Samtal om livet

Vad är musik - egentligen - och hur blir den till? Hur påverkar vår hjärnas konstruktion och vår gemensamma kultur, den möjliga musik/konst vi kan skapa (och skapar)?

Vad händer i hjärnan när man lyssnar på musik? Och varför? Och varför tycks det finnas neurologiska kopplingar mellan musik, språk och matematik?

Vi pratar också mycket om skillnaden mellan musikkonst och teaterkonst och vad det får för konsekvenser för oss som kreatörer. Vad skulle hända med musik, om man hade samma långa arbetsprocesser som man har inom teater?

Vad är film för något, egentligen? Vad är kreativitet? Hur skiljer sig film från poesi å ena sidan och radio å andra?

En öppen och ärlig konversation om våra respektive konstnärliga processer. Om att skapa liv genom konst, och om att skapa rum för konsten att verka i.

Om vårt mänskliga behov av berättelser och hur de förhåller sig till "verkligheten". Och hur de kanske är sannare och verkligare om de inte gör det.

Richard Dinter är filmskapare, radioproducent, förläggare och poet.

Till hans filmer hör:

Min kroatiska näsa, 2007

Det finns inga gränser för vad jag kan göra, 2008

Bathing star, 2009.

Natten, 2015

Snö, 2015

Ghostbrothers, 2017.

Rekonstruktion av uthyrd sommarstuga, 2019.

Poängen med den här kanalen är att ha riktiga möten, där vi förvisso pratar om ämnen som intresserar oss båda, men där kärnan inte är det vi pratar om (även om det som oftast blir oerhört intressanta samtal), utan att vi möts. Och där jag tänker att det mänskliga mötet är meningen med livet. Att bjuda in en annan människa på en kopp "kaffi" (kaffe), är att bjuda in till en spegling, ett möte, en fördjupad mänsklig relation. Vi blir till i mötet med varandra och dessa möten tillsammans skapar samhället vi lever i.

Vad är det som hindrar oss från att nå vår fulla potential, egentligen? Hur kan vi känna både meningsfullhet och tillhörighet, både i våra arbeten och i våra relationer? Och hur hindrar våra rädslor oss, både för att misslyckas och för att kliva in i det vi inte redan känner till? Hur kommer det sig att vi oftast behöver ramar och begränsningar, för att frigöra vår kreativitet?

Är i själva verket döden en förutsättning för utveckling? För meningsfullhet? Innehåller i så fall allt ledarskap en form av andlighet?

Svaret på allt detta tycks ligga i vår vilja och förmåga att mogna och utvecklas som människor. Att verkligen vara närvarande i världen, kliva in fullt ut, och se livet och existensen för vad den verkligen är.

Vad är en ledare och vad är ledarskap? Och behövs verkligen en klassisk hierarkisk chef i en modern organisation? Handlar det inte snarare om att utveckla alla anställda till att vara sina egna chefer. Med eget ansvar och egen agens (under ett gemensamt paraply).

Allt verkar falla tillbaka på vad som är vårt uppdrag på jorden: Vad livet egentligen går ut på och vad som är ett människovärde och vad som är ett värdigt människoliv?

Anna Wilhelmsson jobbar som ledarskapskonsult och coach på GAIA Leadership, men har också en bakgrund som producent och verksamhetsledare inom teater.

Hur lever man ett bra liv? Om ram och innehåll. Simon har gått från att vara en uppburen skådepelare, via att vara prefekt för skådepelarutbildningen, till att nu arbeta som ordförande för teaterförbundet. Varför har han gjort den resan? Vad vill han få tag på?

Men även om hur teaterbranschen ska överleva både under och efter Covid-19. Och om #metoo och massor av tankar kring både skådespeleri och regi.

Och om lust som drivkraft för hela livet.

Peter var jurist och jag företagsekonom när vi lärde känna varandra, hur blev vi yrkesverksamma konstnärer och hur har vi överlevt inom "konstområdet" över tid?

Vad skiljer en professionell konstnär från en amatör? Vad innebär "konstnärlig metod"? Hur skapar man en personlig förankring i sin konst? Finns det en andlighet, och kan den i så fall förmedlas via konst?

Men också mycket om Sudret på Gotland. Och om det lilla samhället. Och om att hitta en plats i den här världen, där man är sitt fulla jag.

Om att våga vara viktig i någon annans liv. Att överlämna sig åt uppgiften att vägleda, stötta och medvandra vid någons sida. Om urkraften i att överleva. Och acceptansen i att vi alla ska dö.

Vad är egentligen livet, för en som i hela sitt professionella liv arbetat i dödens närhet? Med både cancer och med självmord. Vad kan (och bör) vi göra om någon nära oss är deprimerad, mår dåligt och inte vill leva längre?

Ullakarin Nyberg är medicine doktor, psykiater, överläkare, föreläsare, författare och handledare. Hon är en av Sveriges ledande forskare på suicidprevention.

Hur klarar man en hel karriär inom show och scenkonst? Hur håller man passionen uppe, hur hittar man ett sätt att utvecklas? Hur förblir man sann mot sig själv?

Dessa och många många fler frågor reflekterar multikonstnären Hans Marklund kring, efter över 40 år som dansare, koreograf, manusförfattare, teaterregissör, filmregissör och konstnärlig ledare.

Vad driver ens motivation till att vara kreativ? Är det i sin kärna en vilja att få vara med i gruppen, att göra sig behövd, eller är det snarare ett sätt att bejaka livets allra djupaste nerv och att få känna sig levande?

Bengt har haft den ganska ovanliga erfarenheten att hans partner har gjort stor internationell karriär och han har under många år tagit hand om hem och barn. Och där familjens överlevnad inte var beroende av hans arbete och inkomst. Vad motiverar ens arbete då?

Vi diskuterar vad som krävs för att att man ska känna sig konstnärligt nöjd. Och när i processen som arbetet är livgivande och roligt. Och om hur man gör sitt arbete meningsfullt.

Vi pratar om #metoo och om att det verkar finnas en idé inom teater att svärta och gränslöshet skapar "bättre" konst och att vi kanske inte kommer att komma tillrätta med #metoo förrän vi har övergett den idén. Att det är det som är kärnan.

Vi pratar även en hel del om bilar och om vår beundran för scenografen Sören Brunes.