, gjord i oktober 1952. Vidare två operaarior Sången till aftonstjärnan ur Richard Wagners Tannhäuser och Grevens aria ur tredje akten av Mozarts Figaros bröllop, samt slutligen en av Wilhelm Stenhammars sånger Jungfru blond och jungfru brunett tillsammans med pianisten Stig Westerberg.
    MUSIKINSLAG
    Alexander Glazunov: Violinkonsert a-moll (1904) Georg Kulenkampff, violin Radioorkestern under ledning av Tor Mann Insp. 30 mars 1948
    Gunnar de Frumerie: Variationer och fuga (1932) Ann-Marie Fröier, piano Stockholms filharmoniska orkester Dirigent: Antonio Pedrotti Insp. 8 januari 1958
    Georges Bizet: Duetten ur Pärlfiskarna Gösta Björling & Erik Saedén Radioorkestern Dirigent: Stig Rybrant Insp. 10 oktober 1952
    Richard Wagner: Sången till aftonstjärnan ur Tannhäuser Erik Saedén (Wolfram) Kungliga hovkapellet Dirigent: Sixten Ehrling Insp från föreställning på Kungliga Teatern 12 juni 1957
    W.A. Mozart: Grevens recitativ och aria ur akt 3 av Figaros bröllop Erik Saedén (greven), Radioorkestern Dirigent: Sten Frykberg Inspelat 9 mars 1959
    Wilhelm Stenhammar: Jungfru blond och jungfru brunett Erik Saedén, baryton & Stig Westerberg, piano Insp. 4 september 1958
    21 min
  • Jussi Björling i Stockholms konserthus 1958
    I dag med Jussi Björling som sjunger operarior och romanser med Radioorkestern och Stockholms filharmoniska orkester under ledning av Georg Ludwig Jochum 1958, Lars Sellergren som spelar Schumanns C-dur Fantasi från 1956 och Wilhelm Stenhammars Symfoni g-moll med Radioorkestern under ledning av Dean Dixon inspelad 1952

    Dagens program inleds med en konsert med Jussi Björling inspelad i Stockholms konserthus en sommarkväll 1958. Han sjunger några av sina glansnummer från operascenen men också ett knippe romanser av Jean Sibelius och Richard Strauss. I radions programtidning Röster i Radio intervjuas den 47-årige sångaren i samband med konserten, på sitt sommarställe i Stockholms skärgård. ”Jag är för ung för att sjunga Othello” förkunnar rubriken ovanför bilden av en glädjestrålande Jussi stående vid ratten i motorbåten tillsammans med fru och dotter. Konserten ägde som sagt rum mitt i sommaren och i konserthuset var det inte bara fullt i salongen den där sommarkvällen utan podiet var också  fullsatt av en, efter svenska förhållanden, jätteorkester bestående av de sammanslagna orkestrarna från konsertföreningen och radion. Dirigent var den i Stockholm vid denna tid ofta anlitade Georg Ludwig Jochum.
    Jean Sibelius: Svarta rosor och Säv, säv susa. Richard Strauss: Morgen och Ständchen. Georges Bizet: Blomsterarian ur ”Carmen”. Pietro Mascagni: Turiddos avsked ur ”På Sicilien” Giacomo Puccini: Des Grieux aria ur ”Manon Lescaut” Jussi Björling, Radioorkestern och Stockholms filharmoniska orkester. Dirigent: Georg Ludwig Jochum. Inspelat 18 juli 1958
    Lars Sellergren (1927–2008) var under många år verksam som pianopedagog vid Musikhögskolan I Stockholm, där han själv i tidernas begynnelse studerat för Olof Wibergh. Senare reste han i Europa och hamnade hos Bruno Seidlhofer i Wien. Han debuterade i Stockholm 1951 och spelade ofta i radion under 50- och 60-talen, både som solist med orkester och i olika kammarmusiksammanhang. Här spelar han ett av Robert Schumanns större pianoverk Fantasin i C-dur komponerat av en 26-åring 1836.
    Robert Schumann: Fantasi C-dur Lars Sellergren, piano Inspelat 1956.
    På hösten 1952 kom en ung amerikansk dirigent till Stockholm. Han hade hastigt kallats in för att ersätta den tyske dirigenten Wilhelm Furtwängler i en konsert I Stockholms konserthus. Den unge mannen hette Dean Dixon och han var den förste färgade dirigent som fått dirigera flera av de stora amerikanska orkestrarna I New York, Philadelphia och Boston. Även i Stockholm gjorde han stor succé. Han fick snabbt nya erbjudanden om konserter och hamnade strax efteråt i Göteborg, där han blev Chefdirigent för Göteborgs symfonikerna, där han blev en sentida efterträdare till Wilhelm Stenhammar, som ledde orkestern under 1910-talet. Och det var just musik av Stenhammar som blev det första svenska verk Dixon dirigerade, vid en konsert med Radiosymfonikerna.
    Wilhelm Stenhammar: Symfoni nr 2 g-moll Radioorkestern Dirigent: Dean Dixon Inspelat 1952
    Som en extra liten dessert bjuder vi också på ett litet pianostycke av Stenhammar. Hilda Waldeland spelar det sista av Stenhammars Sensommarnätter.
    Wilhelm Stenhammar: Poco allegretto ur Sensommarnätter Hilda Waldeland, piano Inspelad 1961
    31 min
  • Från Stockholms Festspel 1953
    1. Johannes Brahms: Symfoni nr 42. Wilhelm Peterson-Berger: Arnljots hälsningssång ur Arnljot akt 13. Ture Rangström: Vingar i natten (Bo Bergman)4. Ture Rangström: ur Kung Eriks visor (Gustaf Fröding) 5. Hugo Alfvén: MidsommarvakaStockholms festspelsorkester Bernhard Sönnerstedt, bas Dirigent: Dean Dixon 6. Samuel Barber: Essay No.1 RadioorkesternDirigent: Dean Dixon 7. Emil Sjögren: Jeg giver mit digt till våren (Björnstierne Björnson) Bernhard Sönnerstedt, barytonStig Westerberg, piano

