Samtal om livet

Två regissörer pratar om sitt fantastiska och helt omöjliga yrke. Hur går det till, hur gör vi två? I praktiken. Hur förbereder vi oss, hur håller vi repetitioner, hur coachar vi skådespelarna och hur får vi ihop allt till en enhetlig föreställning? Hur kommer vi förbi vår prestationsångest och våra rädslor. Hur får vi tag i pjäsens själ och hur försöker vi förmedla den till en publik?

Det är en slags längtan bortom det ytliga, bortom duktighetsbehovet, bortom det svartvita, det förenklade, ner i djupet - själva brunnen - av vad det innebär att vara människa.

Det allra bästa tycks vara när världen utanför bara försvinner och man helt går upp i repetitionsflödet, att få vara i den energin är det mest givande vi båda vet. Som en slags dans-extas.

Då är man lycklig.

En djupdykning in i en 10-årings liv. Vad pratar 10-åringar om när de är för sig själva? Vad upplever de som problematiskt med sina föräldrar, vänner och syskon? Hur är en riktigt bra lärare? Känns det meningsfullt att gå i skolan? Och i så fall på vilket sätt? Det kan ofta vara svårt att se framstegen dag från dag och i så fall: vad går skolan - och med det livet - egentligen ut på? Är livet i själva verket något som börjar först efter att skolan är över?

Och hur kan man känna sig stolt över sig själv? Hur kan man känna att gruppen gillar en? Hur ska man känna sig mindre ensam?

Kanske handlar skolan mest av allt om att träna sig i att möta andra, att kompromissa med gruppen, att samtala med vänner och tvingas umgås med de man inte förstår (eller ens gillar).

Mårten Castenfors är chef för Liljevalchs konsthall på djurgården i Stockholm sedan 2008. Vad tycker han är bra konst? Vilka släpper han över tröskeln? Hur går det egentligen till med arbetet inför vårsalongen? Och vad har han för tankar kring framtiden? Är digitaliseringen svaret?

Sveriges kanske allra bästa scenfotograf Mats Bäcker! Vi samtalar givetvis mycket om fotografi och om det fysiska mötet mellan fotografen och den/det man fotar. Om att ett fotografi är inte hur världen ser ut, utan istället är en tvådimensionell version av hur kameran tolkar världen. Och att en bra bild nästa alltid är "off balance".

Men också om att våga ta subjektiva bilder: "Ett bra foto är ett bra självporträtt". Och om vikten av att odla sitt varumärke och stå på sig och kräva sin plats. Och om glädjen i att få arbeta i team.

Men även om scenkonsten i stort. Mats är ju en av de i Sverige som sett allra mest teater och undrar varför så få använder hela teaterinstrumentet och verkligen gör de allkonstverk som man har möjlighet till.

Vad innebär det att leva ett liv här på jorden? Vad är grejen? Är det att försöka hjälpa varandra att leva ett bra liv, den korta stund vi har? Är det att ta hand om den jord vi ärvde, så att vi en dag kan lämna den till kommande generationer?

Hur kan vi hjälpa varandra att svara ja på livets tre stora frågor? Duger jag? Är jag älskad? Har jag mening i mitt liv?

Som ung ville Caroline bli skådespelare. Finns det en djupare koppling mellan teatern och kyrkan? Vari ligger den då i så fall? Är det i kontakten? I speglingen? I det allvar varmed man arbetar med livets allra djupaste existentiella frågor?

Vad är tro? Vad är mening? Vad är det vi egentligen ska göra i våra liv? Vad ska vi ta med oss?

Slutssatsen verkar bli: Fundera inte så mycket på det, utan lev här och nu!

Bild: ANDERS WIKLUND / TT

Vi pratar om livslust och om vad som får en att känna glädje och och längtan. Det visar sig att vi har nästan exakt samma bakgrund i att ena föräldern dog i cancer och den andra i suicid när vi var i 20-årsåldern.

Är det därför som vi jobbar vi så mycket och med så många olika saker? Är det för att känna oss behövda, eller är det för att vi vet att allting - närsom - kan ta slut? Eller är det en sätt att fly från mörkret inom oss? Eller är allt arbete i grunden en längtan efter lekkamrater?

Livslust kanske ligger i mötet med andra, i det gemensamma arbetet och i speglingen och i kontakten. Och kanske är kontakten med andra människor i bästa fall läkande.

Vad är livet om vi inte glädjer varandra?

Hans Peterson har sedan mitten av 80-talet gjort en superkarriär inom bankvärlden och är nu "Global Head of Asset Allocation" på SEB och har en "Morningstar Rating" på 5 stjärnor av 5.

Vi pratar om de mest grundläggande frågorna: Vad är pengar, egentligen? Vad är ett värde? Vad är en aktie? Vad är en investering? Men också: hur mycket av det Hans gör, skulle egentligen kunna göras bättre av en AI-bot? Vad är det för framtid vi går mot?

I slutändan så handlar ekonomi om människor och vilken längtan och vilka behov vi har i detta liv. Ekonomi är en del av att leva i en civilisation och att arbeta med ekonomi är att möjliggöra mänskliga möten och utbyten.

---

Vi pratar i klippet om mordet på chefen av Deutsche Bank, en av världens mest inflytelserika banker. Fakta kring det: Han hette Alfred Herrhausen och blev mördad av en bomb riktad mot sin skottsäkra limousin den 30 November 1989. Rote Armee Fraktion (RAF) tog på sig mordet, men man kunde inte säkerställa några bevis och ingen har heller blivit dömd för dådet.

Alfred Herrhausen gjorde några mycket uppmärksammade uttalanden om att västvärlden måste skiva av lånen till tredje världen.

Vad är skådespeleri för något? Vad är den man faktiskt gör, egentligen? Kanske är det att låta olika människors öden uppstå på en scen, via ens egen kropp, så att publiken ska kunna spegla sig i sina egna liv och sin egen livskamp?

Vi pratar också om demokrati och yttrandefrihet och om att med den friheten kommer även ett ansvar, ett slags "yttrandeansvar". Och om vikten av mänskliga möten. Hur vi som människor kan lära oss av varandra, lära oss att se livet ur flera perspektiv. Att i det komplexa och det motsägelsefulla ser vi livet som det faktiskt är.

Ingela Roos har en helt unik karriär, varit kommunikationschef för alla de tre stora: Stadsteatern, Operan och Dramaten. Vi pratar om vad marknadsföring är - egentligen. Vilka utmaningar som möter en kommunikatör för just scenkonst. Men också om teaterns framtid, corona och om skattefinansierad kultur.

Hur kommer staden att utvecklas de närmsta 10 åren, kommer teatern att finnas kvar. Kommer det ens att finnas levande stadskärnor?

Hur kommer staden att utvecklas de närmsta 10 åren, kommer teatern att finnas kvar. Kommer det ens att finnas levande stadskärnor?

Varför blir man egentligen skådespelare? Vad är kärnan i det? Kanske ligger det i lusten till livet, till att känna sig levande och i att vara i kontakt. Till att leva och vara "på riktigt".

Kontakt både i bemärkelsen att låta uppgiften fylla ens hela jag, i att överlämna sig till "projektet" som sväljer en helt och hållet. Men också kontakt till tomheten, ensamheten, stillheten och tystnaden i existensen.

Kärnan tycks ligga i närvaron och kroppsligheten.