Jag tror inte att man behöver vara sentimental och ”se tillbaka” på kulturarvet och på det viset mana fram en verklig kultur - som samer har en ful ovana att göra. Nej kulturen återskapas varje sekund som någon lever här och nu, när man är viktlös i förhållande till orätt och politisk tyngd. Men framför allt att varje hem
1) har en man som är villig att dö för sin kvinna
och
2) har en kvinna som är villig att dö för sina barn.
Vi har inte kontakt med det på djupet tror jag inte, men vi är samer, svear, goter och scander (dagens skåningar). I likhet med andra folkgrupper behöver goter, svear, scander och samer vaggas in i sin kultur av stolta föräldrar.
I Skandinavien ser det nästan ut som det skett en medveten ”folk-upplösning” när de politiska gränserna har satts - mellan Norge, Sverige och Finland.
Även om gränsdragningen inte är en konspiration så är det ett faktum att dessa folkgrupper, våra folkgrupper, är uppdelade mellan länder.
Om det behöver vi lära oss. Det tycker jag är ett bra första steg - att hitta tillbaka till ett fungerande kulturliv som vi delar med verkliga människor.
De levde före oss pressades precis som du och jag ibland till det yttersta. Och där, precis som du och jag, valde de ibland att bygga istället för att förstöra och kanske tålamod istället för utbrott, men också skoningslösa gränsdragningar när det var absolut nödvändigt.
På det sättet räddade de sig själva och höll sina hem trygga och säkra. Detta smutsiga kletiga känslosamma men också fantastiska mysterium som födande och älskande är - resulterade i något som bara blod kan bära. Den svenska kulturen.
/Samhällsläraren
This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit themonkjesse.substack.com/subscribe