    I dagens program skall vi återuppleva den högtidliga invigningskonserten vid det första Stockholms Festspel, som ägde rum för nästan exakt 56 år sedan i Stockholms konserthus den 3 juni 1953. För detta festliga tillfälle hade man skapat en 100-manna Stockholms festspelsorkester, som bestod av radioorkestern och Stockholms filharmonikerna. Som dirigent hade man engagerat den 38-årige amerikanske dirigenten Dean Dixon, som gjort en bejublad debut i Stockholm året innan.
    På programmet stod Brahms fjärde symfoni (som vi dessutom ger som juni månads podd) och ett knippe svenska romanser med orkester sjungna av Bernhard Sönnerstedt. Och det hela avslutades med det svenskaste av alla svenska orkesterverk, Hugo Alfvéns Midsommarvaka. Det var verkligen ett stort evenemang där i Stockholms konserthus stora sal den 3 juni 1953. Kungafamiljen var där, diplomatiska kåren var väl representerad och det hela sändes med radions hjälp direkt ut över Europa, ja till och med till USA och Kanada.
    Dean Dixon (1915 – 1976) var helt utbildad i USA. Vid 26 års ålder var han den yngste dirigenten och den förste afroamerikanske dirigenten som fick dirigera New Yorks filharmoniska orkester. Han dirigerade också flera andra framstående amerikanska orkestrar, bl.a. i Boston och Philadelphia. Han blev särskilt känd för att anordna konserter för barn. Han fick i unga år hjälp av president Franklin D. Roosevelts fru Eleonor med att klara sin utbildning, men dessvärre förblev många dörrar fortfarande stängda för honom i hemlandet. Efter kriget sökte han sig till Europa för vidare engagemang. 1952 gjorde han ett hastigt inhopp för den insjuknade Wilhelm Furtwängler i Stockholms konserthus. Han blev engagerad på nytt och så kom det sig att han en höstkväll 1952 stod på podiet i Musikaliska akademins stora sal för att leda radioorkestern för första gången. Året därpå blev han chefdirigent för Göteborgsymfonikerna. Det var han fram till 1960, då han blev ledare för Hessiska radions symfoniorkester. Han hade under 60-talet också en liknande befattning i Sydney i Australien. Han kom att leda många framföranden av svensk musik, från Roman över Berwald, Stenhammar, Otto Olsson fram till Blomdahl, Lidholm och Sven-Eric Johansson.
    Bernhard Sönnerstedt (1911 - 1973) studerade sång för John Forsell och Joel Berglund. Han debuterade på Stockholmsoperan 1940. Här 1953, 41 år gammal, var han i sin glans dagar som sångare. Några år tidigare hade han också framträtt tillsammans med den legendariske ackompanjatören Gerald Moore vid Festspelen i Edinburgh med stor framgång. Förutom opera sjöng han gärna romanser och baspartierna i olika kyrkliga verk. Sedermera blev han 1960 chef för Stora Teatern i Göteborg.
    44 min
  • Glenn Gould i Stockholm
    1. Joseph Haydn: Pianosonat nr 46 Ass-dur2. Alban Berg: Pianosonat op. 13. Ludwig van Beethoven: Pianokonsert nr 2 B-dur Glenn GouldRadioorkesternDirigent: Georg Ludwig Jochum

