Podden som Gud glömde

DET ÄR NÅGOT DJÄVULSKT MED DEN DÄR UNGEN!

Den här veckan ger vi oss i kast med ännu en odödlig skräckklassiker – The Omen från 1976!

Vi snackar om mystiska dödsfall, religiösa domedagsprofetior och en liten pojke som givetvis inte riktigt är den ängel hans föräldrar hoppats på.

Vi diskuterar filmens kusliga stämning, regissören Richard Donners skickliga hantverk och det mäktiga, Oscarsbelönade soundtracket signerat Jerry Goldsmith. Dessutom avhandlar vi några av skräckhistoriens mest minnesvärda dödsscener och försöker förstå oss på en minst sagt märklig präst som verkar ha gått en helt egen kurs i kommunikation.

Så håll koll på barnens födelsemärken, undvik kyrkogårdar och kom ihåg – 666 är inte alltid bra siffror!

FAMILJEN FIREFLY ÄR TILLBAKA – OCH DEN HÄR GÅNGEN ÄR DET INGEN LEK!

Efter förra avsnittets galenskaper i House of 1000 Corpses är det dags att återvända till Rob Zombies minst sagt dysfunktionella familj.

Vi tar oss an The Devil’s Rejects från 2005, där Rob Zombie skruvar ner det psykedeliska vansinnet och istället bjuder på en betydligt skitigare, råare och mer brutal historia.

Vi snackar om filmens fantastiska soundtrack, de fullständigt urspårade karaktärerna och varför uppföljaren skiljer sig så mycket från sin föregångare. Dessutom funderar vi över polisens minst sagt tveksamma arbetsmetoder och vart fan Dr. Satan egentligen tog vägen.

Så hoppa in i bilen, dra på lite Lynyrd Skynyrd och håll hårt i säkerhetsbältet!

VI VÄLKOMNAR ROB ZOMBIE IN I PODDEN!

Vad kan egentligen gå fel när fyra ungdomar ger sig ut på vägarna för att leta efter märkliga turistattraktioner och råkar hamna hemma hos den minst sagt speciella familjen Firefly? En hel del, visar det sig.

Den här gången tar vi oss an Rob Zombies långfilmsdebut House of 1000 Corpses från 2003 – en färgsprakande, kaotisk och härligt urspårad skräckfilm med märkliga karaktärer, brutalt våld och makabra inslag.

Vi snackar om kopplingarna till några av de 70-talsskräckisar vi nyligen avhandlat, Rob Zombies väldigt speciella stil och så klart Captain Spaulding, Otis och Baby Firefly – tre personer man helst inte vill stöta på när bilen går sönder mitt ute i ingenstans.

Så tanka bilen, lås dörrarna och ett litet tips på vägen: om Captain Spaulding erbjuder en vägbeskrivning till Dr. Satan – kör för helvete åt andra hållet!

Vad kan egentligen gå fel när man packar in hela familjen i bilen, kopplar på husvagnen och tar en liten genväg rakt ut i den amerikanska ödemarken? Precis allt, visar det sig.

Vi tar oss an Wes Cravens kultklassiker The Hills Have Eyes från 1977, där en familjesemester snabbt förvandlas till en kamp för överlevnad mot ett gäng minst sagt otrevliga typer som håller till bland bergen.

Men hur bra är den egentligen idag? Är det fortfarande en rå och obehaglig skräckklassiker – eller finns det delar som åldrats ungefär lika väl som familjen Carters semesterplanering?

Självklart hinner vi även snacka lite om Alexandre Ajas betydligt blodigare remake från 2006 och jämföra den med originalet.

Så packa husvagnen, ta med jyckarna och framför allt: håll er för helvete på vägen!

Videovåldsfilm med Mattias Lindeblad!

Vi har äran att presentera dagens gäst, som i sedvanlig ordning även fått välja film att avhandla!

Mattias är journalist, och bland annat känd som programledare för SVT:s Rundgång och som författare till flera böcker om hårdrock och skräckfilm. 

Vi satte oss ner på ett hotellrum i Göteborg och snackade om allt möjligt kul – men framför allt blev det en rejäl djupdykning i Tobe Hoopers odödliga klassiker Motorsågsmassakern från 1974!

Så skynda in i er poddspelare och lyssna på ett riktigt trevligt snack om videovåld, hårdrock, skräckfilm och, så klart, motorsågar!

