P2 arkiv

P2 arkiv

By Sveriges RadioMusic
Download on the App Store

P2 arkiv episodes

  • Vier letzte Lieder och Sérieuse
    Richard Strauss: Vier letzte LiederFranz Berwald: Sinfonie sérieuse (nr. 1)Lars-Erik Larsson: OstinatoWolfgang Amadeus Mozart: ur Cosi fan tutte(med Hjördis Schymberg, Helga Görlin, Isa Quensel, Einar Andersson, Hugo Hasslo samt Sigurd Björling, Kungliga Hovkapellet, från föreställning på Stockholmsoperan den 20 mars 1940) Stockholms filharmoniska orkesterFritz Busch

    Curt Carlsson letar guldkorn från förr i Sveriges Radios arkiv. Idag konsertupptag- ningar med dirigenten Fritz Busch från bl.a. Stockholms konserthus den 2/5 1951. Solist är Sena Jurinac i Vier letzte Lieder av Richard Strauss, och Stockholms filharmoniska orkester spelar Franz Berwalds första symfoni - Sinfonie sérieuse.
    Vid konserten den 2 maj 1951 gästades Konserthuset av en av Wienoperans unga solister, den kroatiska sopranen Sena Jurinac. Dirigent var den alltsedan 1932, trogne sverigegästen Fritz Busch, som lett orkestern många gånger tidigare och var en av orkestern särskilt uppskattad dirigent. Först på programmet den gången stod Haydns Sinfonia concertante B-dur och två Mozartarior ur ”Figaros bröllop”, som sjöngs av dagens gäst Sena Jurinac. Den delen av konserten sändes direkt här i radio, så den finns inte bevarad.
    Fritz Busch var orkesterns ordinarie dirigent mellan 1937 och 1940. Han var född i en mycket musikalisk familj. En av hans bröder var den på sin tid världsberömde violinisten Adolf Busch. 1933 lämnade han Tyskland i protest mot nazisterna. Han konserterade sen en hel del i Skandinavien, både i Sverige och i Danmark. Efter kriget blev han dirigent vid Metropolitan i New York. Men han turnerade regelbundet i Europa. Han var nästan varje sommar i Glyndbourne. Han kom under årens lopp att dirigera en lång rad svenska verk, musik av Rosenberg, Lars-Erik Larsson, Dag Wirén och Gunnar de Frumerie och också Franz Berwald, som vi hör denna gång, Berwalds g-mollsymfoni - Sinfonie sérieuse -, den symfoni som Berwald skrev 1842 under sin vistelse i Wien.
    Franz Berwald (1796-1868) utbildades i violinspel av sin far och spelade under många år i Hovkapellet. I Wien fick han sitt första erkännande som stor komponist, men i Sverige var han länge misskänd och anlitades först 1867, ett år före sin död som kompositionslärare vid konservatoriet. Flera av Berwalds verk uppfördes aldrig under hans livstid. Operorna ”Estrella di Soria” (1841) och ”Drottningen av Golconda” (1864), samt de fyra symfonierna räknas till hans mest betydelsefulla verk.
    Richard Strauss (1860-1949) - Hovkapellmästare i Berlin och München, Operachef i Wien, och en av senromantikens mest betydelsefulla kompositörer. Strauss slog igenom med en rad orkestralt virtuosa symfoniska dikter; främst Don Juan (1889) och Till Eulenspiegel (1895). Vidare följde Also sprach Zarathustra (1896, efter Nietzsche), Ein Heldenleben (1899) och Eine Alpensinfonie (1915). Han komponerade även en mängd operor och vokalmusik, och avslutade sitt värv med fyra sista sånger, med texter av Hermann Hesse och Joseph von Eichendorff.
    29 min
  • P2 Arkiv klassiskt Sten Frykberg med gäster
    W. A. Mozart: Hornkonsert nr 2 Ess-dur K 417Solist: Dennis Brain, hornRadioorkesternGösta Nystroem: Sånger vid havetSolist: Ingrid Eksell, sopranStockholms filharmoniska orkesterPeter Tjajkovskij: Sats 1 ur pianokonsert nr 1 b-mollSolist: Géza Anda, pianoStockholms filharmoniska orkester