    Curt Carlsson letar guldkorn från förr i Sveriges Radios arkiv. Idag: Glenn Gould i Stockholm. Den kanadensiske pianisten spelar Ludwig van Beethovens andra pianokonsert tillsammans med Radioorkestern och dirigenten Georg Ludwig Jochum 1958 samt sonater av Joseph Haydn och Alban Berg.
    Vi återvänder till musik med Georg Ludwig Jochum, denna gång tillsammans med kanadensaren Glenn Gould (1932-1982), som kom att bli en av 1900-talets mest egensinniga, duktigaste och mest eftertraktade pianister. Hans teknik, tolkningar och manér fascinerade en hel musikvärld, och hans inspelningar av Bachs Goldbergvariationer från 1955 kom att bli en av milstolparna i grammofonens historia. Han kom sedan att återvända till studion för att spela in verket ytterligare en gång 1981, ett år innan sin död. Konserterna med den blott 24 år gamla Gould i september och oktober 1958 med musik av Haydn, Berg och Beethoven kom att bli hand enda besök i Stockholm.
    Efter en kort men framgångsrik karriär på världens konsertscener drog sig Glenn Gould år 1964 tillbaka från det offentliga konsertlivet och framträdde uteslutande via skivor och radio- och TV-program. Förutom intresset kring hans okonventionella Bachtolkningar, var Gould även uppskattad för sina aparta åsikter i musikfrågor och en något excentrisk livsstil.
    Georg Ludwig Jochum var en återkommande gäst på orkesterpodiet i Stockholm mellan åren 1956 och 1967. Han gick bort redan 1970, vid 61 års ålder. Jochum var en mycket bra orkesterfostrare, som förde dåvarande Radioorkestern en bra bit på väg mot att bli dagens Sveriges Radios symfoniorkester.
    * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
    Berit Berling möter Glenn Gould ur Röster i Radio, 1958
    – I tjocka svarta yllestrumpor med ett stort hål på tån, halkar Glenn Gould in i mottagningsrummet i lyxsviten på Stockholms Grand Hotel, faller nästan omkull.
    Han får en stillsam förebråelse av en prövad impressario och grinar soligt och pojkaktigt oförbätterligt till svar. Strumpfötterna placeras i en brokadklädd guldstol. Samtalet om musik börjar. Egentligen ville han ursprungligen bli sjökapten!
    Dagen före hade vi hört honom spela in Beethovensonaten opus 110 i radiostudion. Ja, först blev han inte insläppt, ty som kläderna hängde omkring honom drömde ingen att detta skulle vara den berömde Mr Gould, 26-åringen från Kanada som reser genom världen och lämnar människor förundrade och tankfulla långt, långt sedan hans händer berättat färdigt om Beethovens, Bachs, Brahms innersta tankar.
    Det är ett sällsamt skådespel att se honom spela. Hans ansikte lyser. En ursinnig kraft, en förtärande låga av inspiration sveper honom över gränsen för normala gester och reaktioner: så måste det vara att se en besatt!
    På hotellet kränger han av sig jackan för att med vetenskaplig knivskärpa och medvetande peka ut hur den och den muskeln åstadkommer den och den effekten - och i ivern sätter han sig på den hopknölade rocken, slängd i stolen. Sådant är petitesser.
    30 min

About P2 arkiv

From the publisher's feed

Guldkorn ur Sveriges Radios arkiv. Olika program med material ur Sveriges Radios arkiv.