Äntligen har det blivit dags för Mackes favvorulle!

Den här gången beger vi oss till Amity Island och tar oss an Steven Spielbergs odödliga klassiker Hajen från 1975 – filmen som fick en hel generation att tänka både en och två gånger innan de gick längre ut än till knäna i vattnet.

Men hur står sig Hajen egentligen 50 år senare? Är det fortfarande ett av filmhistoriens stora mästerverk, eller har den mekaniska hajen börjat visa sin ålder? Vi snackar Spielbergs regi, John Williams ikoniska musik och självklart trion Roy Scheider, Richard Dreyfuss och Robert Shaw.

Är Mackes kärlek till filmen fullt rimlig, eller har han helt enkelt tillbringat lite för mycket tid ute på djupt vatten?

Häng med när vi lämnar stranden, kliver ombord på Orca och inser att vi nog hade behövt en större båt!

Nytt avsnitt och podden har äntligen varit på bio igen!

Vi börjar med att kasta en snabb blick på Evil Dead Rise. Vad gjorde den rätt? Vad gjorde den annorlunda? Och hur lyckades den blåsa nytt liv i en franchise som redan hade överlevt både originaltrilogin, remaken och tv-serien? Eller... gjorde den verkligen det?

Sedan riktar vi blickarna mot Evil Dead Burn. Är det här ett naturligt nästa steg för serien, eller börjar Necronomicon och hela tematiken ta lite väl stora friheter? Vi pratar om likheter, skillnader, blodbad, Deadites och om Burn lyckas stå på egna ben – eller om båda de här filmerna faktiskt tagit serien i helt fel riktning.

Häng med när vi varvar upp motorsågarna!

“This is my body. This is my blood. Happy are they who come to my supper.”

Det är dags att sätta punkt för den ursprungliga Hellraiser-trilogin med Hellraiser III: Hell on Earth från 1992!

Anthony Hickox tar över registolen och Pinhead kliver fram som franchisens stora affischnamn. Den lågmälda mardrömmen byts ut mot explosioner, one-liners, märkliga nya Cenobiter och en rejäl dos tidigt 90-tal. Vad skulle egentligen kunna gå fel?

Häng med när vi, med varierande entusiasm, försöker reda ut hur serien gick från mardrömslik konstskräck till något som ibland känns misstänkt nära en MTV-video med krokar. Är detta en underskattad uppföljare – eller filmen där Lament Configuration råkade öppna dörren till Hollywood?

"Your suffering will be legendary, even in hell!"

Det är dags att fortsätta vår resa och ta oss djupare in i helvetets domäner. Vi följer upp förra avsnittet med uppföljaren – Hellbound: Hellraiser II från 1988!

Tony Randel tar över stafettpinnen från Clive Barker i registolen, men Barker finns fortfarande med bakom kulisserna som producent och manusförfattare. Resultatet blir en film som vågar skruva upp allt – större visioner, mer groteska effekter och ett betydligt djupare kliv rakt ner i den mardrömslika värld som bara skymtades i den första filmen.

Den här veckan pratar Hogge och Macke om en av skräckgenrens mest omtalade uppföljare. Lever den upp till originalet? Är den rent av bättre? Och hur väl fungerar den när den byter det klaustrofobiska huset mot helvetets oändliga labyrinter?

Kom ihåg: öppna aldrig mystiska pussellådor. Lyssna på podden i stället.

"Explorers, in the further regions of experience. Demons to some, angels to others."

Äntligen har det blivit dags att hugga tag i en av våra allra käraste franchiser – Hellraiser!

Bakom filmen hittar vi Clive Barker, som både skrev manus och stod för regin i det som blev hans långfilmsdebut som regissör. Med Hellraiser gav Barker skräckgenren ett nytt ansikte – en mörk blandning av body horror, gotisk estetik och sadomasochistisk mystik.

Här möter vi de ikoniska Cenobiterna, varelser som blivit några av skräckhistoriens mest fascinerande och svårtolkade monster.

Det här är en filmserie som har debatterats, analyserats och älskats i årtionden – och nu är det vår tur.

Häng med när vi försöker reda ut vad det egentligen är som gör Pinhead och hans följe så speciella, och varför Hellraiser fortfarande står som en av skräckgenrens mest unika filmer och franchiser.