    Engelsmannen Dennis Brain (1921 – 1967) var en av 1900-talets främsta hornister. Han kom från en mycket musikalisk familj där hans far även han var hornist. Många tonsättare komponerade verk direkt för honom, bland andra Benjamin Britten som skrev sin berömda Serenad för tenor, horn och orkester och Paul Hindemith sin hornkonsert. Bland de många grammofoninspelningar han gjorde märks förutom musiken av Britten och Hindemith framför allt inspelningen av Mozarts fyra hornkonserter som han spelade in tillsammans med Herbert von Karajan i London år 1953. Uppmärksammade är också inspelningen vid den första Hoffnungkonserten i London år 1956, där Dennis Brain spelade Leopold Mozarts hornkonsert på en trädgårdsslang.Hans stora intresse förutom musiken var snabba sportbilar, något som blev hans öde. Den 1 september 1958 körde han hem till London efter en konsert i Edinburgh i sin Triumph TR2. På vägen råkade han ut för olycka och omkom. Han blev bara 36 år gammal.Ingrid Eksell debuterade år 1946 som Antonia i ”Hoffmans äventyr” och var verksam vid Stockholmsoperan i några år, och senare sjöng hon även operett och musikal på Oscarsteatern i Stockholm. År 1950 debuterade hon som romanssångerska och hennes framföranden av svenska sånger väckte stort uppseende - men hon sjöng lika gärna romanser av Mozart och Schubert. Inte minst förknippar man hennes namn med Gösta Nystroems. Hans sånger sjöng hon ofta och gärna, bl.a. sjöng hon solopartiet i uruppförandet av hans ”Sinfonia del mare”. Hon var också en uppskattad sångpedagog.Géza Anda, den berömde pianisten av schweizisk- ungersk härkomst gjorde främst succé världen över med sina framföranden av pianokonserter och soloaftnar med musik av Mozart och Bartók. Anda blev kanske mest känd för den breda massan genom att man valde hans inspelning av Mozarts Elvira Madigan-konsert som titelmusik till filmen med samma namn, ”Elvira Madigan” av Bo Widerberg. Under sitt besök i Stockholm framförde han Tjajkovskijs första pianokonsert, där vi får höra första satsen.Dirigenten och radiomannen Sten Frykberg (1910 – 1983) minns säkert många av den äldre delen av radiopubliken. Hans oerhört populära radioprogram Önskekonserten, som startade 1964, var länge ett av Musikradions verkliga flaggskepp. Där spelade han radiopublikens önskeskivor varvade med sakkunnig information och gav glimtar ur ett rikt liv i fru Musicas hägn. Men Sten Frykberg var också en hängiven musikant, en utomordentlig dirigent. Under många år var han chefdirigent för Göteborgsymfonikerna. Dessförinnan ledde han under 50-talet Radioorkestern, framför allt i de så kallade symfonimatinéerna på söndagarna. Konserter som han införde 1948, som direktsändes i radio och som ofta innehöll ett svenskt nyskrivet verk och också någon solist. Sten Frykberg var en av de riktiga musikaliska folkbildarna i vårt land.
    15 min
  • P2 Arkiv klassiskt Bruno Walter dirigerar Schubert
    Franz Schubert: Symfoni nr 9 C-durStockholms filharmoniska orkesterBruno Walter, dirigent

    Inspelat i Stockholms konserthus den 8 september 1950. Franz Schubert (1797 – 1828) sjöng redan som liten pojke i Wiener Sängerknaben, den berömda gosskören i Wien. Det skapade en bra grogrund för den blivande sångdiktaren. Schubert kom att skriva över 600 sånger, trots sitt alltför korta liv. Med sina sånger blev han kanske den allra främsta sångkompositören i hela musikhistorien. Men han skrev mycket annat också, massor av pianostycken, kammarmusik och en hel lång rad symfonier. Den sista symfonin – eller möjligen den näst sista –”den stora C-dursymfonin”, som oftast brukar numreras som nr 9 har daterats till mars 1828, samma år som Schubert dog. Det är den längsta och mäktigaste av alla hans symfonier och den ansågs så svår och obegriplig när han lämnade partituret till Gesellschaft der Musikfreunde i Wien att man bedömde den som ospelbar. Först 11 år efter Schuberts död fick den sitt första framförande i Leipzig under ledning av Felix Mendelssohn.Bruno Walter (1876 – 1962) var en av de absolut största stjärnorna på den internationella musikhimlen, trots sin anspråkslösa person. Han debuterade som dirigent i Köln 1893. Året därpå mötte han tonsättaren och dirigenten Gustav Mahler, som tog honom som assistent till Hamburg och till Wien 1901. Mahler kom att bli hans mentor och deras vänskap varade livet ut. Efter Mahlers död 1911 blev det Bruno Walter som fick uruppföra den efterlämnade nionde symfonin och sångcykeln ”Das Lied von der Erde”.  Under tjugotalet hann Bruno Walter med att vara operachef i Berlin och chefdirigent för Gewandhaus-orkestern i Leipzig. 1933 blev Walter, eftersom han var jude, tvingad att lämna Tyskland. Han flyttade då till Wien där han 1936 blev ledare för Wienoperan. Två år senare var det så dags att ge sig iväg igen, när nazisterna tågade in Wien 1938. Bruno Walter bosatte sig då i USA, och var under hela fyrtiotalet knuten till både filharmonikerna och Metropolitanoperan i New York. Under femtiotalet spelade han in så gott som hela den symfoniska standardrepertoaren av Mozart, Beethoven, Schubert, Brahms och Bruckner i USA för grammofon. Efter kriget gjorde han också fler gästspel i Europa, det sista i Wien år 1960. Vid hans sista besök i Stockholm i september 1950 gav han konserter med Stockholms filharmoniska orkester, varvid han framförde musik av Mozart och Schubert.Curt Carlsson Franz Schubert: Symfoni nr 9 C-dur ”Stora C-dursymfonin”I Andante - Allegro ma non troppo II Andante con motoIII Scherzo. Allegro vivace  Trio - Scherzo. IV Finale. Allegro vivace - Allegro vivace
    51 min

About P2 arkiv

From the publisher's feed

Guldkorn ur Sveriges Radios arkiv. Olika program med material ur Sveriges Radios arkiv.