I det här avsnittet pratar vi om den stora frågan i vårt hem: vem bestämmer egentligen?

Tomas tror ibland att han gör egna val, men Carina har ofta redan sett, tänkt och godkänt hur saker ska vara. Besticken ska ligga i rätt fack i diskmaskinen, tvätten ska tas i rätt ordning, mjukisbyxorna får inte sitta snett och färgen på jeansen är tydligen inte bara en liten detalj.

Det här är ett vardagsavsnitt om Carinas styrande, Tomas försök att förstå reglerna och hur små saker i ett hem kan bli både väldigt viktiga och väldigt roliga. Vi pratar om kontroll, kärlek, ordning, irritation och allt det där som gör en relation levande.

Ett avsnitt med mycket fniss, skratt och igenkänning för alla som någon gång har levt med någon som “bara vill hjälpa till” – men som egentligen har en hel regelbok i huvudet.

I det här avsnittet pratar vi om något som har följt oss under väldigt lång tid – våra egna oförklarliga upplevelser hemma, sådant vi själva varit med om och som inte bara går att vifta bort som fantasi, ljud i väggarna eller inbillning.

Vi pratar också om våra tre besök i Borgvattnet och Prästgården, där vi vid olika tillfällen försökte göra paranormala utredningar och förstå vad det egentligen är med den platsen. Prästgården har varit omtalad i nästan 100 år, och genom åren har många människor från både Sverige och andra länder berättat om starka, märkliga och obehagliga upplevelser där.

För oss blev besöken inte bara spännande eller “läskiga”. Det vi upplevde var påtagligt, tungt och obehagligt på ett sätt som satte sig i kroppen. Känslorna var ibland så kraftiga att de inte gick att kontrollera, och efter våra tre besök landade vi i en tydlig slutsats:

Vi upplevde inget gott i Prästgården.

Det här är inte ett avsnitt där vi försöker övertyga någon om vad de ska tro. Det här är vår berättelse, våra upplevelser och våra ärliga tankar efter många år av händelser hemma – och efter tre besök på en av Sveriges mest omtalade platser.

I det här avsnittet pratar vi om när vardagen blir själva innehållet. Varför tycker så många om att följa andras vanliga liv, enkla stunder, samtal, matlagning, små händelser och klipp bakom kulisserna?

Vi funderar över varför vardagsinnehåll kan kännas mer äkta än perfekt producerade videos, men också var gränsen går. Hur mycket av sitt liv ska man egentligen dela? Vad är personligt, vad är privat – och finns det saker som alltid bör få stanna utanför kameran?

Vi pratar också om hur det känns att ha kameran med i vardagen, om man blir annorlunda när man vet att man filmas, och om det ibland är lättare att vara äkta i podd än i video.

Det här är ett samtal om YouTube, medlemsklipp, podd, sociala medier, äkthet, gränser och balansen mellan att bjuda in tittarna – utan att lämna över hela sitt privatliv.

Avsnittets stora fråga:

Med Tomas & Carina.

I det här avsnittet av Sagt och Osagt pratar vi om en typ av ensamhet som många känner igen sig i, men som inte alltid syns utåt.

Man kan ha människor runt sig, leva i en relation, ha familj, kollegor, vänner, följare och bekanta – men ändå känna sig ensam på insidan. Det handlar inte alltid om att sakna folk omkring sig, utan om att inte känna sig riktigt sedd, förstådd eller lyssnad på.

Vi pratar om skillnaden mellan att vara själv och att känna sig ensam, om fasaderna vi bär, om sociala medier, relationer, arbetslivet och varför många säger “det är bra” fast det egentligen inte är det.

Det här är ett samtal om den tysta ensamheten. Den som kan finnas mitt i vardagen, mitt bland människor och ibland till och med i relationer där man egentligen borde känna närhet.

Ett ärligt, mänskligt och igenkännande avsnitt om något många bär på, men kanske inte alltid vågar säga högt.

Lyssna gärna, reflektera och dela med någon som kanske behöver höra att de inte är ensamma i känslan.

Sagt och Osagt – där vi pratar om det som ofta känns, men inte alltid sägs.

I det här avsnittet av Sagt och Osagt pratar vi om ett tungt men viktigt ämne: förlåtelse.

Måste man alltid förlåta någon som har sårat en? Är förlåtelse nödvändigt för att kunna gå vidare, eller kan man faktiskt läka utan att säga orden: “Jag förlåter dig”?

Vi pratar om svek, gränser, ursäkter, ansvar och när det faktiskt räcker. För ibland blandas förlåtelse ihop med att allt ska bli som vanligt igen — men att någon ber om ursäkt betyder inte automatiskt att de får tillbaka samma plats i ens liv.

Det här avsnittet handlar om skillnaden mellan att förlåta, att släppa taget och att sätta gränser. Om när en ursäkt betyder något på riktigt, och när den bara blir tomma ord. Vi pratar också om pressen många känner från omgivningen att vara “den större personen”, även när man själv fortfarande bär på sår.

Förlåtelse kan vara vackert när den kommer frivilligt. Men den får aldrig bli ett krav på den som blivit skadad.

Frågan är:

I det här avsnittet pratar vi om vardagens små och stora irritationer – grannar som låter, kollegor som går en på nerverna, folk i trafiken, butiken och på sociala medier. Varför triggas vi så lätt av andra människor, och handlar det alltid om dem – eller ibland om oss själva? Ett avsnitt med igenkänning, humor, vardagsfrustration och lite självrannsakan.

vad händer med vardagen, maten, relationen, oron och kroppen när man plötsligt måste tänka på blodsocker, vikt och framtid?